Det känns legitimt i dag att sörja att denne glädjespridare nu är borta och samtidigt känna sig glad, över allt han åstadkom och att han var med oss så länge.
För nog var Svend Asmussen en enastående musiker och den mest berömde jazzman som vår någorlunda snöiga nord presterat.
Men jag tror att dessutom han var något större ändå: en optimismens fanbärare och en man som visade hur man lekande lätt (åtminstone om man råkar heta Svend) kan nypa ihop olika slags musik på ett meningsfullt sätt. Samt en artist som spred sig vida utanför sin musikgenre, gick rätt igenom tv-rutan och blev en brett populär gestalt.
Familjen ville tandläkare. Unge Svend ville musik. Och vi vet vem som vann dragkampen. Dansken blev en ytterst driven swingviolinist, som redan som 17-åring spelade i Tivolis glassal och genom åren kom att lira ihop med Django Reinhardt, Fats Waller, Benny Goodman och Duke Ellington. Med många andra.
Asmussen platsade och var sig själv i alla sammanhang. När megastjärnan Goodman på 40-talet ringde och erbjöd jobb hos sig blev det nobben. Dansken hade andra planer.
Glimten i ögat gjorde inte saker väldigt mycket sämre. Svend Asmussen måste ha varit en spelevink från start och de femton åren i Stig Lommers revyer 1943-58 gav vår humorist en professionell "utbildning".
Musiken och komiken i kombination kom sedan perfekt till pass i Swe-Danes med Alice Babs och Ulrik Neumann. Om inte sångerskans vilja att vara med familjen hade gått före där skulle USA-satsningen (som aldrig blev av) ganska så garanterat ha lett till succé.
När jag inför hundraårsdagen hade nöjet att intervjua Svend Asmussen kort på telefon nämnde han vad han var mest stolt över från sin karriär: en del av inspelningarna med Swe-Danes och albumet "Danish import" med Neumann.
Ja, samarbeten var han bra på, Asmussen. Två av de starkaste var de stilöverskridande projekten med Jan Johansson, folkmusikalbumet "Jazz på ungerska", och skivorna med Kammarkören och Eric Ericson, där violinisten hade trevligt med bland annat gospel, Beethoven, svensk folkvisa och "Katthultsmarschen".
Signerade han någonsin något mindre lyckat? Knappast, va? Total professionalism och djup musikalitet var två av verktygen, men jag är övertygad om att Svend Asmussens nyfikenhet parad med ödmjukhet också bidrog starkt till att ta honom framåt och uppåt. Och han såg längs vägen till att ha ett öra för och spela med nya yngre talanger.
Till den som vill ha den sannaste bilden av Svend Asmussens egen personlighet rekommenders självbiografin skriven med andra hustrun Ellen Bick Meier, "June Nights" från 2005.
Albumlyssning:
Svend Asmussen: The incomparable fiddler.
Swe-Danes. Scandinavian shuffle.
Jan Johansson & Svend Asmussen: Jazz på ungerska.
Svend Asmussen och Ulrik Neumann: Danish import.
Svend Asmussen & Eric Ericson: Encounter.
Svend Asmussen: Embraceable.
Regler för kommentarer
Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!
Tänk på att:
Det här är inte ok:
Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.