Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

”Jag råkade nog ta död på en Vellingepolitiker i min bok, förlåt – det var inte meningen”

I mars kommer uppföljaren om Vellingepolisen Monica Blom. Skanörsfödda deckarförfattaren Cecilia Lindblad tror på att lyfta starka kvinnor i sina böcker – och hon gör det gärna i miljöer från sin hemkommun. "Näset är en miljö som jag känner till", säger hon.

Igenkänningen är viktig i Cecilia Lindblads böcker. "Det är roligt för läsarna att känna igen sig. Och jag skriver inte bara om Falsterbo, utan om Vellinge och Trelleborg också. Det blir ofta för stort fokus på Näset."Bild: Viktoria Davidsson
Cecilia Lindblad är uppvuxen i Skanör, men lämnade Näset för Stockholm efter gymnasiet. I vuxen ålder har hon hela tiden återvänt till gamla hemkommunen där föräldrarna bott kvar.
– Jag hade en bra barndom. Näset är ett härligt ställe att växa upp och bo på. Jag höll på med hästar och hängde mycket i stallet, säger hon.
Författarskapet kom in ganska sent i hennes liv.
– Jag har inte skrivit mycket tidigare, men alltid läst mycket. För tio år sedan fick jag ett infall och tänkte "jag kanske också kan skriva något". Då var jag nästan fyrtio år.
Infallet följdes av flera skrivarkurser och resulterade slutligen i debutromanen "Och sedan aldrig mer".
Den gav mersmak. I mars kommer Cecilia Lindblads andra bok, "Det havet gömde", som är en fristående fortsättning.
– Den första boken tog fem sex år att skriva. Man börjar, tänker "det här blir bara skit" – och börjar om. Min andra bok har en ny intrig, men vissa trådar fortsätter. Det är samma karaktärer och det finns en hel del oavslutat i deras liv.
Det finns mycket av Cecilia Lindblad i den kvinnliga huvudkaraktären, Vellingepolisen Monica Blom. Även hon är uppvuxen på Näset och flyttar till Stockholm. Men till skillnad från Cecilia Lindblad återvänder Monica Blom hem igen.
– När jag skriver om henne hämtar jag mycket från mig själv när jag åker ner till Skanör. Vemodet, känslan att jag inte hör dit. Det är ju ändå 25 år sedan jag lämnade Näset.
Är det viktigt för dig att lyfta kvinnor i ditt författarskap?
– Det är helt naturligt. För mig är det lättare att skriva utifrån ett kvinnligt perspektiv. Och det ska vara helt naturligt – det finns så många starka kvinnor. Det är viktigt att stärka kvinnobilden i alla sammanhang man kan. Det här är mitt sätt.
Valet att skriva inom deckargenren var självklart.
– Jag läste Kitty och Fem-böckerna när jag var liten och pappa hade Agatha Christie-böcker, Nu läser jag allt, men helst spänning. Jag tror att man helst skriver det man själv kan tänka sig att läsa.
Hur kom det sig att du valde att låta dina böcker utspela sig på Näset?
– Kontrasterna, att du har en så idyllisk miljö där det händer hemska saker. Det är inte lika spännande om man hittar ett lik på Sergels Torg. Och Näset är en miljö som jag känner till.
Igenkänningsfaktorn är hög i böckerna. Skanörs hamn, Falsterbokanalen, Toppengallerian och kommunhuset i Vellinge finns med i handlingen. Cecilia Lindblad har också varit noga med att ändra gator och karaktärer i boken, för att de inte ska förväxlas med platser och personer.
– Men ibland blir det lite fel. I första boken råkar kommunstyrelsens ordförande illa ut. När jag började skriva boken var det Lars-Ingvar Ljungman som styrde, jag gjorde om den manliga karaktären till kvinna för att ingen skulle känna sig träffad. Sedan tog det så lång tid att skriva boken att en kvinna hann ta över. Så jag råkade nog ta död på Vellingepolitiker i min bok, förlåt – det var inte meningen.
Gå till toppen