Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Risk att pedagoger tror sig ha mandat att kränka barn i lek.”

Skolinspektionen förfasar sig över att det finns förskolor som låter barnen leka efter eget huvud, trots att barn kan leka ”fel” och könsstereotypt. Därför påminner nu Margareta Rönnberg och Mats Olsson om att barn har rätt till fri lek.

Godkänd lek? Det nya idealet på förskolor – att barn ska leka ”rätt” – inbjuder till övertramp, varnar skribenterna.Bild: Lars Pehrson / SvD / TT
Skolinspektionen granskar landets förskolor och skriver rapporter som får stort genomslag för hur läroplanen tolkas. Den 19 januari publicerades en text om hur jämställdhet ska implementeras som vi tror tyvärr kan förändra synen på barns lek. Vi menar att det inte är förenligt med FN:s barnkonvention.
Granskningens frågeställning i rapporten Förskolans arbete med jämställdhet är följande:
Arbetar förskolan med att erbjuda barnen möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsmönster och könsroller?
Skolinspektionen har bland annat observerat 159 timmar lek och är inte nöjd med resultatet.
Den avgörande frågan är vad som ryms inom begreppet ”fri lek”. De senaste åren har utrymmet för fria aktiviteter krympt och starka krafter arbetar för att leken ska nyttiggöras i någon form av styrt lärande. Leken förminskas till en metod som kan värderas utifrån sin effektivitet att utveckla barnets färdigheter. Det ”fria” i leken innebär att barnet får välja mellan olika nyttiga aktiviteter.
I denna rapport är det barnens könskodade val som står i centrum för granskarnas intresse. Hur kan pedagogerna förhindra att barnen delar upp sig efter kön? Hur kan de motverka att könsstereotypa mönster återskapas? Går det att undvika att barnen väljer ”fel” utifrån den nya normen?
Det enklaste sättet är att ta bort material som riskerar att locka barnen in i traditionella lekar. En könsneutral miljö utan könskodade leksaker kan verka lockande. Samtidigt vill vi ju att barnen ska leka könsöverskridande – då måste det finnas material att utforska.
I texten beskrivs hur de goda pedagogerna gör ett ”vägledande” urval för att bryta det allsmäktiga genusmaktsperspektivet genom ”systematiskt planerade” lekaktiviteter. De barn som framhärdar i att leka könsstereotypt ska utmanas och uppmuntras att göra nya val.
Skolinspektionen tycks sakna en grundläggande respekt för barnens lek. Det nya idealet inbjuder till övertramp och de pedagoger som framhärdar i att lek har ett egenvärde brännmärks. I undersökningen konstateras att det i hälften av förskolorna förekommer att barnen själva väljer material och lek – medan pedagogerna i den andra (förebildliga) gruppen aktivt vägleder mot val av lek och material.
Den avgörande frågan är vad som händer när barnets friutrymme krymper och lekarna värderas utifrån detta ideologiska filter. Den kvalificerade leken behöver tid och ostördhet för att utvecklas – risken är överhängande att de vuxnas inblandning blockerar barnens kreativitet och upptäckarlust. Allt ska observeras och dokumenteras – annars finns det inte.
FN:s barnrättskommitté oroar sig för att artikel 31 (Barnets rätt till vila, fritid, lek och rekreation samt till det kulturella och konstnärliga livet) inte tas på allvar av medlemsländerna och vänder sig mot begreppet ”fri lek”. Om leken inte är fri – då är den inte heller lek. Den ska inte ha något mål, inte användas för jämställdhetsuppdrag eller andra pedagogiska uppgifter ledda av vuxna.
Om Sverige ska leva upp till barnkonventionens syn på lek måste läroplanens formuleringar om den nyttiga leken revideras. Det som vid en första anblick framstår som vänliga erbjudanden och mild handledning ter sig allt mer som en hård normativ syn på jämställdhet – något som kan kommenderas fram och tränas in.
Skolinspektionen förfasar sig över att det finns förskolor som låter barnen välja själva och lyfter skyldigheten att ”utmana”. Pedagogerna representerar en form av könsneutral godhet och ska genom sin medvetenhet hjälpa barnen in på den rätta vägen.
Hur klarade de själva av detta vägval en gång för decennier sedan, när det ännu inte fanns några genuspedagoger i förskolan?
Kanske hade det bidragit med en smula trovärdighet om Skolinspektionen hade bekymrat sig över vilka som arbetar i förskolan? Var finns de goda exemplen på levande mångfald? 95 procent av pedagogerna har gjort ett mycket könsstereotypt yrkesval och nu ska de uppgraderas till genuspoliser med befogenhet att värdera barnens lekar.
Det finns en stark tradition i förskolan av att se särskilt pojkarnas lekar som problematiska och ett uttryck för en allrådande genusmaktsordning. Med läroplanen i fickan och Skolinspektionens ord i ryggen finns det en uppenbar risk att pedagoger tror sig ha mandat att rutinmässigt kränka barn i lek. Därför måste vi påminna om barnkonventionens betydelse för svensk lagstiftning.

Margareta Rönnberg

Mats Olsson

Margareta Rönnberg är författare, debattör och professor emeritus i filmvetenskap.
Mats Olsson är senior adjunkt vid Malmö högskola.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen