Sverige

Miljöfrågorna har blivit en tung börda för barnen

För mycket fokus på att individen ska vara miljövänlig kan sätta krokben för större politiska miljöreformer. Särskilt miljöarbetet i skolan lägger ansvaret tungt på det enskilda barnet.

Att miljöfrågor kan bidra till både klassförakt och rasism är den insikt som har förvånat Malin Ideland mest när hon har forskat.Bild: Lars Brundin
– Barnet bär kraven på att rädda världen. Det är mycket skuld och ansvar på de små axlarna.
Malin Ideland, professor i utbildningsvetenskap på Malmö högskola, sammanfattar hur skolornas miljöarbete ofta går till.
Hon har bland annat gjort forskningsprojektet "Det KRAV-märkta barnet", där hon har undersökt vilka hållbarhetsproblem skolan framhåller för barnen som viktiga att lösa, vem som ska lösa dem och vad som ska göras.
– I skolan är det jättetydligt att man över huvud taget inte pratar om kollektiva lösningar. Man pratar jättemycket om vad individen kan och bör göra, säger Malin Ideland.
"Sprätta upp lite av den här och se vad det är för färg. Du kan också använda en krage på en skjorta", säger läraren Karolin Wagner till Beatrice Florin.Bild: Hussein El-alawi
Niondeklassarna Beatrice och Filippa Florin i Glumslöv känner väl igen slutsatserna om skolornas miljöarbete som professor Malin Ideland har kommit fram till, att skolornas miljödiskussioner handlar mycket om vad den enskilda eleven kan göra.
– Vi har inte fått skriva brev till politiker. Och vi har inte läst om miljöpolitik – miljön blir mer som ett perspektiv av många när vi läser olika ämnen, säger Filippa Florin.
– Vi lär oss massor om att vi inte ska skräpa ner. Men det är ju inte vi som bestämmer i samhället. Vi lär oss inte hur vi påverkar politikerna att göra något stort, säger Beatrice Florin.
Klass 9B på Glumslövs skola har slöjd. Vårens projekt går ut på att göra en utställning med föremål inspirerade från böckerna om Alice i Underlandet och Spegellandet. Föremålen ska vara gjorda av återvunna material. På en blogg ska de under tiden skriva om klädindustrins miljöpåverkan och tipsa om andra återvinningsprojekt.
”Vi lär oss inte hur vi påverkar politikerna att göra något stort.”
Beatrice Florin vill bygga en krage av boksidor från böckerna om Alice, som hon ska vika och limma ihop. Tillsammans med läraren Karolin Wagner rotar hon i en plastlåda full av tygrester för att hitta något som är tillräckligt stabilt för att utgöra stommen.
– Jag återanvänder pappret – det kommer från boken. Om den som gören film får texten att bli levande, så gör jag det också fast mer bokstavligt,säger hon.
Glumslövs skola är Grön flagg-certifierad försitt miljöarbete. Lärarna driver miljöarbetet genom en arbetsgrupp och eleverna har ett miljöråd. I de praktiska ämnena, som hemkunskap och slöjd, är miljötänket närvarande i allt arbete. Miljöarbete ingår i kursplanen. Eleverna ska lära sig hur olika material fungerar och hur man framställer dem. Om vissa träslag kommer från skövlad regnskog ska eleverna veta vad det betyder, menar läraren Karolin Wagner.
Slöjdlektion på Glumslövs skola.Bild: Hussein El-alawi
– Vi bidrar med våra köp. Det är viktigt när de står där på byggvaruhuset och ska köpa trä till sitt eget trädäck, de ska veta det då. Sedan får de göra valet, säger hon.
Men att prata om politikens möjlighet att påverka vilka träslag som säljs?
– Så långt går vi inte i diskussionerna i ämnet slöjd, säger hon.
Det är väldigt olika hur barnen reagerar på miljöbudskapen frånskolan, tycker Karolin Wagner.
– Många är väldigt insatta i hur man kan påverka som konsument. Många hade inte en aning, men blir medvetna i skolan. Några få bryr sig inte alls. Det är olika vad man är van vid hemifrån, säger hon.
I ett tidigare forskningsprojekt intervjuade forskaren Malin Ideland ett antal tioåringar i Malmö om klimatfrågor. Barnens svar innehöll allt från hoppfulla planer på att uppfinna solcellsplan, till gråt över att inte kunna äta meloner eller resa till USA på grund av miljöpåverkan. Barnens tydliga bild var att de vuxna hade gett upp att göra något åt miljöproblemen, och att ansvaret istället låg på barnen.
– Tioåringarna beskriver det som att de vuxna sitter och dricker kaffe medan översvämningarna är på väg. Skolan är ett sätt att styra och bygga det framtida samhället. Att investera så mycket hopp och ansvar i barnen göratt det framstår i skolundervisningen som att de vuxna stiger av, säger Malin Ideland.
Hur borde man göra istället då? Malin Ideland tycker absolut inte att skolorna ska sluta med miljöarbetet.
– Men det handlar också om att prata om de politiska möjligheterna – som skatt på koldioxidutsläpp, och vem som kan göra det. Det handlar om att peka på olika lösningar och möjligheter.
Det gäller både vuxna och barn. Även många vuxna känner ett stort personligt ansvar för miljöfrågorna, till exempel genom att vara goda konsumenter som väljer rätt saker att köpa. En del är veganer, andra deltar i bytesekonomi eller köper bara second handkläder, en del vägrar flyga, nästan alla sopsorterar. På det viset ska vi, var och en, lösa världsproblemen genom våra dagliga handlingar. Var och en kan räkna ut sina ekologiska fotavtryck via olika checklistor där man fyller i om man har bil, hur mycket man reser och om man köpt några vitvaror det senaste året.
”Tioåringarna beskriver det som att de vuxna sitter och dricker kaffe medan översvämningarna är på väg.”
Ingen detalj är för liten. Hur länge vattnet rinner i kranen är ett sätt att rädda planeten. Den inställningen hindrar att mer övergripande politiska lösningar kan komma på plats, hävdar Malin Ideland i en nyligen utgiven debattbok som bygger på forskningsprojektet.
– Miljöfrågorna har blivit något som inte bara är ett krav utifrån, utan det har letat sig in i våra samveten och styr oss därifrån. Precis som kyrkan och religionen utövade sin makt förr i tiden. Det här är lite som en ny religion. Det vi gör har inte så mycket med miljömässig effekt att göra, det handlar mer om att må bra själv, säger hon.
När man lägger över ansvaret för miljön på enskilda människor, skapas bilder av vilka människor som gör "rätt" och vilka som är problematiska. Uppdelningen har en klar klasstämpel – medelklassen, som konsumerar mycket men "medvetet", anses mindre problematisk än fattigare människor som konsumerar mindre och därför ofta i praktiken har mindre ekologiska fotavtryck.
Slöjdlektion på Glumslövs skola.Bild: Hussein El-alawi
– Ett barn som pantar en burk och skänker panten till välgörenhet lyfts fram som god, medan den som lever av att panta burkar inte alls lyfts fram. Vi tänker inte på dem som miljömedvetna människor, fast de har betydligt mindre miljöpåverkan. Att inte konsumera räknas inte som en miljömässig handling, säger Malin Ideland.
Med samma logik kan Sverige, som har ett av de största ekologiska fotavtrycken i världen per capita, plötsligt bli förebild för fattigare länder som påverkar miljön betydligt mindre. Det perspektivet lyftes tydligt fram i skolans läromedel: alla goda miljömedvetna människor var vita. Svarta och färgade människor förekom alltid i sammanhang med ett problem som skulle lösas: barn på soptippar eller barn som badar i äckel.
”Vi lär oss att det är vita människor som ägnar sig åt miljömedvetna handlingar, att de där andra inte är tillräckligt utvecklade eller moraliskt lika högtstående som vi.”
På så vis riskerar frågan om hållbar utveckling att bli både nationalistisk och rasistisk, menar Malin Ideland. Den insikten förvånade henne mest och blev obehaglig.
– När man lär sig om miljön så lär man sig också en kolonial blick på världen där vi vet hur det ska vara och vi kan uppfostra de andra. Vi lär oss att det är vita människor som ägnar sig åt miljömedvetna handlingar, att de där andra inte är tillräckligt utvecklade eller moraliskt lika högtstående som vi. Det är ett jätteproblem, och jag tror inte att man har sett detta.
Gå till toppen