Engström

Sju nya försök att fånga en stormvind

Lisa Ajax sticker ut mest när Melodifestivalen når Malmö.

Foto: Janne Danielsson.
<em id="emphasis-495fbaef345d2e97fb658fc8d550d3ab">Stormen drog in/Tystnadens vind/Solen den gick i moln </em>
Ser det där ut som en väderleksrapport, säger ni? Ni har rätt. Men det är vardagligare än så: det är en dag på jobbet för Roger Pontare, som av Thomas G:son fått en "etnisk hymn" att framföra i Melodifestivalens andra deltävling.
En kvalificerad gissning är att den kommer sist på fredag, men vi har blivit överraskade förr.
Vi som trodde att fredagens tävling skulle stå mellan Salazar och Salo får också tänka om. Det är inget större fel på vare sig den moderna sängkammarsoul-ballad som Masse Salazar skrivit åt rapparen och sångaren Allyawan eller den rockromantiska dänga som Ola Salo och Peter Kvint skänkt åt bandet Dismissed (fast det låter som om de skrev den åt Andreas Johnson). De har sina kvalitéer. Men det skulle förvåna om dessa båda gick direkt till final.
Nej, den som står ut och skriker om direktavancemang är istället Lisa Ajax tävlingsbidrag, med den kalkylerat provocerande titeln "I don't give a" (ja, hon sjunger det förväntade f**k, ett dussin gånger eller så) som redan fått European Broadcasting Union (EBU) att förklara att ifall låten går hela vägen (no pun intended) till Eurovision Song Contest så måste texten censureras.
Allt annat hade varit ett nederlag.
Låten har lundensiskt påbrå – bland låtskrivarna finns Ola Svensson, tidigare känd som artisten Ola. Men han är inte ensam upphovsman; han och Ajax har knåpat ihop den med rutinerade Linnea Deb, Joy Deb och Anton Hård af Segerstad. Ge dem en slipsten och de drar den. Musiken denna gång påminner om Katy Perrys hits. Klistrig och lite pompös.
Stora chanser att gå vidare har också Benjamin Ingresso, son till Pernilla Wahlgren, som gör en fantastiskt inställsam pojkbandsballad-som-lär-sig-dansa-låt. Körerna är snyggt filade; de båda killarna som kommer att stå bakom scenen och sjunga med på fredag får viktiga roller.
Just det. Sa jag att jag inte sett låtarna framföras? Eller hört någon sjunga något live? Allt jag hört hittills är färdiga studioinspelningar. Skivproduktionerna, helt enkelt. Vägen från studion till scenen är både för artister och "artister" ganska lång. Det kan hända mycket längs vägen.
Ett genomarbetat shownummer eller en skarp musikalisk insats kan förändra åtskilligt. Om Dismissed levererar Ola Salos och Peter Kvints låt med både kraft och klass på scen så blir den antagligen min personliga favorit. Det är en rätt bra låt, där upphovsmännen firar små triumfer varje gång låten växlar mellan full- och halvtempo. Musiken intensifieras, och så släpper den taget; om vartannat och gång på gång.
Även den där Masse Salazar-låten har sina poänger, även om jag saknar ord för hur mycket jag avskyr titeln ("Vart haru vart"). Kanske kan Allyawan på scen utvinna något stort ur kontrasten mellan lyckligt rusiga ord och vemodig musik.
I övrigt? Ju mindre som sägs om Roger Pontares bidrag, desto bättre för Roger Pontare. Jag håller mig ett tag till.
Etzias calypsoreggae är så intetsägande att jag inte behöver anstränga mig för att inte säga något elakt. Den talar inte till mig; jag talar inte till den. Respekt!
Mariette, som var så bra 2015 då hon tävlade med en Loreen-klon till låt som Miss Li och Sonny Gustafsson komponerat, har denna gång fått ett stycke schlager-EDM från Thomas G:sons musikfabrik i Skövde. Det är ett stycke effektiv pop, men det är inte särskilt kul.
Läs alla artiklar om: Melodifestivalen 2017
Gå till toppen