Lund

Andreas Ekström: Ambivalensen är som en skir blomma

Jag tror att man ska vara precis lagom misstänksam mot externt finansierad forskning.

Andreas Ekström HD-SydsvenskanBild: Ingemar D Kristiansen
Lunds universitet får äran att hysa landets första medicinprofessor som ägnar sig särskilt åt spelberoende.
Vem som finansierar forskningen?
Svenska spel.
Lite är det ju som om Försvarsmakten skulle ge en slant till Svenska freds – alltså måste man ställa sig frågan varför Svenska spel gör detta.
Är det för att forskarna ska komma fram till att spel nästan aldrig blir skadligt eller farligt? Eller är det för att forskarna ska komma fram till att spel är livsfarligt om det inte sköts av ett pålitligt statligt bolag?
Njae. Jag tror att man ska vara precis lagom misstänksam.
Svenska spel har ett uppdrag som kan liknas vid Systembolagets: Bröd och skådespel åt folket, men alltid i lagom omfattning. Det kan vara det svenskaste som finns, och jag tycker att det är både lite löjligt och lite fint på samma gång.
Svenska spel tjänar bra med pengar, och förväntas ta ett slags samhällsansvar. Det är helt i linje med bolagets uppdrag att sprida information och kunskap om spelande. Alltså kan det faktiskt vara så att Svenska spel här nöjer sig med att satsa en slant utan att vara säker på om det i politisk mening blir vinst.
Dessutom har jag – kalla mig naiv – väldigt hög tillit till forskningssamhället. Jag tror helt enkelt inte att man köper sig önskvärda forskningsresultat särskilt lätt.
Men som Peter Melin, tidigare chefredaktör på Sydsvenskan men tyvärr död för tillfället, brukade säga: Etik är inte bara hur något är, det är också hur det kan se ut. Alldeles oavsett vad spelforskarna kommer fram till blir det alltså omvärldens plikt att öppet och nyfiket (men inte konspiratoriskt!) ställa frågan om hur nöjd finansiären blev med forskningsresultatet. Det är inte avgörande för att bedöma det nya vi lär oss, men det bör finnas med bland kontrollfrågorna när vi viktar och värderar.
Och varför är det så viktigt då?
För att ambivalens är en del av vår nationalkaraktär. När jag känner den i mig skyddar jag den som en skir blomma.
*

Appendix.

En av Lunds mest kända lokalpolitiker genom alla år, moderaten Lennart Ryde, avled härom veckan. Gångtunneln vid Lunds central kom till på hans initiativ, och den kallas därför för ”Rydes undergång”. Jag skulle vilja se en lite rejälare skylt som upplyser om detta och om vem Ryde var, eftersom namnet faktiskt finns på kartor och är officiellt. Är det en morbid önskan, när Rydes undergång så att säga just har inträffat? Nej. Lennart Ryde hade nämligen humor. Jag är säker på att han skulle ha gillat både idén och tajmingen.
Gå till toppen