Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Vart är vi på väg?

Det är ingen vacker bild som ges av revykungen Karl Gerhard men Lars Humble skördar rättmätiga applåder för sin insats.Bild: Malin Arnesson

Jag blir nog aldrig bjuden dit igen

Musikalturné. Musik: Jan-Erik Sääf. Sångtexter och manus: Erik Fägerborn. Regi: Stina Ancker. Scenografi, kostym och ljus : Kajsa Larsson, Fredrik Glahns. Koreografi: Johanna Hybinette. Kapellmästare: Annika Bjelk. I rollerna: Hans-Peter Edh, Niklas Riesbeck, Sonny Enell, Lars Humble, Oscar Pierrou Lindén m fl. Malmö Opera, turné. Eslövs medborgarhus 28.2
Nu packar Malmö opera turnékärran på nytt. Ett trettiotal föreställningar från Ystad till Örkelljunga väntar, med avstickare till alternativa metropoler som Skövde och Motala. I maj parkerar turnébussen hemma i Malmö. Denna vår ges ett nytt verk, som tar upp den dolda historien om stjärnan Karl Gerhard och satelliten i skuggan, allt i allot Göthe Ericsson.
Vem minns Karl Gerhard, död 1964, idag? Inte de yngre generationerna. Men han är historiskt stor, en skarp satiriker med vässad penna och röst. Och nu träder han fram i en nedtystad roll: en homosexuell herre med ungt sällskap.
Det är ingen vacker bild av revykungen som tillhandahålls: han är egocentrisk, krävande, oförskämd, okänslig, cynisk. Inte en charmör och vivör som måste ursäktas. Lars Humble får på sin lott några välbekanta visor och skördar rättmätiga applåder för detta. Men Karl Gerhard är knappast den musikaliska huvudkällan, det är kompositören Jan-Erik Sääf, som med diskret elegans fångar en tidsanda med hjälp av en eminent instrumental damkvartett. Regissören Stina Ancker har styr på regin.
Göthe är huvudperson. Han älskar, tiger och lider i det längsta, men gör också utbrytningsförsök ur det ojämlika parförhållandet. För att belysa Göthe-gestalten har rollen kluvits i tre generationer.
Hans-Peter Edh, säker och fokuserad som den åldrande Göthe. Han bildar utgångspunkten, sitter och minns och redigerar Karl Gerhards efterlämnade dagböcker – ömsom nostalgiskt varmt och uppbrusande koleriskt.
Den livlige, ibland sprallige Sonny Enell gör den naive unge beundraren, teatertokige Göthe som tas till nåder av den mogne artisten. Niklas Riesbeck står mitt emellan, den som får ta smällarna och möta de nyckfulla fordringarna. Rollen är egentligen inte så tacksam, men Riesbeck pendlar med musikalitet och välmodulerad röst mellan tandagnissel och förtvivlan.
Till detta utmärkta garde av aktörer sluter sig Oscar Pierrou Lindén i kortare inpass. Han är ett nytt bevis på en gammal teatersanning: det finns inga ”små” roller. Oscar Pierrou Lindén syns alltid på scenen, vad han än gör.
Men ”Göthe och Karl Gerhard” är inget oproblematiskt stycke. I första akten råder förvirring. Vart är vi på väg? I senare delen har destinationen klarnat, dramaturgin fungerar bättre. Slutstationen nås i tid.
Gå till toppen