Kultur

Inget för matintresserade

”Det är tydligen också svårt att hålla något slags kulinarisk standard på en restaurang vars främsta syfte är att mätta hungriga shoppare och köpcentrumsanställda”, skriver Bong som har ätit på Fabriken på Mobilia i Malmö.

Snyggt upplagt – men den unkna smaken för tankarna till långtidsförvaring.Bild: Emma Larsson

Fabriken

Adress: Mobilia, Per Albin Hanssons väg 34 F, Malmö.Tel: 040-611 09 09.Öppet: Mån-sön 10-20.Priser: Lunch: 95-229 kr.Typ av kök: Husman.Atmosfär: Rustik.
Aldrig tidigare under Fabrikens historia av olika ägare och skepnader har väl restaurangnamnet känts så passande som nu. Maten smakar onekligen som om den kom direkt ur en färdigmatsfabrik, via kylskåp och mikrovågsugn. De försöker bara lura oss genom att lägga upp den snyggt på porslinstallrikar.
Hade vi inte suttit och stirrat rakt in i det öppna köket och dess kockar, hade vi mycket väl kunnat tro på vår egen konspirationsteori. Kummeln för 109 kronor är en torr stackare utan stekyta, men med ett skinn som liknar hyn på en mycket, mycket gammal människa. Bockstensmannengammal.
Läs mer:Här är bästa restaurangerna – enligt Bong
De knappt färdigkokta potatiskuberna har blandats med haricots verts i en grågrön nyans och vattenkrassesåsen är alldeles för snålt tilltagen för att dölja den lätt unkna smaken av långtidsförvaring.
Vi gör vårt bästa för att bli mätta på råkostsallad, majs och bönor från burk samt bröd från salladsbordet istället och tittar oss förvirrat omkring för att se hur övriga gäster hanterar situationen. Efter ett tag förstår vi att de flesta sannolikt arbetar i köpcentrumets övriga butiker och att detta är det närmaste de kommer en personalmatsal. Och vi vet väl alla att personalmatsalen sällan är till för gastronomisk frälsning, utan snarare för en stunds samkväm mellan arbetspassen. Förväntningarna på själva maten är alltså låga.
Vår rapsgris för 95 kronor har bakats i ugnen över natten och därmed fått en textur som pendlar mellan angenämt sönderfallande och färglöst köttsaftsfattig. ”Den ser ju inte så kul ut”, konstaterar vi. Däremot är tomatsåsen läckert tegelorange och den bakade tomaten tjusigt rödmättad, även om vi har svårt att hantera den ättiksskarpa syran i såsen.
Tillbehören är bakade potatishalvor och klyftor av ett äpple som borde stannat som dekoration i fruktkorgen, tillsammans med övriga frukter från fel världsdel. Det är mycket svårt att få krispiga importäpplen att fungera i svensk husmanskost.
Det är tydligen också svårt att hålla något slags kulinarisk standard på en restaurang vars främsta syfte är att mätta hungriga shoppare och köpcentrumsanställda. Ingen går hit för restaurangens skull, enligt samma logik som ingen åker tåg för räkmackans. Däremot borde vi nog ha siktat in oss på de stående rätterna, som hamburgaren eller äggakakan.
Kanske är det helt enkelt så att det inte går att driva en krog med ambitioner i en shoppinggalleria, eftersom maten aldrig kommer att vara huvudsaken för gästerna. Det är ingen som riktigt förväntar sig att det ska vara gott eller avancerat, därför är det inte heller det.
Det är förmodligen därför hamburgerkedjorna fungerar så bra; där är det inte heller någon som räknar med kvalitet och därför blir de inte heller förvånade när de inte får det. Vi hade dock räknat med mer än så här, därmed är vi också besvikna.
Gå till toppen