Heidi Avellan

Trump borde titta mer på tv.

Donald Trump får gärna titta mer på tv och inte bara på extremhögerns propaganda. Världen behöver Jed Bartlet.

Dule Hill, Martin Sheen och Rob Lowe tar emot Golden Globe för presidentserien Vita huset 2001.Bild: KEVORK DJANSEZIAN
Men orkar läsarna ens med det här längre? Frågan på redaktionens morgonmöte var förstås berättigad. Det är tradigt att varje dag matas med trumpismens märkliga turer. Pressmöten, anföranden och bisarra inlägg på Twitter, med ARGA versaler.
Orka! Men omvärlden kan inte strunta i vad USA:s president håller på med, inte sluta reagera. Även om det vore enklast att dra täcket över huvudet och mentalt gå i ide i fyra år. För han är inte bara obegriplig och ignorant, han är också världens mäktigaste man. Mannen med kärnvapenkoderna, som nu vill utöka USA:s kärnvapenarsenal.
Trumps hat mot seriösa medier är rödglödgat. Där ligger Richard Nixon – manipulativ, paranoid och destruktiv – i lä, menar Watergateavslöjaren Carl Bernstein:
”Trumps attacker mot den amerikanska pressen som ’det amerikanska folkets fiender’ är mer förrädiska än Richard Nixons attacker mot pressen.”
Också Nixon såg medierna som fienden, men sade det bara mellan fyra ögon. Trump gör det till 25 miljoner följare på Twitter. Medierna är demokratins vakthund och nu gäller det att vara på sin vakt.
Som nationalekonomen Joseph E Stiglitz varnade för på Aktuella frågor (22/2) så är det lätt att avtrubbas och sluta reagera mot maktmissbruk i denna flod av uttalanden och beslut bortom det rimligas gräns. Akademiledamot Peter Englund kallar i DN Trump USA:s farligaste ledare någonsin och konstaterar att vi inte vet hur detta slutar. Mer än att det kommer att gå illa. Antingen för Trump själv – kortlivad på posten. Eller för världen – och ”ditåt pekar den nya administrationens unika förening av inkompetens, impulsivitet, aggressivitet och ideologisk förblindelse”.
Många längtar tillbaka till Barack Obamas tid. Eller egentligen vilken tidigare amerikansk president som helst, inklusive Nixon.
Det finns en tröst i att USA haft så många bra presidenter. På lång sikt blir också Trump en parentes. Nu gäller det bara att stoppa honom där det går och slå in kilar i hans förvridna världsbild.
Trump föredrar fejknyheter på Fox News. Utan källkritik och faktakoll. Så kunde han peta in Sverige bland terrordåd: ”det som hände igår kväll i Sverige … Sverige … vem hade trott det?” Nej precis, för inget särskilt hände. På #LastNightInSweden finns mycket att skratta åt. Men det här är allvar. Presidenten blev ertappad med en lögn, men fortsatte sin klappjakt med att påstå att traditionella medier ljuger om invandringen:
The FAKE NEWS media is trying to say that large scale immigration in Sweden is working out just beautifully. NOT!
Egendomligt. För inget parti påstår att invandringspolitiken fungerar fantastiskt och så vitt jag kan se ingen ledarsida heller. Alla talar om utmaningarna. Men många nämner också Raoul Wallenbergs insatser för judarna, Folke Bernadottes vita bussar, Dag Hammarskjölds FN-arbete och motståndet mot apartheid – och vill att Sverige också idag ska vara en humanitär stormakt. Solidarisk med dem som behöver hjälp.
Trump läser inte böcker eller tidningar. Men han tittar bevisligen på tv och om han zappade vidare från Fox News kunde han hitta bra rollmodeller. Helst förstås rättrådige Jed Bartlet i Vita huset. Men också den cyniske maktspelaren Francis Underwood i House of Cards kan inspirera: hänsynslös, men med så mycket respekt för det politiska spelet att han bemödar sig om att lära sig det för att överlista det.
På Netflix finns serien Designated survivor om rekorderliga Tom Kirkman som blev president då ett attentat mot kongressen utplånade hela den politiska eliten utom den utvalde överlevaren. Också hans stab är valhänt, men har i alla fall en klar hållning till medier: var inte arg, ljug inte och gissa inte. Trumps pressekreterare Sean Spicer lyckades bryta mot alltihop i sitt första möte med pressen.
Så är Trump själv inte heller som seriens president Kirkman, som i mötet med journalister säger att han tror att landet bara är så starkt som dess press: ”Jag förväntar mig att ni håller oss ärliga.”
Istället blir det som i filmen Wag the dog, där mediernas sökarljus ska riktas från presidentens sexskandal till en påhittad historia om att USA är på väg att dras in i ett krig. En musiker gör en gammal hit som ”hittas” i arkiven och plötsligt sjunger alla med, patriotiska och alldeles, alldeles lurade.
Fast vem hade trott att det där påhittade fiendelandet skulle vara Sverige? Alternativhögern tycks helt besatt av vårt land, som står för allt de avskyr.
Sverige är för dem det som Malmö är för nationalister i Sverige: det som helt enkelt inte får lyckas. Mångkulturella Malmö får helt enkelt inte vara en vanlig stad med vanliga problem och vanlig vardag. Sverige med välfärd, öppenhet och frihandel får helt enkelt inte fungera. För i så fall har ju rasistiska murbyggare fel.
Varför viftar hunden på svansen? För att hunden är smartare, sägs det, annars skulle svansen vifta på hunden.
Det är vad trumpismen gör: viftar på hunden. Trump twittrar och världen lyssnar. Under tiden jobbar hans mäktiga chefstrateg Steve Bannon på och försäkrar att alla Trumps löften kommer att infrias.
Det är riktigt skrämmande.
Det här är en opinionstext från tidningens ledarredaktion. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Läs alla artiklar om: Trumps uttalande om Sverige
Gå till toppen