Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Alla hjärtans är högtiden vi gillar att fira

Kommersiellt jippo eller välkommet tillfälle att fira kärleken? Efter decennier av tufft motstånd har alla hjärtans dag en given plats i många svenskars hjärtan. "Det är en högtid vi faktiskt vill fira", säger etnologen Agneta Lilja.

Mörkröda, långskaftade rosor är fortfarande svenskarnas favorit på alla hjärtans dag.Bild: Britt-Mari Olsson
Agneta Lilja är lektor i etnologi på Södertörns högskola och Sveriges kanske enda alla hjärtans dag-expert. Högtiden var ett årligt samtalsämne redan i hennes barndomshem. Men det var inte firandet, utan bristen på firande, som stod i fokus.
– Då, på 1960-talet, fanns det inget intresse alls för att fira. Min mamma är florist - hon hade små kort och hjärtan, men ingen ville köpa.
Det var inte förenligt med svensk självuppfattning - svenska män höll inte på och uppvaktade och gav komplimanger.
När alla hjärtans dag först dök upp i svenska reklamkampanjer hade engelsmännen redan firat högtiden i 600 år. Marknadsföringen riktade sig enbart till män, som skulle övertalas att uppvakta sin käresta med rosor och choklad.
Men motståndet var hårt.
– Man tyckte att det var en kommersiell USA-import och inte riktigt förenligt med svensk självuppfattning - svenska män höll inte på och uppvaktade och gav komplimanger.
Agneta Lilja, lektor i etnologi på Södertörns högskola.Bild: Privat
Enlig en romantisk legend firas Valentindagen till minne av den romerske prästen Valentinus, som dog martyrdöden efter att ha vigt kristna par. Valentinus hade förälskat sig i sin fångvaktares dotter. Till henne skrev han det avskedsbrev som blev det första Valentinbrevet. Legenden om prästen i antikens Rom saknar historiska belägg. Men liksom våra övriga högtider har alla hjärtans dag en historisk förankring.
– Under medeltiden i England trodde man att fåglarna bildade par just den 14 februari. Både där och här hemma parade man ihop pojkar och flickor i låtsaspar, så att alla skulle ha någon att dansa med under vårens fester, berättar Agneta Lilja.
Tjugo år efter de första annonserna slog kärleksdagen igenom på bred front i Sverige. Först då var tidsandan den rätta.
– 1980-talet var det kortsiktiga tänkandets tid, när vi skulle låna mycket pengar och köpa stora villor som vi inte hade råd med. Det var okej att ha pengar, och att slösa med dem. Morsan menade att det var skälet till genombrottet, och jag tror att hon har rätt.
Men det finns en baksida - firandet är bara roligt för dem som får. Jag har hört om skolor där det har förbjudits.
Plötsligt vågade stela svenska män bli romantiker för en dag.
– Sen tog ungdomarna över. De var mindre rädda att göra bort sig, och det var lättare för dem att visa känslor när alla gjorde det samtidigt. Sedan dess har det bara vuxit. Och det är Facebook och andra sociala medier, de stora ordens arenor, som har fixat det, säger Agneta Lilja.
– Men det finns en baksida - firandet är bara roligt för dem som får. Jag har hört om skolor där det har förbjudits. Och på en skola försökte eleverna själva lösa problemet genom att ordna en "fiskdamm för fula".
"Man måste inte köpa diamantringar - det räcker med geléhjärtan eller choklad från Ica", säger etnologen Agneta Lilja.
Med tiden har uppvaktningen breddats till att omfatta inte bara förälskade, utan även barn, föräldrar och vänner. Idag är alla hjärtans dag en högtid vi faktiskt vill fira, menar Agneta Lilja.
– Vi handlar ju massor av blommor och choklad. När folk inte ser någon mening med en högtid, så firar de inte. På nationaldagen, som har påtvingats oss upp-…ifrån, finns till exempel inget folkligt firande. Det blir en ledig dag, men inte tänker vi att "vad bra, då kan vi fira Sverige".
Vi matas med så mycket våld - vi behöver skapa lite trygghet och vänlighet.
Kärleksdagen ligger rätt i tiden på flera sätt.
– Den blir en introduktion till våren och är lagom pretentiös. Man måste inte köpa diamantringar - det räcker med geléhjärtan eller choklad från Ica. I tider då vi inte har så många möjligheter till fysiska möten är vi också väldigt intresserade av ritualer som för ihop människor och gör att vi kan träffas, säger Agneta Lilja.
– Vi matas med så mycket våld - vi behöver skapa lite trygghet och vänlighet. Att bekräfta samhället är ritualens främsta funktion.
Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram. Har du tips på ämnen och personer vi bör skriva om är du välkommen att höra av dig via mejl eller på telefon 040-281338.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Läs alla artiklar om: Alla hjärtans dag
Gå till toppen