Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Att C och L vill behålla regeringen är förunderligt och kommer att straffas av väljarna.”

Försöken att isolera SD har varit förödande. De har bidragit till Sveriges bekymmersamma läge och SD:s framgångar. Och ändå – med stöd från Centern och Liberalerna lär Stefan Löfven (S) kunna sitta kvar. Det skriver Skånemoderaternas ordförande Lars-Ingvar Ljungman.

De går inte längre i takt, Anna Kinberg Batra (M), Ebba Busch Thor (KD), Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L). Att ett par allianspartier ser den rödgröna regeringen som ett tecken på politisk stabilitet förvånar skribenten Lars-Ingvar Ljungman, som leder Moderaterna i Skåne.Bild: Janerik Henriksson/TT
Så kom då beskedet som skapat så mycket debatt den senaste veckan: Anna Kinberg Batra förklarade att Moderaterna nu skulle bedriva oppositionspolitik på riktigt!
Utspelet bestod av två delar: dels var ambitionen att alliansen skulle lägga en gemensam budget till hösten, dels skulle Moderaterna förhandla med SD i sakfrågor i riksdagen, allt i syfte att åstadkomma majoriteter för borgerlig politik. Dock finns det inga förutsättningar för en regeringssamverkan – på denna punkt var M-ledaren tydlig.
De andra politiska partierna reagerade med bestörtning och avståndstagande. Landet skulle nu kastas in i kaos. Moderatledaren hade förlorat sin kompass, sades det. I en orolig omvärld behövs politisk stabilitet, sade Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) kallade det för ett olyckligt utspel.
Det skulle alltså, enligt Centern och Liberalerna, vara politiskt stabilt att fortsätta med nuvarande regering. Något märkligt med tanke på vad regeringen hittills har presterat eller föreslagit:
Högre skatt på arbete och utbildning – fler betalar statlig inkomstskatt och fler betalar värnskatt, försämrade villkor för entreprenörer och småföretagare genom att ändra de så kallade 3:12-reglerna, bensinskatt som höjs, kilometerskatt, flygskatt, bankskatt, obligatoriskt med kollektivavtal vid upphandlingar och så den famösa Reepaluutredningen, den som i praktiken stoppar privata företag och därmed möjligheten till valfrihet i välfärden.
Till detta kommer ett rättsväsende i snabbt förfall och ett försvar som bara delvis kan fullgöra sin uppgift - vårt numera beryktade ”enveckasförsvar”. Här saknar regeringen vilja eller förmåga att ta itu med problemen.
Att borgerliga partier vill behålla denna regering och dessutom ser den som ett tecken på politisk stabilitet är förunderligt och kommer att straffas av väljarna, det är jag helt övertygad om.
Hur kunde det bli så?
I valet 2010 och än mer 2014 etablerades ett nytt politiskt landskap i Sverige. Sedan tidigare har det varit sällsynt med majoritetsregeringar inom något av de två existerande blocken, nu blev det i praktiken omöjligt eftersom vi fick ett tredje block bestående av Sverigedemokraterna.
Ska vi tro de ständigt återkommande opinionsundersökningarna kommer detta att befästas i valet 2018. Tre hyggligt jämnstora partier, S, M och SD, kompletterade av ett antal mindre partier där flera dessutom lever i farlig närhet av riksdagsspärren.
Ambitionen från övriga partier har så här långt varit att isolera SD, vilket så småningom resulterade i den så kallade decemberöverenskommelsen, DÖ. Innan dess ingick alliansregeringen en överenskommelse i flyktingpolitiken med MP som även S anslöt sig till. Enligt min mening har dessa överenskommelser varit förödande och bidragit både till landets bekymmersamma läge och SD:s framgångar.
Överenskommelsen i flyktingpolitiken bidrog starkt till att skapa den flyktingström som kommer att prägla vårt land för många år framöver och som kommer att ställa mycket stora krav på vår välfärd. DÖ tolkades av många som ett förakt för valresultatet, ett försök att sätta sig över väljarnas vilja. Det resulterade också i en regering som står långt till vänster i svensk politik och som därmed för en för landet skadlig politik som dessutom saknar majoritet i riksdagen.
Allt sammantaget innebar det att de opinionsmässiga framgångarna för SD fortsatte.
Så föll då DÖ vid KD:s riksting och nu skulle väl allt bli som vanligt? Nej, knappast!
De borgerliga partierna fortsatte som om DÖ fortfarande gällde och inte minst aktiva moderater började bli alltmer otåliga. I fråga efter fråga uppstod majoritet för alliansens förslag med hjälp av SD, men regeringen fick fortsätta sin något vingliga färd med stöd av Vänsterpartiet.
I detta läge bestämmer sig den moderata partiledningen för att säga stopp. Nu vill den ha igenom sin egen politik genom att utnyttja det parlamentariska läget, det som borde vara alla politikers uppgift.
Finns det erfarenheter från våra grannar? Ja, lite finns det allt.
I Norge och Finland ingår numera populistiska partier i regeringen (jag bortser från de eventuella skillnader som finns mellan dessa partier och svenska SD). Detta lär inte bli aktuellt i Sverige.
I Danmark däremot har vi länge haft borgerliga regeringar som stött sig på Dansk folkeparti. Det stora borgerliga partiet i Danmark, Venstre, har med viss skicklighet manövrerat i regeringsställning utan att formellt ha majoritet i folketinget. Här har vi mycket att lära.
Vad händer nu? Ja, uppenbarligen kommer regeringen Löfven att kunna fortsätta eftersom man får passivt stöd från C och L.
Alliansen är skadeskjuten men kommer förmodligen att repa sig inför valet 2018. Förutsättningarna finns för gemensamma förslag, ambitionen att hålla ihop likaså.
Hur går det i valet 2018? Det är svårt att spå, särskilt om framtiden, sägs det. Chansen eller risken är att det inte blir så stora förändringar. Valet kan mycket väl avgöras inte av vem som blir störst utan av vem som faller ur. KD, L och MP ligger alla farligt nära spärren även om det är osannolikt att alla skulle falla ur.
Stämmer opinionsmätningarna kommer vi att vara tillbaka på ruta ett efter valet och då kan man tänka sig tre alternativ:
- förhandla med SD för att skapa ett borgerligt alternativ
- förhandla över blockgränsen
- en minoritetsregering som använder sig av hoppande majoriteter
Helt säkert är att utspelet från Anna Kinberg Batra har vitaliserat den politiska debatten.

Lars-Ingvar Ljungman

Lars-Ingvar Ljungman är ordförande för Skånemoderaterna.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen