Hon tycker att det allra första man ska göra om man funderar på att göra en skönhetsbehandling som innefattar injektioner, är att ifrågasätta sin önskan.

– Varje ingrepp i kroppen är en risk, och om något blir fel kan det bli oåterkalleligt. Man ska verkligen vara övertygad om vad man vill.

– Försök att ta reda på så mycket som möjligt om vad behandlingen innebär och vilka risker som finns. Tyvärr är det svårt, för den information man får är mest från de som levererar tjänsten, så det är ren marknadsföring. När man har hittat någon som verkar vettig, ska man söka en till och få två olika bedömningar. Man ska fråga efter riskerna - vad händer om jag inte är nöjd, eller om jag får en allvarlig medicinsk reaktion? Hjälper de med läkarkontakt om det går fel? De frågorna måste man ställa innan man gör ett ingrepp.

– Ansiktet är fyllt av nerver och blodkärl. Om man råkar fylla i ett blodkärl mister man syretillförsel i en del av ansiktet och vävnaden kan dö. Om man sticker i en nerv kan man få smärta i lång tid. Den som sticker måste verkligen kunna anatomin i ansiktet.

– Nej. Vem som helst får ge en injektion. Däremot behövs det en läkare för att skriva ut recept för Botox, ett av de medel som används i injektionerna. Men Botox finns också lättillgängligt att beställa på nätet. Det andra materialet som används kallas filler, och det kan vem som helst beställa.

– De som tillverkar fillers har utbildning och certifiering för läkare och sjuksköterskor. Läkare som jobbar inom skönhetsbranschen har en förening med egna medlemskrav, Svensk förening för estetistk plastikkirurgi, SFEP. Motsvarande för sjuksköterskor heter Svensk Plastik Estetisk Sjuksköterske Organisation, SPESO. Men certifiering är långt ifrån en garanti. Och om det är en hudterapeut ska man dra öronen åt sig - de har inte rätt kompetens, det har branschen själv beslutat.

– Nej. Utförarna kan göra bröstförstoringar, injektioner med fillers eller tatueringar på personer under 18 år. Men i praktiken skulle det kunna bli rättsliga följder om ett barn ingår ett avtal med en utförare utan vårdnadshavarens medgivande.

– Om man får en akut allergisk reaktion eller smärta ska man söka sjukvård. Om det är mindre problem ska man vända sig till den som utfört behandlingen. Men oftast handlar det om att kunden tycker att resultatet blev fult. Det tar inte den allmänna sjukvården hand om. Det finns heller inga försäkringar som som täcker sådant. ARN, allmänna reklamationsnämnden, handlägger inte ärenden som kräver en medicinsk bedömning vilket innebär att den enskilde hänvisas till domstol för att få sitt ärende prövat. Det är förenat med stora ekonomiska risker och kostnader. Som medveten kund ska man ha frågat redan innan och skrivit avtal, men det är inte så mycket man kan göra om de har gjort ingreppet korrekt. Då får man betala en gång till.