Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: En stark magnet i huvudet drar dig till spelet och du vet inte alltid ens varför

“En gång till” är nog en sorts nationalsång för spelmissbrukare. En gång till ska jag prova, en gång till sen slutar jag, en gång till sen tar jag ut pengarna och spelar aldrig igen. En gång blir dock ofta två gånger, tre gånger och fyra. Det skriver Nicklas Cliffmark.
Välj tio män mellan 16 och 29 år, ställ dessa på en rad och titta noggrant på var och en. När du studerar dessa män så tänk tanken att minst en av dessa är spelmissbrukare, om du dessutom valt män med låg inkomst eller med ett tungt bagage att bära så är risken att der finns mer än en som har ett spelmissbruk.
Är det inte rätt konstigt? Vi pratar ju rätt sällan om det, vi pratar mer om Trump, rökning och om någon gammal man som sjunger om korv och boogie. Trots detta är det alltså statistisk sätt en, kanske två-tre män, av tio som får sin vardag fullständigt krossad av sitt spelmissbruk. Få är väl insatta i vad ett spelproblem gör och vart det kan leda, men jag har själv varit där och faller dit ibland även nu för tiden.
Vissa månader har jag spelat bort alla mina "fickpengar" och någon enstaka månad har jag spelat bort pengar för hyra och mat. Det ger ångest och skam. Jag har känt mig både dum och misslyckad. Det innebär så klart även ekonomiska konsekvenser. Jag har fått tacka nej till saker och evenemang och därmed hamnat utanför eftersom jag har saknat pengar. Jag har också behövt låna pengar från folk i min närhet för att klara vardagen.
Det är som en stark magnet i huvudet drar dig till spelet, du vet inte alltid ens varför. Det behöver inte handla om att vinna pengar, det kan handla om att döva sin smärta, eller bara om att få den där kicken en gång till.
“En gång till” är nog en sorts nationalsång för spelmissbrukare. En gång till ska jag prova, en gång till sen slutar jag, en gång till sen tar jag ut pengarna och spelar aldrig igen. En gång blir dock ofta två gånger, tre gånger och fyra. Det är ett inbördeskrig i hjärnan och du gör allt för att sluta, för du vet innerst inne att det inte är bra för dig. Samtidigt som du försöker sluta så bombarderas du av reklam från din TV, surfplatta och mobil.
Jag sätter mig ner en kväll för titta på Champions League för att jag älskar fotboll, i halvtid så blir det reklam och jag hinner räkna till minst fyra spelbolag som stoltserar med erbjudande och hur bra just deras sida är innan reklamen är slut.
Det är kanske så det är och vi som har ett spelmissbruk måste lära oss stå emot bara. Men jag kan inte minnas att jag har sett tre fyra reklamer för varken sprit, cigaretter, droger eller ens snabbmat under så kort tid.
Det borde finnas en gräns för hur mycket reklam man får skjuta ut till de där tio männen som står uppradade. Och det borde finnas ett system som innebär att man tar bort sina konton från alla spelsidor, nu kan man bara spärra en i taget. Svenska spel som är statligt ägt borde ta ett första steg. Istället för jaga kunder på allsvenska fotbollsmatcher och sätta ut spelmaskiner i socioekonomiskt utsatta områden så borde man göra något på riktigt för att minska antalet spelberoende.
Jag har själv lyckats dra ner spelandet från varje dag till sällan. Det finns tillfällen då jag faller dit, men nu känns det som att jag börjar slita mig ifrån det helt - det är dock inte lätt.
Jag har fått hjälp inom öppenvården med att förstå varför jag spelar. Min familj och flickvän har stöttat mig. Men jag är säker på att finns väldigt många som dels inte vågar söka vård och dels inte har någon i sin närhet som stöttar. Det är många som inte vill berätta om sitt spelande.
De tio männen som vi ställde upp på en rad ska gå hem nu till sina familjer. Jag skulle vara glad om ingen gick hem för spela, men några kommer att göra det. I framtiden är det kanske hälften som går hem för att spela. Jag tror att svenska staten i samarbete med spelbolag och andra aktörer kan påverka hur många det blir.

Nicklas Cliffmark

Nicklas Cliffmark är 25 år och studerar på Malmö högskola till fritidspedagog. Han älskar sport.
Läs mer: Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen