Nöje

Håkan Engström: Alla känslorna – och betygen – för låtarna i Andra chansen

Håkan Engström har lyssnat och reagerat på låtarna i Melodifestivalens Andra chansen.

Duell 1:

FO&O

Gotta thing about you

Robert ”Mutt” Lange, Tony Nilsson
Melodifestivalen vill vara en slipad produktion, ändå blir det så ofta mediokert. Låtskrivaren Mutt Lange? Han är slipad på riktigt. Låten är inte märkvärdig, men numret är perfekt genomfört. Här finns inget som överraskar. Detta är en del av vinnarkonceptet. De tre sångarna sporrar varandra och förvaltar låten med precision och professionellt handlag. Kallt!

De Vet Du

Road trip

Johan Gunterberg, Christopher Martland
Sean Banan hade i alla fall en … banan. Det här gänget är helt av banan: fyra fåntrattar som försöker få snurr på en VW, medan kvinnliga dansare narrar dem genom att hojta i trafikkoner och vinka ekipaget in i mål. Det finns en sång också, fast ingen sångare. Hans ryckiga fraseringar är en parodi på flyt och sväng, men en bra illustration av en bil som står och hackar.

Duell 2

Axel Schylström

När ingen ser

Benshad Ashnai, Axel Schylström, David Strääf
En av låtskrivarna heter Strääf. Det låter som ett gammalt soldatnamn. Det låter också som ironi, för här finns inget strävt. Tvärtom: Schylström gör hejdundrande livsbejakande blågul soulpop med bästa tänkbara glidmedel. Lite som en housepopens Orup, i en produktion där Anders Glenmark varit framme och vridit och skruvat till. På gränsen till enerverande, men glädjen smittar.

Lisa Ajax

I don’t give a

Ola Svensson, Linnea Deb, Joy Deb, Anton Hård af Segerstad
Kalkylerade provokationer? Det brukade vara en punkgrej. Men punken är passé. Lisa Ajax nya låt (budskapet kan översättas till ”Jag ger inte ett r****t lingon”) är istället en klistrig och uppjagad låt som vida överglänser förra årets bleka bidrag som Katy Perry antagligen kunnat ta till hitlistorna. Men också Ajax gör ett kaxigt och bra jobb.

Duell 3

Boris René

Her kiss

Tim Larsson, Tobias Lundgren
Ett litet steg för r&b, men ett stort steg för Boris René: den avhoppade fotbollsliraren från Degerfors är ikväll inte blott och bart en charmig debutant. Detta är ett degknyte med klassiska influenser: ”I’m so excited” möter … ta-da-da-da-da-da (kort paus): ”Kiss”. Men förpackningen är marsiansk: Bruno Mars hade rott i land med det här, det gör Boris René med.

Dismissed

Hearts align

Ola Salo, Peter Kvint
Med en schyst solfjäder kan man slå världen med häpnad. Dismissed är ett dekadent påfågelband som häckar någonstans i den fordom barnförbjudna zon som gränsar till fenomen som New York Dolls, Bauhaus och Andreas Johnson: glam med gotiska undertoner och läktarrefräng, där de smarta ackordföljderna och den rytmiska spänsten bär Peter Kvints signum. Men något saknas i finishen.

Duell 4

Anton Hagman

Kiss you goodbye

Christian Fast, Tim Shou, Henrik Nordenback
En Jason Mraz-trevare, med den där konstlade kombinationen av intimt tilltal och maskinellt understöd. Fast det som fastnar är refrängens irriterande aj-iaj-i-ajande. Hagman låter som Tarzan efter en snabbfix: förra veckan hängde han ylande i Mariettes lianer men har nu förstått att lägga band på sig. Yla bara lite. Skräm inga flanörer eller licensbetalare.

Loreen

Statements

Anton Hård af Segerstad, Joy Deb, Linnea Deb, Loreen
Hon är i en klass och kategori för sig, fast utan att alls upprepa sig. "Statements” är ett fullknökat nummer, med ett lätt forcerat flöde av idéer snarare än den tydliga scenbild som var ”Euphoria”. Också musikaliskt flimrar det; detta är orolig musik, där elektroniska stötar lika väl som ett hårt distat basriff eller hennes sångröst anger tonen för stunden. Gripande, trots allt.

Så här utläser du reaktionerna på artisterna:

Läs alla artiklar om: Melodifestivalen 2017
Gå till toppen