Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Vi poliser ska stötta utan att erbjuda offerkoftan till de unga kriminella

”Man måste ha mer att förlora på att bli gripen med ett vapen på sig eller hemma hos sig än vad man har att vinna på att ha vapnet”. Det skriver områdespolis Malin Morän. På bild vapen beslagtagna i Malmö.håller iBild: Peter Frennesson
En av mina kollegor inom polisen skrev att ”Många av de unga kriminella vill leva det livet - utanför samhället” och framhöll vikten av ”riktigt polisarbete” som motsats till ”imageskapande aktiviteter” nära medborgarna.
Läs också Många av de unga kriminella männen vill leva det livet - utanför samhället
Jag reagerar på uttrycket ”riktigt polisarbete”. Att dela in polisens arbetsuppgifter i riktiga och oriktiga uppgifter är riskabelt och tenderar att höja betydelsen av den egna insatsen, att förminska andras arbetsinsats. Det kan vara ett resultat av att man har förlorat helhetssynen.
Jag tror att vi måste se allting i en och samma kontext och förstå vikten av allas arbete. Det är endast i samarbete vi kan uppnå ett hållbart resultat.
Nyligen läste jag en rapport från Brottsförebyggande rådet. I den redovisas forskning som slår fast att det i utsatta områden måste finnas reaktiva åtgärder som ingripande efter brott tillsammans med proaktiva sociala insatser. Diskussionen kring hur polisen bör jobba med sociala insatser är oändlig och oliktänkande i frågan kommer alltid att finnas.
Jag är av uppfattningen att polisen bör finnas med i de sociala insatserna i både det generella förebyggande arbetet och i det direkta (riktat mot individer). Samtidigt ska man självklart lagföra dem som sysslar med kriminalitet.
När jag träffar ungdomar som inte förstår att vi lägger tid på att sätta dit personer för ringa narkotikabrott eller trafikbrott istället för att ta fast mördare så förklarar jag det som att man kan se ett fungerande samhälle som ett bord som står stadigt på fyra stabila ben. Tar vi bort ett av benen så faller bordet ihop.
Så är det med polisarbetet också, alla delar behövs.
Min kollega skriver att många av de kriminella vill vara en del av kriminaliteten. Enligt min erfarenhet av att jobba med ungdomar och personer som försöker lämna den kriminella världen så är det ytterst få som vill vara kriminella.
Det som många gånger drar in dem i den världen är sökandet efter att känna tillhörighet, precis som min kollega beskriver. Då måste vi fråga oss varför den andra tillhörigheten, den till samhället, saknas. Var fallerar det? Och vem bär ansvaret?
Det finns absolut ett samhällsansvar, gemensamt i allt ifrån skola till polis. Och det finns definitivt ett föräldraansvar. Men det är viktigt att inte frånta individen det egna ansvaret.
Vi vuxna ska inte erbjuda offerkoftan till de unga. Låter vi dem slänga på sig offerkoftan låter vi dem inte stå till svars för sina egna handlingar, de omyndigförklaras. De måste förstå att oavsett vilka förutsättningar de har haft så är det deras egna val i livet som har lett fram till deras handlingar och dessa får konsekvenser.
Polisen är en del av samhället. Står vi vid sidan av arbetet med att få ungdomar och deras föräldrar att känna förankring i samhället så är risken betydligt större att fler hamnar snett än om polisen är med i det förebyggande och främjande arbetet. Det är min fasta övertygelse.
Jag håller med min kollega om behovet av ökade resurser och straffskärpning. Jag tycker dock att det förslag som läggs fram från riksdagsnivå inte är tillräckligt.
Det finns bara en anledning att inneha ett vapen utan licens och det är uppsåt att skada någon - genom att hota eller att skjuta med det. Att inneha vapen måste ses i detta sammanhang.
Man måste ha mer att förlora på att bli gripen med ett vapen på sig eller hemma hos sig än vad man har att vinna på att ha vapnet.

Malin Morän

Malin Morän är polisinspektör och områdespolis i Rosengård Malmö.
Gå till toppen