Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Leende gulgröna lerkärl

Koen Taselaar, "Head #18".Bild: Galleri Krets
Koen Taselaar ringlar lera men det liknar pysande skum. Vältrande och vanvördiga intar hans skulpturer Galleri Krets i Malmö. Mellan varven flinar de slugt eller stirrar stumt, uppflugna på sina podier. De är kroppsliga, korviga och fullständigt oemotståndliga. Ett slags grovkorniga hybrider som knådar ihop forntid med populärkultur. Det kunde varit fråga om ett gäng primitiva kärl, om de inte grimaserat så dystert och fräckt.
Busigt driver Taselaar med keramikens mångtusenåriga traditioner. På tvärs mot lerans ursprungliga karaktär som jordisk massa lyser den här bitvis i grälla artificiella kulörer.
Särskilt fäster jag mig vid en av dessa groteska krabater. Dess grågröna yttre skulle fört tanken till den kinesiska glasyrkonstens celadon, om det inte skiftat så försmädligt i sjösjuka rosa toner. Invändigt glänser den giftigt gulgrön, som rymde den en hemlighet.
År 2014 deltog Taselaar, baserad i Rotterdam, i grupputställningen "For the Record" på Krets. Sedan dess har hans ofta optiskt förvillande, grafiska arbete tagit mer handfasta och rumsliga uttryck. Utställningens titel "Slow, slow, fast, fast" (t o m 5/3) kan möjligen ses som en ironisk kommentar både till slow art-rörelsens hyllande av konsthantverkets långsamhet, och konsumtionssamhällets stress. Men hans objekt har sin egen agenda när de gör revolt mot såväl designkulturens goda smak som konstvärldens benägenhet att ta sig själv på alltför stort allvar.
Gå till toppen