Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Alexander Kuprijanko: MP:s nej ger alliansen ammunition

När Lunds borgerliga partier bjöd in Miljöpartiet till budgetdiskussioner visste de att MP med all sannolikhet skulle tacka nej. Inbjudan kan ses som ett strategiskt drag från alliansen för att skaffa sig ammunition inför valet nästa år – och möjligen på sikt stärka Miljöpartiets högerflygel.

Alexander Kuprijanko, reporter Sydsvenskan Lund.Bild: Håkan Röjder
I förra veckan bjöd Moderaterna, Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna in Miljöpartiet till förhandlingar om Lunds kommuns budget för 2018.
Miljöpartiets toppnamn Emma Berginger gav snabbt besked att MP gärna pratar, men bara om koalitionspartnern Socialdemokraterna också får vara med.
Det var ett självklart svar. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ett avtal om samarbete och styr Lund tillsammans. Hade MP valt att sätta sig i budgetförhandlingar med alliansen hade den rödgröna koalitionen spruckit – det hade varit omöjligt för S att acceptera det.
Det hindrade dock inte de borgerliga politikerna från att bli upprörda. "Så, det har gått så långt i den lilla rödgröna röran som finns kvar att MP numera bara är ett lydparti till S i Lund", skrev till exempel oppositionsrådet Christer Wallin (M) på Facebook.
Så vad ville då alliansen uppnå med inbjudan? Tja, gissningsvis det här:
För det första kan de borgerliga politikerna nu inför Lundaborna peka på att de söker samarbete, men att det är MP som inte vill prata. S och MP har under de senaste åren ofta upprepat att de försöker nå lösningar över blockgränsen, ett argument som alliansen nu kan kontra. Med tanke på hur stökig och rörig Lundapolitiken har varit de senaste åren skulle säkert många väljare uppskatta partier som söker samarbete istället för att ständigt gräla.
För det andra ger det naturligtvis möjlighet att attackera och ifrågasätta MP:s självständighet, precis som exemplet från Christer Wallin visar.
För det tredje – och detta är det på sikt kanske viktigaste – kan utspelet möjligen bidra till en förändring inom Miljöpartiet i Lund. Bland Lunds borgerliga politiker finns en uppfattning att MP Lund ligger långt åt vänster. Enskilda företrädare inom partiet är dock mer försonligt inställda till samarbete högerut. Hittills har de varit i minoritet, men efter nästa val kan det se annorlunda ut – inte minst om ungdomarna får inflytande.
Ungdomsförbundet Grön Ungdom Syds språkrör Julius Eberhard twittrade upprört efter Bergingers nej. "MP Lund vägrar delta i samtal över blockgränsen om inte S får vara med. Sen när är vi en socialdemokratisk sidoorganisation?" skrev han bland annat och fortsatte med "Självklart kan det vara så att ett rödgrönt minoritetsstyre är bättre än ett blågrönt i majoritet. Men vi borde inte säga nej till samtal."
Axel Hallberg, som sitter i förbundsstyrelsen för Grön Ungdom, har tidigare varit inne på att MP skulle kunna styra Lund tillsammans med alliansen.
Varken Eberhard eller Hallberg hade åldern inne när det var val senast, men det skulle förvåna om de inte sitter i Lunds kommunfullmäktige efter valet nästa år.
Och om alliansen ska kunna komma tillbaka till makten i Lund 2018 kommer de borgerliga nog att behöva MP – särskilt om de vill säkra en stabil majoritet.
I senaste valet fick de fyra borgerliga partierna 25 mandat i Lunds kommunfullmäktige. Även om de skulle växa något 2018 är det svårt att se att de skulle nå de 33 mandat som krävs för majoritet.
Ett mer mittenorierenterat MP tillsammans med alliansen skulle dock sannolikt kunna ge Lund ett majoritetsstyre. Och exempel finns på nära håll: Helsingborg styrs av just en sådan koalition.
Gå till toppen