Det tar inte Mikkel Rosengaard lång stund innan han börjar fråga mig om mitt liv, trots att vi är där för det motsatta. "Hur hamnade du i New York? Hur träffade du din fru?" Jag svarar och berättar. Den 29-åriga författaren är besatt av berättelser. Ständigt på jakt.

2010 jobbade Mikkel Rosengaard på konstbiennalen i Murcia i sydöstra Spanien. Den lilla staden vimlade under festivalens första dagar av journalister, konstnärer och besökare. Men människorna försvann snart och stadens gator låg återigen tomma på det sätt som gator i småstäder gör. Hans enda sällskap var den rumänska performancekonstnären Cristina David. De tog långa promenader tillsammans och hon berättade historier ur sitt liv. Underliga, skrämmande och fantastiska historier. Han visste inte vad som var sant och vad som var performance. Var allt påhitt?

- Hon lekte med mig totalt. En dag berättade hon en historia som fullständigt grep tag i mig, säger han.

En fasansfull berättelse faktiskt. Om små barn, ond bråd död och föräldrars galenskap. Mer än så bör inte avslöjas. Det hade varit som att slita ryggraden ur Mikkel Rosengaards bok. För det var historien han hade gått och väntat på. Under två års tid hade han nämligen skrivit på en vuxenroman men när han strax innan biennalen i Spanien skickade den till några vänner på provläsning fick han svaret:

- Det här är skit, sa de. Jag fick slänga två års arbete.

Vi sitter i hans kök i lägenheten i området Greenpoint i Brooklyn. Eftermiddagssol strålar genom något i New York så ovanligt som ett stort träd på gården utanför och vidare in genom hans fönster. Han skakar på huvudet.

- Det sög verkligen. Men det är okej, man måste göra hundgörat, investera tiden. Det var bara till att börja om från början.

Tillbaka till Spanien: Mikkel Rosengaard insåg direkt att historien han precis hört Cristina David berätta var vad han behövde till sin hittills misslyckade bok. Mycket riktigt: den blev stommen i hans hyllade vuxenromandebut "Föreställningar om Ana Ivan" som gavs ut 2015 i Danmark och nu har utkommit i svensk översättning. 2018 ska den ges ut av det stora förlaget HarperCollins i USA.

"Föreställningar om Ana Ivan" har flera beröringspunkter med Mikkel Rosengaards eget liv. Den handlar om en ung skandinav som flyttat till New York och jobbar inom konstvärlden, som drömmer om en karriär som skribent, som har en bror som är gallerist, som blir förförd av en rumänskas berättelser. Jag frågar honom om det och han svarar:

- Jag är inte så intresserad av det självbiografiska. Så klart är alla skribenter inspirerade av sina egna liv på något sätt och autobiografiska element smyger sig in. Men jag var mer fascinerad av att vara ung och formbar. Jag ville skriva om historier och hur förföriska och manipulativa de är.

Bokens berättare träffar den rumänska konstnären Ana Ivan på ett galleri i New York. Hon är dotter till två matematiker och har vuxit upp i Nicolae Ceaușescus Rumänien. Hon berättar om sitt liv för den unge skandinaven. Han sugs in allt mer i hennes absurda berättelser. Sakta börjar hon - eller det hon berättar om sig själv - att förändra hans liv. Boken handlar mer om henne än om berättarjaget. Och, som titeln avslöjar, ännu mer om berättarens återberättelse av Ana Ivans liv.

- Jag ville två saker med den här boken. Båda är kopplade till narrativ. Först: att hitta en historia som är så manipulativ att den ändrar så fundamentala saker som tid och rum. Det andra: att försöka utforska den episka romanen som jag känner har försvunnit från Danmark. Den till och med ses ned på lite, säger Mikkel Rosengaard.

Intellektuella som Knausgård, Ben Learner, Will Self och i Danmark Lars Frost menar att vi drunknar i narrativ, att det finns för mycket av dem och att de i sin natur är osanna och Rosengaard säger att han verkligen förstår den kritiken.

Mikkel Rosengaard skrev sin bok på ett episkt, klassiskt berättarsätt tills det låg tjockt och tätt över sidorna och stod honom upp i halsen. Då gick han in i det motsatta, det postmoderna, med ironi och humor, i ett försök att leka med läsaren och berättarsätten.

- Jag har alltid berörts mest av litteratur som ifrågasätter sig själv, säger han.

"Föreställningar om Ana Ivan" är en kort bok på 243 sidor. Men den har tagit honom fem år att skriva. Han skriver "oändligt långsamt", säger han. Väger varje ord, ifrågasätter varje formulering: "Är det här för Hollywood? För ironiskt? För distanserat?"

- Hela tiden! Varenda mening! Det är otroligt smärtfyllt. Att skriva är riktigt jävla svårt. Jag hoppas att det går lättare med åren.

Under tiden fortsätter han att jaga berättelser.

Några dagar efter intervjun får jag ett mejl från honom:

"Låt oss ta en kaffe någon dag. Mycket intressant historia den om dig och din fru."

Ålder: 29 år.

Gör: Författare. Jobbar även på museet Guggenheim.

Bor: Greenpoint i Brooklyn, New York.

Aktuell: "Föreställningar om Ana Ivan" (Forum förlag). Skriver på en ny roman, ska undervisa på ett universitet i Washington D.C och skriver på några noveller. "För några amerikanska magasin. Det är intressant att se hur saker öppnas upp av ett bokkontrakt. Folk ger mig sina kort nu, innan brydde ingen sig ett skit om mig."

Om Sverige: "Jag växte upp i Helsingör och var ofta i Sverige som ung. Jag är ingen expert på landet men jag har känslan av att på 90-talet var de två länderna väldigt lika. Men sedan 2000 har de tagit väldigt olika vägar. Det ska bli intressant att se vad som händer. Kommer Sverige vara ett superdynamiskt land med unga människor, nya idéer och Danmark på efterkälken?"

Om New York: "Efter att ha skrivit den här boken kommer jag att stanna ett tag. Det är en sådan bra chans. Jag trodde aldrig det skulle hända. Men jag vet inte i det långa loppet... det är ett tufft ställe det här."