Nöje

Håkan Engström: Ett ufo gör entré – betygen för låtarna i Melodifestivalens fjärde deltävling

Kvällens sista låt rör sig i ett eget universum. Men Skellefteå bjuder också på svensk soulpop och soul med vildmarkskänsla. Håkan Engström har lyssnat och reagerat på årets fjärde deltävling i Melodifestivalen.

Så här utläser du reaktionerna på artisterna:

1. Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia

En värld full av strider

Jon Henrik Fjällgren, Sara Biglert, Christian Schneider, Andreas Hedlund
Han har sopat rent på scengolvet – vart tog fejkbrasan vägen!? – fast inte i musiken. För att få det uppdraget utfört hade krävts ett helt curlinglag. Det blir därför en strid om utrymme, mellan två svårrubbade refränger med olika temperament. Lite otympligt ter det sig allt, redan innan hon försöker lyfta hela rasket i en tonartshöjning, men sådan är genrens natur och gissningsvis dess charm.

2. Alice

Running with lions

Anderz Wrethov, Andreas Johansson, Dennis Jamm, Alice Svensson
En evighet! En kort sekund! profeterade Carola i sin senaste Melodifestivalsvinnare. Det handlade om det plågsamma ögonblick då Alice inför sista refrängen lämnas utan vokalt stöd från kören bakom scen. Fram till dess är detta okej: tidigt 00-talsnostalgisk soul/housepop, bit för bit mer bombastisk. Fast vildmarkskänslan i texten matchar inte det tuffa lejongula scenljuset.

3. Les Gordons

Bound to fall

Les Gordons, Jimmy Jansson
Kära örebroare! Vi hör att ni fått uppdraget att vara årets indiepop-alibi. Det är ett viktigt uppdrag. Utför det med stolthet, hängivenhet, smala stuprörsbrallor och en hållning som Liam Gallagher hade varit stolt över och som i en annan era kunnat göra honom till Member of the British Empire. Men varen svenske! Varen valhänte! Varen icke så noge!

4. Wiktoria

As I lay me down

Justin Forrest, Jonas Wallin, Lauren Dyson
Den Dolly Parton som närmade sig danspopen med ”Here you come again” hade kunnat förväxlas med detta års wiktorianska bidrag: en countrygospel, i grund och botten, med skön stämföring i kören och med en löjligt säker attityd hos sångerskan. Ibland går hon ut lite väl hårt, men i tre minuter är hon precis vad doktorn ordinerade. Två av låtskrivarna har engelska som modersmål. Tack.

5. Axel Schylström

När ingen ser

Benshad Ashnai, Axel Schylström, David Strääf
En av låtskrivarna heter Strääf. Det låter som ett gammalt soldatnamn. Det låter också som ironi, för här finns inget strävt. Tvärtom: Schylström gör hejdundrande livsbejakande blågul soulpop med bästa tänkbara glidmedel. Lite som en housepopens Orup, i en produktion där Anders Glenmark varit framme och vridit och skruvat till. På gränsen till enerverande, men glädjen smittar.

6. Sara Varga och Juha Malari

Du får inte ändra på mig

Sara Varga, Lars Hägglund
Med en personkemi som bara matchas av Margot Wallströms och hennes utrikesministerkollega från Ryssland sjunger dessa möjligen älskande tu en duett som verkar ha ”Om du lämnade mig nu” tatuerad på överarmen. Fast Lars Winnerbäcks och Miss Lis oförargliga svensktoppssuccé hade inga av de här pseudopoetiska anspråken – den vann på att vara vanlig.

7. Loreen

Statements

Anton Hård af Segerstad, Joy Deb, Linnea Deb, Loreen
Hon är i en klass och kategori för sig, fast utan att alls upprepa sig. "Statements” är ett fullknökat nummer, med ett lätt forcerat flöde av idéer snarare än den tydliga scenbild som var ”Euphoria”. Också musikaliskt flimrar det; detta är orolig musik, där elektroniska stötar lika väl som ett hårt distat basriff eller hennes sångröst anger tonen för stunden. Gripande, trots allt.
Läs alla artiklar om: Melodifestivalen 2017
Gå till toppen