Theresa von Hofsten ville göra en film om teaterkollektivet Potato Potatos arbete. Att gå och se en föreställning av dem innebar för Theresa von Hofsten en känsla av att vara totalt inkluderad.

Det var i hennes känsla av inkludering som idén att göra en film föddes.

– Det är inte nödvändigtvis så att alla känner sig inkluderande och det tänker jag är en spännande sak att titta närmre på. Det är bra om feminismen och antirasismen kan gå hand i hand, men jag ville titta på hur man gör det i praktiken, säger Theresa von Hofsten.

Samtidigt som Theresa von Hofsten gick i tankarna att göra en film planerade Potato Potato projektet "White on white off" för att undersöka vithetsnormen på teaterscenen.

Resultatet blev filmen "Svart mask vit mask", där Theresa von Hofsten följde Potato Potato i deras arbete med projektet. Projektet innebar att de ville undersöka hur representationen av rasifierade ser ut på teaterscenen, och hur vithetsnormen ser ut inom det egna teaterkollektivet.

Detta visade sig bli det svåraste projektet Potato Potato tagit på sig och en vilja att undersöka rasistiska strukturer resulterade i att man ibland spädde på dem.

– Deras projekt var ganska vagt formulerat i början och det i sig var problematiskt. Men när de blev medvetna om det kunde de ju ta hänsyn till det istället, säger Theresa von Hofsten.

Om filmen går att läsa att den konstnärliga ledaren inom projektet, Freja Hallberg, vill slå ett slag för att feminister måste få lov att misslyckas ibland och att det kan bli en nyckel i den kreativa processen.

Projektet resulterade i en föreställning för en barngrupp, men syftet med "White on white off" var att diskutera och omvandla det de pratade om till något man kan använda på scen.

– Vi fick diskutera vithetsormen väldigt ingående på en teater och det görs väldigt sällan. Jag upplevde också att vi som inte var vita i projektet hade tolkningsföreträde och det gjorde väldigt mycket. De vågade bjussa på det och vågade ställa ut sin egen vithet för att se strukturer utan att bli kränkta eller ta det personligt. Vi kom väldigt långt då och vi lärde oss mycket av varandra, säger Simon Rodriguez som deltog i projektet och även syns i filmen.

– Jag fick höra att de skulle göra det projektet och tänkte att "oj, det vill jag följa för det kan bli lite hur som helst". På ett sätt är filmen ett tidsdokument för det är en typ av frågor som har diskuterats en hel del den senaste tiden i svensk kulturdebatt. Och det är fortfarande många inom kulturvärlden som är lite "clueless" när det kommer till rasistiska strukturer, säger Theresa von Hofsten.