Dygnet runt

”Det hade varit fett om afrikanska tyger kan vara en del av den svenska modebranschen”

Sarah Nakiito vill bredda modet med sina sprakande mönster och handgjorda tryck.
– Mode är politik. Jag är en queer svart skapande person som bor i Sverige. Hur jag rör mig i världen och livet påverkar såklart mina plagg.

Sarah Nakiito i ett av sina egna plagg: En tunn kappa, asymmetriskt sydd med överdimensionerad ficka och i ett tyg från Tanzania.Bild: Patrik Renmark
– När vi bor så här grått behöver vi färg. Det borde finnas mer plats för mönster.
Sarah Nakiito tittar ut genom sitt köksfönster på Sofielund, där snöflingorna singlar ner från en mjölkvit himmel. Sedan sätter hon sig vid sitt regnbågsbord.
– Den svenska modebranschen känns rätt likriktad. Många designer är välutbildade skräddare eller mönsterkonstruktörer, tekniskt kunniga. Så det finns en stor hantverksskicklighet som jag uppskattar. Men måste så mycket vara vitt, svart och beige?
Hon bär ett av sina egna plagg: En orange-gul-svart-mönstrad tunn kappa, asymmetriskt skuren med en överdimensionerad ficka och knappar i kokos. Runt halsen hänger loggan för det egna märket Kalunji040, en gul diamant med Afrikas siluett.
– Jag vill vara med och förändra hur modebranschen ser på formell klädsel. Den lilla svarta kan lika väl vara den stormönstrade röda.
Sarah Nakiito kallar sig hellre textilkonstnär än modedesigner.
– Det är textilierna jag är intresserad av, inte trenderna.
Det var när hon fick sin dotter för nio år sedan och såg utbudet av barnkläder som hon började tänka mer intensivt på att göra egna plagg.
– Eftersom hon även växer upp med en vit förälder så kommer hon per automatik få det svenska med sig. Då blev det viktigare för mig att hon skulle få en koppling till mina afrikanska rötter. Tyger har traditioner, och inte minst afrikanska textilier.
I Uganda, där Sarah Nakiito föddes för 33 år sedan, såg hon hur kvinnorna tryckte tyger med hjälp av barken från fikonträd.
Ett arv hon har burit med sig. Nu gör hon egna tryck. Hon använder traditionella metoder och enkla vardagsföremål för att skapa mönster i tygerna.
– Jag jobbar med handgjorda tryck. Här har jag använt grillpinnar, säger Sarah Nakiito och visar ett mörkblått tyg med vita strimmor.
– Just nu är jag lite trött på symaskinen, så nu är jag sjukt sugen på att leka runt med trycken, lägga ett lager pinnar ovanpå ett lager prickigt och se vad som händer. Jag tycker det är intressant hur man kan använda, manipulera, färga och trycka.
Hon står i sitt arbetsrum. Med strykjärn pressar hon tyget vliseline på kragarna för att göra dem stadigare. På en klädstång bakom henne hänger den – hennes första kollektion.
– Här har jag använt en del egna tryck till foder och fickor, men de flesta tygerna här har jag köpt i Östafrika.
Sarah Nakiito provar ut kläder och smycken till sin modevisning med en av modellerna.Bild: Patrik Renmark
Bordet är belamrat med armband och halsband i sprakande tyger.
– Jag är så himla rädd om mina tyger, så jag tar tillvara på alla små bitar jag har. Det var så smyckeskollektionen kom till.
Hon jobbar mycket med återvunna material. Halsbandets stomme kan bestå av en gammal fiberkabel eller ringar till ett duschdraperi.
– Min syster, som också bor här, brukar ropa: Hallå, är det här konst eller skräp? Innan man slänger något måste man kolla med mig först.
Och på en provdocka i rummet sitter plagg som ska ut på turné med afropopartisten Aurelia Dey.
– Hon hade hittat mig på Instagram och ville att jag skulle göra scenkläder till henne. Så fett!
Genom sitt Instagramkonto får Sarah Nakiito allt fler beställningsjobb.
Jacka och byxor i bomull.Bild: Kalunji040
Snart är tyglagret slut, så hon behöver få till en ny resa till Tanzania och Kenya. Det är dit hon åker för att få inspiration och köpa tyger till sitt lager.
– I Tanzania finns en stor textilbransch med konstnärer som trycker egna vackra tyger. Det kommer över huvud taget sjukt mycket spännande från Afrika just nu, som på Ghanas modevecka i Accra nyligen. Där använder de traditionellt tryckta tyger till renare, rakare skärningar, precis det som jag också håller på med.
Den afrikanska modescenen blomstrar. Bara i Nigeria hålls upp till åtta modeveckor per år. Men kläderna når sällan västvärlden på grund av handelshinder som gör exporten alltför dyr.
– Jag följer många designer på Instagram, och det är så inspirerande. Hur de använder sitt kulturella arv och sin rika textiltradition och utvecklar den.
Ibland seglar "Afrika" upp som en trend också bland de stora modehusen i Europa. Ett sätt att exploatera stiluttryck och traditioner, istället för att ge plats åt designer hemmahörande i länderna, säger Sarah Nakiito.
– Italienska Missoni är ett sådant märke. De gör plagg inspirerade av "Afrika" samtidigt som Italien är ett av de länder som diskriminerar svarta mest. Hur går det ihop?
Black lives matter! står det skrivet med spritpenna på en kartongbit i Sarah Nakiitos hall. En vardaglig påminnelse om den världsomspännande rörelse hon är en del av. Kampen för svartas rättigheter och mot den utbredda rasismen är en så självklar del av henne, att den också letar sig in i plaggen hon tillverkar i sitt arbetsrum på tredje våningen i kollektivet i Sofielund.
– Mode är politik. Jag är en queer svart skapande person som bor i Sverige. Hur jag rör mig i världen och livet påverkar såklart mina plagg. Det är inte utgångspunkten för det jag gör. Men det finns såklart där hela tiden.
Gemenskapen bland svenskar med rötter i Afrika har hjälpt henne framåt, säger hon.
– Vi hjälper och pushar varandra. Så jag har bestämt mig för att inte sitta och vänta på att bli inbjuden som en "färgklick". Jag försöker ta mitt eget utrymme.
Den första egna modeshowen på hemmaplan äger rum på Moriskan.
– Det känns... stort. Det hade varit fett om afrikanska tyger kan vara en del av den svenska modebranschen.

Sarah Nakiito

Gör: Textilkonstnär och kläddesigner med egna märket Kalunji040.
Bor: I kollektivhus på Sofielund.
Bakgrund: Född i Uganda. Kom till Sverige som 10-åring. Har gått balettakademin i Stockholm, Tillskärarakademin i Malmö, studerat Internationell Migration och etniska relationer på Malmö högskola, jobbat i Malmö operas kostymateljé och på Arbetsförmedlingen med rehabilitering.
Aktuell: 10 februari visas hennes första kollektion på Moriskan i Malmö kl 19.
Gå till toppen