Heidi Avellan

Heidi Avellan: Duktig flicka är ingen diagnos.

Mod. Makt. Meritokrati. Birgitta Ohlsson har skrivit handbok för duktiga flickor. Och liberala feminister.

Birgitta Ohlsson.Bild: Maja Suslin/TT
Hon retar gallfeber på somliga. För att hon vill, kan och vågar. Liberalernas Birgitta Ohlsson har tagit sig långt på egna meriter, men hennes nya bok Duktiga flickors revansch är en påminnelse om att framgång inte är gratis. Den som vill ha något måste skaffa sig det – eller åtminstone våga gripa chansen när den kommer.
Det är inte så självklart som det låter. Inte för kvinnor som fortfarande ofta – hemma, i skolan eller ute i samhället – får lär sig att inte vara bångstyriga.
Birgitta Ohlsson har länge varit Liberalernas framtidshopp. Och stridsäpple. I höstas blev det fraktionsstrid inför öppen ridå då partikamrater ville sparka henne från partitoppen för att hon solospelar – då hade hon kritiserat partiordförande Jan Björklunds utspel om att bjuda in Sverigedemokraterna till blocköverskridande förhandlingar och förbud mot religiösa friskolor. Riksdagsgruppens krismöte varade i sju timmar och slutade med att hon lämnade dess ledning, men fick stanna i partiets styrelse och ledning. Föga förvånande – hon är ju större än sitt parti.
Ur den striden gick hon stärkt. Men partiledare? Nej, svarade hon och tillade att om hon är intresserad så säger hon till. Frågan nu är om hon alls stannar i politiken. Liberalismen krisar – och Birgitta Ohlsson funderar på att gå. Det vore synd.Men också modigt.
Ta makten! Det är budskapet i denna handbok:
Ta makten över plånboken. Välfärdsstaten är en flickas bästa vän och statsindividualismen är bra att ha när livet krisar, men egna pengar ger muskler på riktigt. Fastna inte i deltidsfällan, se till att spara pengar för pensionen eller som dra-åt-helvete-kapital. Ta makten över utbildningen, studieframgång är en flickas främsta trumfkort. Ta makten över karriären och familjen, välj rätt partner – framgång på jobbet krokar sällan arm med många långa föräldraledigheter, vab och deltid.
I boken citeras Lady Gaga:
”En del kvinnor väljer att följa män, andra väljer att följa sina drömmar. Om du undrar vilken väg du ska gå, kom ihåg att din karriär aldrig kommer att vakna upp en dag och säga att den inte älskar dig längre.”
I bioaktuella musikalen La La Land tvingas huvudpersonerna välja mellan sina drömmar och sin kärlek. Med ett ”men jag kommer alltid att älska dig” väljer båda drömmen. Precis vid den scenen insåg jag att få gör det idag, istället pusslas det med karriär och kärlek och när läggspelet inte fungerar drar ofta kvinnan det kortare strået.
Viktigast av allt är ändå att ta makten över makten. Könsfördelningen i den politiska toppen i Sverige är hyfsad, men näringslivstoppen är fortfarande kvinnogles. Och enligt Ohlsson är bara 11 procent av världens regeringschefer, 20 procent av parlamentarikerna och 10 procent av statscheferna kvinnor.
Birgitta Ohlsson påminner om att inte heller jämställdheten i Sverige nåtts utan kamp. Inte utan medvetna feminister. Inte utan duktiga flickor.
Nu blir det åter tydligare att kvinnor och män inte alls självklart har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Konservativa och populistiska krafter i politiken innebär backlash för jämställdheten. Jag säger bara Donald Trump, Vladimir Putin och Sverigedemokraterna – och islamism och hederskultur, som kringskär kvinnors liv.
Förr var det fint att vara duktig, det skulle flickor vara. Idag betraktas ”duktig flicka” som en diagnos: sönderstressad, anorektisk och utbränd. Efter millennieskiftet blev idealet – lite otippat – kvinnor som hoppar av toppjobb och glansbildshemmafrun, komplett med cup cakes. Högpresterande kvinnor avfärdades som ”prestationsprinsessor”.
Tyvärr har många kvinnor själva gått med på beskrivningen. Jag har sagt detta förr och är glad över att citeras i boken:
Vad världen behöver är fler duktiga flickor, inte färre, och i en meritokrati borde duktighet vara trumf. Det är inte duktigheten som knäcker, det är motståndet mot kvinnors ambitioner. Eller att duktigheten anpassas efter andras förväntningar.
Birgitta Ohlsson är både duktig och liberal feminist – och för henne smälter dessa två begrepp ihop. Synd, för också mediokra flickor kan förstås vara feminister, medan alla duktiga flickor sannerligen inte är det. Men detta är inte en akademisk bok, den sorterar inte världen. Det är en handfast självhjälp, som en erfaren storasyster som vill bana väg för nya begåvningar och varna för kvinnofällor.
Men kvinnor konkurrerar ju också, både vad gäller utseende, makt och popularitet. Att förhålla sig till Madeleine Albrights ”en alldeles särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor” är inte lätt. Eller ens alltid rätt:
Den som tror på meritokrati väljer den bästa, oavsett kön. Därför kan krav på systerskap skorra för en liberal.
En flickas frihet ifrågasätts fortfarande från vänster med klass och från höger med traditioner som argument – eller familjen, med ett manligt överhuvud, som samhällets minsta beståndsdel. Extremen är hederskultur där en kvinnas dygd är släktens egendom – att detta aldrig får accepteras i dagens Sverige är självklart.
Liberal feminism stärker individen. Och boken ger tips till alla duktiga flickor:
Kräv meritokrati, låt inte bakgrunden avgöra framtiden, curla inte karlarna, känn inte skuld, avslöja småpåvarna, välj partner med omsorg, inse att cash is queen, säg ja till makt, var inte dumsnäll. Och följ din dröm.
Busenkelt. Fast hemskt svårt.
Det här är en opinionstext från tidningens ledarredaktion. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Gå till toppen