Kultur

"Exfrun" saknar djup

Nina Zanjani i "Exfrun". Filmen följer tre kvinnor i tre faser av ett förhållande: förälskelsen, småbarnsåren och skilsmässan.Bild: Tri Art Film

Exfrun

BIO. DRAMA. Sverige, 2017. Regi: Katja Wik. Med: Maria Sundbom, Nina Zanjani, Ellen Olaison, Robin Keller, Karl Linnertorp. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.29.
Tre kvinnor i olika stadier i livet. Flickvännen (Ellen Olaison) som har roligt på party med tjejkompisarna men mot slutet av kvällen söker sig till pojkvännen. Tvåbarnsmamman (Nina Zanjani) som frustrerad och ilsken ligger i sängen bredvid maken när yngsta barnet börjar gråta. Exfrun som går hem till exmaken och hans nya partner, för att hämta sina två barn.
Långfilmsdebuterande regissören Katja Wik berättar växelvis om de två parrelationerna och den havererade, vilken ändå på ett plan fortsätter via barnen och exfruns svårighet att släppa taget. Möjligen går det att läsa filmen som en historia om samma kvinna från förälskad flickvän till missnöjd hustru och sedan bitter exfru, men det finns egentligen inte så mycket som talar för det. Snarare är ”Exfrun” ett slags nedslag i tre olika kvinnors liv, en lägesbeskrivning utan någon tydlig dramatisk kurva.
Några gånger talas det om ”anpassning”, det vill säga att kvinnan måste anpassa sig till mannen och vice versa. Tydligast blir det i en konversation mellan flickvännen och hennes kille (Karl Linnertorp), då han är sur och tycker att hon tar för stor plats. Exfrun beklagar sig för en väninna och talar om hur hon tvingades anpassa sig till mannen och vilket ansvar hon tog för barnen. Och fortfarande tar när det gnisslar mellan pappan och dottern.
Uppslaget att skildra kvinnor i olika livsfaser med cirka tio år emellan är utmärkt, men Katja Wik lyckas bara bitvis gestalta något som fängslar längre än filmen varar. Trots att här finns både igenkänning och humor. Varken kvinno- eller mansrollerna djupnar till helgjutna porträtt. Allra tydligast blir det i flickvännens del, där pojkvännen och hans kompisar mest verkar vara omogna ölhävare. Överhuvudtaget framställs männen som barnsliga, oansvariga och alltför benägna på alkohol. När det gifta paret går på 40-årsfest, ondgör sig den danske värden över svenskarnas jämställdhetsiver. Anna ställer krav på en jämbördig fördelning av ansvar för barn och hushållsarbete men mannen kan eller vill inte leva upp till det.
Ingen av kvinnorna är några änglar. Annas nålstick mot maken märks och exfrun drar sig inte för att projicera sin bitterhet och svartsjuka på barnen.
Wik berättar rakt upp och ned och gör inga stilmässiga avtryck. Att ”Exfrun” ändå i vissa stunder fascinerar beror främst på Maria Sundbom (exfrun) och Nina Zanjani (Anna), som är de mest rutinerade skådespelarna. Särskilt Zanjani gestaltar alldeles lysande den undertryckta ilskan.
Helheten är för lös i konturerna. Resultatet blir varken ett slipat psykologiskt drama eller en välskruvad satir. Bäst fungerar filmen som underlag för samtal om kvinnors och mäns förväntningar på en parrelation och vad som händer då barnen kommer.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 17 februari
Gå till toppen