Under 2000-talet har andelen kvinnor som utsatts för brott ökat medan antalet utsatta män har minskat. Och de brott som framförallt kvinnor utsätts för, som trakasserier och sexualbrott, tycks ha ökat. Det visar den rapport från Brottsförebyggande rådet som presenterades tidigare denna vecka.

Sexuella trakasserier mot kvinnor förekommer ofta, framförallt på nätet ochoch då särskilt i nattlivet men även i motionsspår och på andra ställen där kvinnor rör sig.

Nyligen visade en undersökning genomförd av tidningen Runner's World, där över 1 200 svenska löpare deltog, att fler än hälften av kvinnorna någon gång varit med om att en främling kommenterat deras utseende, blottat sig, visslat, gett ett sexuellt förslag, antastat eller förföljt dem under en löprunda. Nästan 90 procent av kvinnorna i undersökningen hade vidtagit någon åtgärd för att känna sig tryggare.

Många former av sexuella trakasserier räknas inte som brott, men de är allvarliga därför att de är så vanliga, drabbar många, ofta många gånger, och genom att de genomsyrar och formar vardagen för många kvinnor.

Förra våren skapade Mina Dennert Facebookgruppen #jagärhär som bland annat en reaktion på de omfattande trakasserier av kvinnor som förekommer på nätet. Gruppen har idag över 60 000 medlemmar.

I somras lanserade rikspolischefen Dan Eliasson en kampanj som han också hånats för. Tanken var att genom armband med texten ”sluta tafsa” få ut budskapet att det inte är okej att ofreda kvinnor. Armbanden skulle delas ut vid större evenemang. Bakgrunden var övergrepp som skett vid musikfestivaler.

Handbollsspelaren Linnéa Claeson tröttnade på alla sexuella inviter och startade ett Instagramkonto där hon lägger upp alla sexuellt kränkande kommentarer. Och nyligen drog Amelias chefredaktör Maria Sognefors igång kampanjen #ägnatten, även det för kvinnors trygghet.

Flera liknande initiativ har lanserats den senaste tiden. Och alla behövs de. De syftar till att förändra normer och uppmanar alla till att säga ifrån och att gripa in om de ser någon som blir utsatt. Men frågan är om det hjälper eller om sexuella trakasserier är så vanliga att de normaliseratsoch trivialiseras också av dem som utsätts.

Vår forskning rör utsatthet och otrygghet och den senaste tidens debatt om sexuella trakasserier mot kvinnor fick oss att gräva djupare i en undersökning som genomfördes 2013–14 bland studenter vid Malmö högskola.

Totalt besvarade 3 000 studenter en enkät om sin utsatthet för brott. Resultaten visar att 30 procent av kvinnorna någon gång utsatts för sexuella trakasserier. Det är den absolut vanligaste formen av utsatthet för brott bland studenter och de flesta händelser sker på allmänna platser, särskilt i nöjeslivet.

Utsatthet för sexuella trakasserier är inte bara den vanligaste typen av utsatthet för brott, det är också något som många av kvinnorna i vår undersökning oroar sig för, oavsett om de har varit utsatta för sexuella trakasserier eller ej.

Det vår undersökning visar liknar de resultat som framkommer i en rad internationella studier.

Vissa brott har så kallade spridningseffekter. När det gäller sexuella trakasserier och andra former av sexualbrott innebär det att det faktum att andra har varit utsatta också påverkar dem som inte själva har varit det.

Många kvinnor undviker att vistas på vissa platser vid vissa tidpunkter därför att de är rädda för att bli utsatta för sexuella trakasserier och andra former av sexualbrott.

Forskning visar att rädsla för att utsättas för sexualbrott också är en viktig förklaring till kvinnors allmänna oro för brott. Får samhället bukt med sexualbrotten är chansen stor att oron bland kvinnor minskar generellt.

En del av de kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier oroar sig för att det ska ske igen och anpassar sin vardag efter det. En kvinna i vår undersökning förklarar: ”Jag har ändrat mitt beteende, undviker vissa platser, festar aldrig längre. Jag har svårt att lita på folk och undviker att stå i centrum.”

Många av kvinnorna i vår undersökning reagerar med ilska och blir förbannade över att det ser ut som det gör i ett av världens mest jämställda samhällen. Samtidigt verkar det som att kvinnorna mer eller mindre räknar med att utsättas för sexuella trakasserier när de vistas på allmänna platser och i nöjeslivet. En kvinna skriver: ”tyvärr ser jag det som något normalt som kan hända när människor är fulla”. En annan säger att det inte var så allvarligt för ”det händer ju hela tiden” och att ”som ung kvinna får man tåla sexuella trakasserier”. Att någon tar på din kropp utan att du vill det ses alltså som något som är normalt och som du som kvinna i Sverige idag ska tåla.

År 2017 äger männen natten och kvinnor räknar med att bli sexuellt trakasserade

Att sexuella trakasserier inte upplevs som brottsliga av dem som utsätts gör att dessa inte heller anmäler dem. Det gör i sin tur att förkastliga normer får allt starkare fäste.

Alla som utsätts måste vara helt på det klara med att det inte är okej att någon tar på deras kroppar eller fäller sexuella kommentarer utan att de är med på det.

Vad som nu behövs är omfattande attitydförändringar bland både män och kvinnor och ökad kunskap hos dem som arbetar för minskad brottslighet och ökad trygghet.