Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Malin Krutmeijer: ”Bonusfamiljen” – en tv-serie som vill något

Hur helar man det som är trasigt i familjen? Malin Krutmeijer har sett Felix Herngrens nya serie "Bonusfamiljen" och gillar den, men längtar också efter lite mer svärta.

Erik Johansson och Vera Vitali står i centrum i SVT:s dramakomedi "Bonusfamiljen".Bild: SvT
Säg ”familjedrama” i Sverige och associationerna förpassar oss till Strindberg, Bergman och Norén. Traditionen är stark, djup och mörk: här räds vi inte det smärtsamma, förljugna och perversa som lurar i våra närmaste och mest ofrånkomliga förhållanden.
Familjen som livsform har analyserats så blodet stänker, men när Felix, Clara och Moa Herngren med tv-serien ”Bonusfamiljen” ger sig i kast med den blir resultatet förstås något helt annat.
Herngrenarna accepterar familjen som given, och är mest intresserade av hur man helar det som är trasigt. Hur kan man modifiera kärnfamiljens mamma-pappa-barn-ideal så att det går att leva upp till, när gränserna sprängs av bonusföräldrar, halvsyskon, exmakar och andras barn?
Den frågan kämpar Lisa och Patrik med, när de flyttar ihop med varsin tioårig son och Lisas tonårsdotter hos sig varannan vecka. Och en kamp blir det: olika idéer om uppfostran krockar, barnen bråkar och exmakarna Katja och Martin gör ingenting lättare.
Jag har sett tre avsnitt och i de första två ligger tyngdpunkten rätt mycket på humor, men i det tredje är spelplan och rollfigurer etablerade och det bäddar för dramatisk fördjupning.
Seriens skapare har byggt på egna erfarenheter av livet i bonusfamiljer, och kanske är det är detta som skapar temperament och inre tryck i dramakomedin. Det känns som att serien vill något. Det har uppenbarligen fler märkt, för SVT har beställt en andra säsong redan innan den första har sänts, och tv-bolaget NBC har köpt rättigheterna för att göra en amerikansk version.
Själv kan jag tycka det är synd att serien hemfaller åt en hel del stereotyper. Männen är taffliga farsor, kvinnorna driftiga. Lisa är en varm, moderlig bohem, som räddas undan funktionen som mansdröm enbart av att Vera Vitali investerar så mycket känslighet och närvaro i rollen.
På plussidan finns att barnen ges stor plats, även om de framställs som små sura konsumister. Jag gillar också greppet att låta två familjeterapeuter eftersnacka om bonusfamiljens sessioner hos dem.
Sedan måste jag medge att jag, oavsett kvaliteten, alltid får depressiva impulser och flyktreflexer av sådana här lite hejiga familjeskildringar. Men jag är väl den Norén-svenska typen.
Första avsnittet av ”Bonusfamiljen” sänds i SVT 1, 30/1, klockan 21.
Gå till toppen