Sport

Max Wiman: En epok går i graven – klenoden skulle kunna bli vacker igen

Max Wiman nosar fram alla gamla minnen från Malmö Tennishall, och känner huskramaren i sig vakna. ”Tennishallen är en klenod, den bär på så mycket historia och skulle ju med lite omsorg bli så otroligt vacker igen – både in- och utvändigt.” Om några dagar startas rivningsarbetet.

Malmö Tennishall stod klar 1930, snart kommer den att rivas för att ge plats åt nya bostäder.Bild: Lars Brundin
Parallellt rivs två av Malmös sporthallar denna vårvinter, Malmö Tennishall och Borgarskolans sporthall. Utan tvivel säger det mest om den sistnämnda tegelklumpen, som stod färdig 1975. Jag har varit där mycket, men kommer inte att sörja den, den är en symbol för snabbproducerade feltänk under 60- och 70-talen.
Läs mer:Game, set, match för Tennishallen
Tänk bara att man - bortsett från slarv som lett till fuktskador och så vidare - byggde så att varje omklädningsrum hade sin ytterdörr och gjorde all typ av säkerhet omöjlig. Då var det ändå en tid, när man faktiskt lät grejorna hänga kvar, i dag lämnar ingen en strumpa i omklädningsrummet, för då har den garanterat gått sin väg när man kommer tillbaka.
Minnen från en annan tid.Bild: Lars Brundin
Däremot kryper huskramaren i mig fram, när det blir en sista nostalgisk runda i den gamla Tennishalen mitt emot Malmö idrottsplats. Den som stod klar - 1930.
Varje idrotts lokaler och omklädningsrum har sin doft - fotboll/gräs, handboll/klister, ridsport/häst, motorsport/bensin, ishockey/svett (sätter sig extremt i skydden).
Tennis doftar - tennisbollar. Vet inte hur doften ska beskrivas, men den är speciell. Jag vet hur den här hallen doftade en gång, för mitt första år i tennisskola hos MTK var ju här.
När vi öppnar dörren till Tennishallen vill mina näsborrar mötas av den doften - men fruktar mögel.
Det blir inget alls, det är förstås smutsigt, men doften är fräsch, ända in i omklädningsrummen som faktiskt lyxutrustats med bastu.
Gamla tennishallen i Malmö ska snart skall rivas.Bild: Lars Brundin
Har många gånger förespråkat att Malmö behöver nyare, modernare, idrottslokaler. Vi har sett dem i form av sporthallarna på Kulladal och Kirseberg, till exempel.
Men Tennishallen är en klenod, den bär på så mycket historia och skulle ju med lite omsorg bli så otroligt vacker igen - både in- och utvändigt.
Kliver ut på parkettgolvetoch blicken fastnar i det oändligt vackra bågformade taket, där fyra gigantiska lampor markerar platsen där boxningsring och brottarmatta stått. Här har Frank Andersson brottats i anrika Fyrstads, på en väg hittar vi en affisch om en boxningsgala så sent som 2007.
Så blixtrar bilder fram av ett MFF-guld i lagpingis, med Jörgen Persson som ankare - klubbens tre första guld togs här 1989-91 med honom i laget och det var drag både i publiken och vid borden, för om jag minns rätt så klagade spelarna på vind i hallen och verksamheten flyttades till Sofielunds idrottshus, men fanns också ett tag i Baltiskans foajéer. I dag finns sektionen inte ens kvar.
Allt ska bort. Där tennishallen ligger ska det bli bostäder.
Det blev en korphandbollsmatch här också med Sydsvenskan för mig och kan förnimma hur det en gång var på 30- och 40-talen när IFK Malmö huserade här och lokalen fick namnet "dårhuset". På långsidorna fanns bara en smal korridor med stolar och ståplatser - den ena är nu igenspikad och har synbarligen rymt förråd.
Resten av publiken stod högt uppe på den enda riktiga läktaren på ena kortsidan och fotograf Brundin och jag står där uppe och reflekterar att många där inte ens kan ha sett målet nedanför.
Det här är nämligen en klassisk och korrekt tennisläktare - för denna sport ses bäst i halvt fågelperspektiv från kortsidan, så slipper du irra med blicken.
Och det var ju för tennisen den byggdes.Malmö Lawn Tennis Klubb hade utomhusbanor, men ingen innehall. Här kom att tränas, spelas turneringar, avgöras SM fram på 70-talet.
Rotar i Davis Cup-historien för att hitta någon match här, men på den tiden gällde spel utomhus på sommaren och nästan alltid i Stockholm. Men se minsann, på utebanorna som länge fanns kvar invid Tennishallen, spelades DC-mötet mot Tjeckoslovakien 1947.
Svenska ankare var blivande tränarlegendaren Lennart Bergelin och Malmös egen bollvirtuos Torsten Johansson. Sverige förlorade med 2-3 och Bergelin fick skulden. Kan inte undanhålla utdrag från Idrottsboken där signaturen "Zorro" alias Rolf Blomquist från Expressen, ej att förväxla med Sydsvenskans Nils Printzlow som hade samma signatur, som även skildrar omgivningen som något annorlunda mot i dag. Eller så målade han bara...
”Det blåste friska vårliga vindar över Skåne-slätten, och ishockeyvärldsmästaren Jaroslav Drobny visade sig stå pall i blåsväder, medan vårt first string Bergelin grundligt svek.”
Tennishallen i Malmö.Bild: Lars Brundin
Blomquist hade också sin lösning på den unge Bergelins bekymmer.
”Bergelin är fortfarande det förnämsta tennislöfte vi någonsin haft, vägen till världstoppen ligger ännu öppen för honom – men tennisen har just nu växt denna begåvning över huvudet. Pressen på honom har blivit för hård och för att inte helt slukas av sin idrott behöver han ett fotfäste i livet, kort sagt ett hederligt civilt arbete.”
Dubbelmatchen blev ödestiger och Bergelin fick skulden.
”I dubbeln var långe Lennart rent paralyserad och faktiskt förstörde ständigt optimistiske Torstens ansatser till segerspel. ”
Duschrum.Bild: Lars Brundin
55 år senare fick jag förmånen att skriva om Sverige-Schweiz i Fed Cup (damernas DC) på samma banor. En surrealistisk upplevelse där världssjuan Patty Schnyder tampades med Åsa Svensson och Sofia Arvidsson och fick göra sitt bästa för att inta landa i nätstaketet som naturligtvis stod alldeles för nära planerna.
Den gången var själva Tennishallen ett gigantiskt pressrum bland annat.
I dag är tennisbanorna borta, likaså anrika Södra isbanan som låg precis intill.
Bara Malmö idrottsplats står snart kvar som ett minne av det som var ett otroligt levande idrottsområde.
Gamla tennishallen i Malmö. Ståplatsläkraen på ena kortsidan.Bild: Lars Brundin
Tennishallens sista hyresgäster blev Crime City Rollers och nya sporten roller derby. Det är bara månader sedan och det slöt cirkeln för en fantastisk hall vars tak bågnar av historier som snart glöms bort, för tyvärr är nästan inget nedtecknat.
På vägen ut gör det faktiskt lite ont i magen.
Visst skulle denna klenod ha bevarats, byggnadsminnesmärkts, restaurerats och fått fortsätta sitt idrottsliv.
Lika väl som att Borgarskolans nya hall blir en innovation och unik i sitt slag i Malmö.
Den får nämligen två våningar, två hallar ovanpå varandra.
Läs alla artiklar om: Malmö Tennishal går i graven
Gå till toppen