Lund

Andreas Ekström: Debatten som spårade ur

”Alla politiker har ett ansvar för att vakta sitt språk. Nu ligger spårvägsmotståndarna farligt nära rättshaveri”, skriver Andreas Ekström, som sett en uppvisning i populism.

Andreas Ekström krönikör HD SydsvenskanBild: Ingemar D Kristiansen
Den gångna veckan har jag bläddrat lite i fyrtiotalsutgåvor av Dagens Nyheter, för att ta del av debatten om Sveriges största lokaltrafikprojekt någonsin: Stockholms tunnelbana.
Efter ett tag blev jag full i skratt.
Likheterna med spårvägsdebatten här i Lund är direkt komiska.
Borgarrådet Zeth Höglund avfärdade irriterat förutsägelser om Stockholms tillväxt. En fullt utbyggd tunnelbana skulle ge staden en överdimensionerad kollektivtrafik, tyckte han.
Borgarrådet Yngve Larsson var däremot lite mer visionär. Och pompös: han inledde tunnelbanedebatten i stadsfullmäktige den 16 juni 1941 med ett timslångt anförande i vilket han beskrev motståndarnas arbete med överdrivna krigsmetaforer.
Jag vet inte hur många av er som brukar titta på kommunfullmäktiges sammanträden, men när jag gjorde det förra veckan får jag säga att jag häpnade över hur enfrågepartiet Förnyalunds företrädare lät i talarstolen.
Det var en uppvisning i populism. Frågan är enkel, hette det. Partisterna har en majoritet av folket bakom sig, fick vi också veta – vilket ju kan låta lite märkligt när man talar med 4 av 65 mandat i ryggen, men partiet har ju beställt en opinionsmätning som ger visst stöd för detta. Enligt en del kritiker var den nogsamt utformad för att ge önskvärda svar.
Börje Hed gick upp i talarstolen och talade om ”folket” och ”eliten” på ett sätt som jag tror att varje ansvarstagande politiker i dagsläget bör akta sig för att göra. Den sortens språk är alltför bekant från andra håll. I förra veckan publicerades en insändare här i tidningen, där en skribent formulerade följande minnesvärda sentens: ”Om man byter ut ordet spårväg mot diktatur så känns meningen något bekant från historieböckerna”.
Det är väl där någonstans det blir tid att påminna: det är en kollektivtrafiklösning, för jösse namn.
Om den är bra eller dålig? Jag vet inte. Historien – Stockholms tunnelbana och många andra exempel – visar att infrastruktur kräver framsynthet. Det gör mig försiktigt positiv till hela idén. Men jag tycker ändå att det är otroligt svårt att bedöma kapacitetsfrågor, långsiktig stadsbyggnadspolitik och teknik. Den som tror att jag är glad och okritisk anhängare av spårvägsprojektet har alltså missförstått.
Jag är däremot djupt kritisk mot det enfrågeparti som driver motståndet, vars intresse för alla andra frågor som en kommun måste klara av är tunt som en månstråle. Låt bli att bygga spårvägen, så löser vi alla pengaproblem. Det är deras svar på allt.
Så fungerar enfrågepolitiken nämligen alltid:
Om det enda redskap man har är en hammare ser alla problem ut som en spik.
Gå till toppen