Malmö

Lotta Satz: ”Är det inte bra om fler får möjlighet att trivas här, precis som vi?”

Alla vill att det ska byggas, bara inte för nära. Nästan varje gång möts byggplanerna av protester, skriver Lotta Satz.

Nya Sorgenfri bebyggs – här växer en ny stadsdel fram i Malmö.Bild: Hussein El-alawi
I veckan blev det klart med nya bostäder på Sorgenfri. Dessutom togs ett stort steg mot en helt ny stadsdel på det gamla varvsområdet och i Hyllie utlystes en arkitekttävling om en tomt vid stationen.
Det handlar mycket om bostäder i Malmö.
När Sydsvenskans Dygnet runt lät Malmös arkitekturliv drömmafritt om 2017 i julhelgen handlade många drömmar om grönska och bostäder näravattnet.
Men också om ett gemensamt ansvar för rummen mellan oss, de demokratiska utrymmena där vi möts på olika sätt.
Det handlade om luft och respekt för husen. Om Malmöbornas inflytande och om att våga tänka i nya banor.
Gamla industriområden, som Sorgenfri och Varvsstaden är på väg att förvandlas till kvarter med bostäder, arbetsplatser och service.
I Malmö, som tidigare byggt utåt och lågt, pågår också stora förtätningsplaner. I Stadshuset och bland bostads- och byggföretag.
Innergårdar ska få nya hus, vindar och kontorshus blir lägenheter och grönområden bebyggs. Utrymmen som har varit gemensamma blir mer privata.
Och nästan varje gång möts planerna av protester.
Alla vill att det ska byggas, bara inte för nära. Den så kallade Nimby-effekten får luft. Not In My Backyard. Inte I Min Närhet.
Det är mycket som kan krocka när en stad ska planeras.
När det blir förtätningar är det ännu viktigare att det finns utrymme som uppfattas som gemensamma. Där luften är fri och där det finns plats för möten.
Det behöver ibland inte vara mer än en öppning med ett stort träd som i de smala gränderna i Barcelonas innerstadskvarter.
Det är trångt mellan de höga husen och så plötsligt öppnar sig en liten plats med ett träd och några bänkar dit solens strålar letar sig ner.
Eller storslaget som våra parker, stranden längs Ribersborg,promenaderna längs vattnet i Västra hamnen…
Jag tror att de flesta vet att det behövs fler bostäder i Malmö, och att de gärna får ligga centralt så att behovet av bil minskar och närheten till kollektivtrafik ökar.
Men kan bli besvärligt när de där nya husen kommer för nära. När grannarna plötsligt kan titta in till oss och vi till dem känns det som om något tas ifrån oss. Luften är inte längre lika fri.
Men ibland måste man dela med sig – för helhetens skull. Så är det i en stad.
När det skulle byggas ett nytt högre hus på andra sidan den smala gatan jag bor på var jag inte glad. Våra fönster skulle inte släppa in lika mycket dagsljus som tidigare och himlen blev mindre. Jag suckade när gårdshuset i grannfastigheten byggdes och vår innergårdsbalkong inte var lika fri från insyn som den var när det låg ett långt garage på tomten.
Nu tänker jag inte särskilt ofta på hur det var då och har inga problem med hur det är nu.
För visst kan man tänka som en vän på landet. När det planerades en stugby i skogen intill hans hus svarade han dem som undrade hur det skulle påverka lugnet.
”Är det inte bra om fler får möjlighet att trivas här, precis som vi.”
Gå till toppen