Den blott 25-årige kompositören Jacob Mühlrad får 2017 års stipendium av Micael Bindefelds stiftelse, som delas ut till människor som förmedlar kunskap om Förintelsen till en svensk publik.

– Det betyder jättemycket att få chansen att berätta en så viktig historia om vittnesmålet av ett av de största brotten i mänsklighetens historia, säger han.

Mühlrad får det för sitt körverk om morfadern Michael Blimans tid i koncentrationslägren Auschwitz och Bergen-Belsen, där han har skapat en fiktiv dialog med sin släkting. Med musikens kraft väver han enligt motiveringen "samman en överlevandes berättelse och de följande generationernas ärvda sår i ett stycke som bär minnet av förintelsen in i vår tid".

– Det är en fantastisk stipendiat vi har i år. Hur hemskt det än kan låta så får hans morfars förfärliga umbäranden ändå något slags mening om vi kan lära oss något av det, säger Micael Bindefeld.

Jacob Mühlrad är utbildad vid Gotlands tonsättarskola, Musikhögskolan i Stockholm samt Royal College of Music i London. Under utbildningstiden blev han den yngsta kompositören någonsin att få sina verk uppförda på Kungliga Operan och på Berwaldhallen i Stockholm.

Micael Bindefelds Stiftelse till minne av Förintelsen grundades 2014 av Micael Bindefeld som donerade fem miljoner kronor ur sin privata förmögenhet. I styrelsen sitter även bland andra Peter Wolodarski, Eva Swartz Grimaldi, Daniel Poohl, Anne Ramberg, Svante Weyler och Aron Verständig.

Stipendiet delas ut den 27 januari varje år med anledning av Förintelsens minnesdag, dagen då Auschwitz befriades. Det går till ett projekt som sprider vidare berättelser om Förintelsen som annars riskerar att tystna när de sista överlevarna försvinner. Det första stipendiet delades ut 2015. Ansökningstiden är nu öppen för 2018 och går att ansöka via stiftelsens hemsida.

Årets stipendium överlämnas av drottning Silvia. Motiveringen lyder: "2017 års stipendium tilldelas Jacob Mühlrads unika körverk om morfadern Michael Blimans tid i koncentrationslägren Auschwitz och Bergen-Belsen. Med morfaderns vittnesmål och de frågor Jacob aldrig fick svar på, väver han med musikens kraft samman en överlevandes berättelse och de följande generationernas ärvda sår i ett stycke som bär minnet av Förintelsen in i vår tid".

Micael Bindefeld är grundare och ordförande i stiftelsen och har själv donerat miljoner för att hedra minnet av Förintelsens offer. Pengarna går till projekt som sprider vidare berättelser som annars riskerar tystna när de sista överlevarna försvinner.

Var kommer ditt engagemang ifrån och varför startade du stiftelsen?

– Jag kommer själv från en svensk-judisk familj och min farmor och farfar flyttade till Sverige på 1930-talet när klimatet för judar i Tyskland hårdnade. På min farfars sida finns det bara en spillra kvar av familjen, av hans nio syskon var det endast två som överlevde. Men min familjs berättelse är dessvärre inte unik utan det är något jag delar med i stort sätt alla judiska familjer med europeisk bakgrund.

– En resa till Polen och besök till flera av koncentrationslägren gjorde att jag fundera mycket på mitt och min generations ansvar att föra berättelserna vidare. Det är inte svårt att dra paralleller till i dag där såväl judar, hbtq-personer och romer utsätts för isolering och diskriminering i ett Europa som blir allt svårare att leva i. Parallellt med det visar undersökningar att kunskapen om Förintelsen bland gymnasieelever sjunker mätbart år för år.

Du nämner hårdare motsättningar mellan grupper i samhället och högerextrema partier på frammarsch. Hur ser du på framtiden?

– Vi lever i en verklighet som jag för fem år sedan inte trodde var möjlig. Som de flesta andra är jag oroad över högerextrema partiers framgångar runt om i Europa. Jag är en stor vän av kulturella utbyten, ett öppet samhälle, frihandel och globalisering och jag ser hur många av de grundläggande demokratiska värdena successivt trycks tillbaka. Det här blir mitt bidrag. Mitt sätt att försöka ta tag i något som jag finner är oerhört angeläget.

Har ditt arbete med de här frågorna förändras nu när du har en son?

– Engagemanget fanns och hade hunnit växa sig starkt långt innan Simeon föddes. Men det är klart att jag hoppas att han vill ta vid stiftelsens arbete så småningom när jag inte orkar, så att historierna kan fortsätta att berättas.