Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Bo Hylanders känslor sprängde duken

Bo Hylander

RECENSION. Galleri 21, Malmö, t o m 5/2.
När Bo Hylander målade trängde inte bara färgen utan också känslorna genom duken. På Galleri 21 formar de nerviga linjer och knaggliga former. De får ytan att häva sig i illande gult, gör läpparna gröna medan huvudet bågnar av tankarnas tryck. Det händer att hans ansikten bleknar in i vitheten, eller löses upp i trassliga härvor av febrigt rött.
Under tiden sprider sig bokstäverna, spretiga som hade de smitit ur hjärnans vindlingar eller ristats i drömmens skrift. Här har orden liksom bilderna många funktioner. Från besvärjelse till ramsa, bikt och kärleksdikt. De tar spjärn mot ensamheten och rädslan, skruvar sig kring det positiva tänkandets mantra i sökandet efter kärlek och lugn. Utan ett uns ironi tränger de fram ur själens vånda och hjärtats djup. Allt medan vardagen pågår. Därtill kommer humorn, ibland färgad svart.
Ett år efter konstnärens bortgång visar Galleri 21 en minnesutställning. Flertalet verk är från de sena åren. Den vibrerande energin är densamma, så även dragkampen mellan varats lätthet och tyngd. För Bo Hylander blev måleriet ett sätt att handskas med det inre tumultet sedan schizofrenin under 1970-talet bröt ut. Född 1941 var han utbildad på målarskolan Forum och arbetade först i en fotorealistisk tradition. Den lämnade han bakom sig, och närmade sig snarare det omedelbara, naivistiska och råare uttryck som från efterkrigstiden fick sin föregångare i Jean Dubuffet och riktningen art brut.
Fast det var sin egen väg han följde, genom färgens och ordens massor mot mörkrets stjärnhimmel.
Gå till toppen