Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

#framåtmalmö: Malmöbröderna hittade tillbaka till varandra genom välgörenhet

Efter en kaotisk tid när de knappt sågs ville bröderna skapa något tillsammans. Det var då de startade Bracelet for hope. Nu säljer de armband och skänker en del av vinsten till välgörenhet.

Pontus Konsberg och hans bror Oliver började sälja armband förra sommaren. På vänster handled har han ett av företagets armband,Bild: David Helander
Pontus Konsberg flyttade in i lägenheten vid Slussen i Malmö för snart två år sedan. Utanför fönstret swishar tågen förbi på spåren.
Pontus Konsberg och hans bror Oliver driver tillsammans företaget Bracelet for hope. De beställer in armband från Kina som de sedan säljer för 250 kronor. 100 kronor skänker de till välgörenhet.
– Vi ville göra något eget. Armband var en produkt som kändes trendig, säger Oliver.
Bröderna började sälja armband för ett drygt halvår sedan. Vilken organisation pengarna går till beror på vilken färg man väljer på armbandet. Bland annat ger de pengar till Stadsmissionen och Vi-skogen, som hjälper till att plantera träd för att bekämpa fattigdom i östra Afrika.
Som nya i branschen har de stött på en del misstänksamhet. Vissa organisationer vill inte ta emot gåvor på mindre än 50 000 kronor. Bekanta har undrat varför de bara skänker 100 kronor av vinsten och inte alltihop.
– Vi är ett företag. Vi behöver kapital för fler armband. Sen gör inte resten av branschen det enklare för oss, säger Oliver.
Enligt bröderna är många andra företag som ger till välgörenhet otydliga.
– Om du har ett företag där ”10 procent av vinsten oavkortat går till välgörenhet” – är det efter olika avdrag? Vad betyder det? Vi gör det enkelt och skänker 100 kronor per armband, säger Pontus Konsberg.
Armbanden består av ett repliknande band och ett ankare av metall.Bild: David Helander
För drygt sju år sedan utsattes Oliver för en allvarlig misshandel. Han polisanmälde dem som gjorde det – ”några jobbiga typer” – och tvingades lämna Malmö på grund av hotbilden. Idag lever han med skyddad identitet.
Tiden efter misshandeln hade bröderna svårt att ses. Det är först på senare tid de kunnat umgås regelbundet, och företaget blev ett sätt att göra något tillsammans.
– Vi var bästa vänner. Helt plötsligt behövde vi leva isär, berättar Pontus Konsberg.
För sju år sedan väcktes han mitt i natten av en polis som bad honom komma ut. Där satt Oliver sönderslagen i en bil. Polisen sträckte fram broderns hund och en kasse med hundleksaker. Bröderna fick inte prata med varandra.
Idag lever Oliver ett förhållandevis normalt liv. Han är gift och har ett bra jobb. Såren efter misshandeln har läkt.
– Jag har en punkt i pannan utan känsel och har svårt att röra min tå. Det där är småsaker. Det finns människor som har det betydligt värre än jag, säger han.
Tidigt hade de en idé om att satsa internationellt. Det var därför de valde ett namn på engelska. Hemsidan var också den på engelska ett tag. Det ledde till fyra sålda armband i Norge, berättar bröderna.
Nu satsar de på Sverige istället. De går inte med vinst ännu, men drömmarna har de kvar.
– Säg att vi blir jättestora. Då kan vi anställa folk som har det svårt och tillverka armbanden lokalt, berättar Pontus Konsberg.
– Eller köpa in en massa sängar och dela ut till folk här i Malmö som behöver dem.
Gå till toppen