Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ett sista farväl till Ahmed Obaid: ”Hur går man vidare? Jag vet inte”

Ett hundratal personer samlades klockan elva idag för ett sista farväl till Ahmed Obaid, 16-åringen som sköts ihjäl för drygt två veckor sedan. ”Min son är 17 månader, jag vill inte att han växer upp till detta”, säger Ahmeds kusin.

Bild: Lars Brundin
Folket börjar fyllas vid Kopparbergsgatan på Annelund i Malmö. Ett hundratal personer har kommit till platsen för att ta farväl en sista gång till den mördade pojken Ahmed Obaid.
Stämningen är hjärtlig och sorgsen. Volymen är låg. De flesta står tysta med tom blick innan det traditionella sorgetåget startar.
Ahmed Obaids kusin Housam Abbas går runt bland människorna. Han kramas, skakar i bekantas händer och pratar med dem som tagit sig till platsen denna soliga vinterdag. För tolv dagar sedan var han med och arrangerade en manifestation vid Malmös stadshus för stadens två senaste mordoffer: Ahmed Obaid, 16 år gammal och Rami Amin, 24 år gammal.
Han stirrar bort mot lokalen där hans kusins kista finns.
– Jag är fortfarande chockad. Men jag minns honom fortfarande som en glad pojke, säger han.
Bild: Lars Brundin
Det var den 12 januari som 16-åringen sköts ihjäl med flera skott från nära håll vid en busshållplats på Amiralsgatan i Rosengård.
15 dagar har gått sedan mordet som satt skräck i Malmö. En promenad 20 minuter från mordplatsen samlades idag familj och vänner för ett sista adjö i Sverige. På tisdag flyger Ahmed Obaids kista till staden Najaf i Irak för begravning på onsdagen bland övrig familj.
Bild: Lars Brundin
Ropen börjar höras ut inifrån en bönelokal, kistan med en leende Ahmed Obaid på varje sida lyfts ut och bärs upp i luften. 2000-2017 står det under bilderna på den leende pojken.
– Mördaren dödade inte bara Ahmed, han dödade ett helt samhälle, säger Housam Abbas.
Sorgetåget börjar gå från Kopparbergsgatan in på Norra Grängesbergsgatan. De traditionella böneorden blandas med ledsna skrik och förtvivlan när personerna får syn på kistan för första gången.
– Det känns overkligt, för några veckor sedan pratade vi och skojade. Nu ber alla för honom här, säger Nora Abbas.
Hon är också kusin till Ahmed. Tårarna rinner ner för hennes kind.
Med en vibrerande röst säger hon:
– Han var helt underbar.
Bild: Lars Brundin
Klungan av folk går i ett långsamt tempo, vid flera tillfällen stannar tåget till. Personerna turas om att hålla upp kistan i luften. Bilderna på den leende Ahmed Obaid blickar ut över de hundratalet människor i sorgetåget.
För många blir det sista gången man får se kistan.
Nora Abbas går nästan längst bak i sorgetåget. Hon stannar upp.
– Jag vet inte vad man ska göra. Vad har hänt? Varför har barn vapen? Min son är 17 månader, jag vill inte att han växer upp till detta. Någonstans är felet och vi måste hitta det tillsammans, säger hon.
Hon hyllar det stöd familjen har fått efter mordet och hävdar att många visat en stor förståelse i en mycket svår situation för anhöriga till Ahmed Obaid.
Ahmed Obaid drömde om att bli läkare när han blev äldre. Den 12 januari 2017 slet en eller flera gärningsmän sönder hans framtid och sköt ihjäl honom några kilometer från platsen där familj och vänner på lördagen samlades.
Precis som mordet på tandläkaren med irakiskt ursprung är motivet okänt.
– Hur går man vidare? Jag vet inte. Jag frågade Ramis kusin om hur man går vidare. Svaret jag fick var: Det gör man inte.
Bild: Lars Brundin
Gå till toppen