Kultur

En tom skräckgrimas

"A cure for wellness" skildrar en klinik i Schweiz där patienterna skrivs in, men inte skrivs ut. Dane Dehaan spelar huvudrollen.Bild: Fox

A cure for wellness

BIO. SKRÄCKTHRILLER. USA/Tyskland, 2017. Regi: Gore Verbinski. Med: Dane DeHaan, Mia Goth, Jason Isaacs, Magnus Krepper. Åldergräns: 15 år. Längd: 2.26.
”A cure for wellness” återupplivar mellankrigstidens amerikanska skräckbilder – se ”Frankenstein”, ”The black cat” med flera – av ett Europa i både bokstavligt och moraliskt förfall. I varje maläten gammal borg en inavlad och pervers aristokrati som sysslar med ogudaktiga experiment och djävulsdyrkan; i varje by en förskrämd befolkning av skrockfulla halvidioter som lever kvar i medeltiden. En kul genre som vänder vår egen koloniala blick på omvärlden mot oss själva.
Nu handlar det om rosenkindade Schweiz, där blånande berg och vackra kurorter döljer svarta avgrunder. Ett av hälsohemmen har en mordisk affärsidé för att använda sina patienter som både råvara och förädlingsmaskiner för den mirakelkur de själva konsumerar. Det hade kunnat bli en träffande bild av en växande kvacksalvarindustri, men snart förlorar sig filmen i en segt utdragen härva av scener och inslag som inte har särskilt mycket att göra med storyn eller dess upplösning.
Det hela börjar med att finansvalpen Lockhart (Dane DeHaan) skickas över Atlanten av sitt Wall Street-företag. Uppdrag: hämta hem en knäpp vd från en skum hälsoklinik där patienterna skrivs in men aldrig skrivs ut. Snart är förstås också Lockhart inspärrad på tokstället, där Jason Isaacs Mengele-liknande Dr Volmert – antagligen en förkortning av Voldemort – rekommenderar sadistiska tandläkarbehandlingar och mardrömsbad med ålar i en isoleringstank.
I sistnämnda scen försöker man ge skräckupplevelsen en kinky touch. Vårdaren som ska övervaka Lockhart får nämligen besök av en topless sjuksköterska med rynkiga hängbröst (extra kinkpoäng). Strax masturberar han i takt med Lockharts panikstegrade hjärtrytm. Inslaget ska knyta an till 1970-talets eurosleaze, men framstår bara som antikverat och generande platt. En tom grimas liksom resten filmen.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 17 februari
Gå till toppen