Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Håkan Engström: Alla känslorna – och betygen – för låtarna i finalen

Håkan Engström reagerar på låtarna i Melodifestivalens final.

Så här utläser du reaktionerna på artisterna:

Ace Wilder

Wild child

Peter Boström, Thomas G:son, Ace Wilder.
Laserstrålarna skjuter hejvilt från alla håll, som ett utspillt paket sugrör på ett barnkalas i ”Gullivers resor”, men det enda som suger är refrängen. Också den är ”festlig”, på ett vis som tyder på att det är den äldre generationen – Thomas G:son, till exempel – som håller i kontrollen och har pröjsat för partyhattarna. Ace Wilder är tamare än vanligt. Synd – vuxenpoäng kommer man inte långt med här.

Boris René

Her kiss

Tim Larsson, Tobias Lundgren.
Männen bakom ”Las Vegas”, låten alltså, ställer sig i år bakom Boris René som tar tillfället i akt och rusar mot målgården. Ett litet steg för soulmusiken, men ett stort steg för Boris René som visar att han har själ och repertoar nog för en verklig showkarriär. Kyssen han sjunger om kanske inte alls är hennes, utan Princes, men här är vi inte så noga med regentlängderna. En stulen kyss smackar också.

Lisa Ajax

I don’t give a

Ola Svensson, Linnea Deb, Joy Deb, Anton Hård af Segerstad.
När Katy Perry och hennes refrängmakare avfyrar låtsasprovokationer och strör popkonfetti kring sig regnar det också på Melodifestivalen. Kanske är det därför Lisa Ajax uppträder i regnrock. I övrigt övertygar hon, i en efterhängsen fast inte onödigt tröttsam poplåt. Men jag tycker fortfarande den borde heta ”Jag ger inte ett r****t lingon”.

Robin Bengtsson

I can’t go on

David Krueger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah, Robin Stjernberg.
Vid debuten 2016 var han angenäm, men anonym. Just så som man vill att människor som man planerar att hålla på avstånd ska vara. När han återvänder är han märkligt nog än mer anonym, en Timberlake i mängden, ändå enormt enerverande. Synten i blaffig 80-talspastell har passerat bäst-före-datum också som retrochic accessoar. ”I can’t go on” sjunger han, men vi hör att han ljuger – refrängen tonar aldrig ut.

Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia

En värld full av strider

Jon Henrik Fjällgren, Sara Biglert, Christian Schneider, Andreas Hedlund.
De unga tu tar upp fajten, men mest slåss de ändå om utrymmet på scen och i spelschemat. ”Tiden är nu”, sjunger hon innan hon för ett ögonblick retirerar. Sedan går bägge in för konfrontation igen. Tonartshöjningen är en murbräcka, men de har båda två en refräng som liksom inte bangar för påtryckningar. Detta kitschiga potpurri är kolossalt, på gott och ont.

Anton Hagman

Kiss you goodbye

Christian Fast, Tim Shou, Henrik Nordenback.
Hur ont det gör? Det är mest en fråga om attityd. ”En liten stund på natten men inget på da’n” säger en härdad kvinna från Bibelbältets Vetlanda. ”Aj-i-aj-i-aj” säger en modern ung man som vet hur man år 2017 tar sig fram i denna refrängfestival. Låten i sig är en Jason Mraz-trevare, med den där konstlade kombinationen av intimt tilltal och maskinellt understöd. Hade gjort mindre ont utan det kvidande omkvädet.

Mariette

A million years

Thomas G:son, Johanna Jansson, Peter Boström, Mariette Hansson, Jenny Hansson.
Veckans snyggaste nummer, även om kombinationen av dansare fasthakade i bungyjump-rep och textraden ”Baby, I’ll never let you go” blir oavsiktligt komisk och lite kinky. Den verkliga hooken ligger på synt och är lika effektiv som enerverande. Då gör Mariette själv jobbet med mycket mer finess. Fast hon är bäst i verserna, när låten inte år så hejig.

FO&O

Gotta thing about you

Robert ”Mutt” Lange, Tony Nilsson.
Låten i sig är inte märkvärdig, men allt i paketeringen är snudd på perfekt. Alla från låtkonstruktörer och scenografer till kameramän och hårfönsmaskinister har gått in för maximal träffyta. Och pojkbandet, tre individer i samlad tropp, levererar: de sporrar varandra och förvaltar den här ljudmassan med precision och utstrålning som åtminstone ser varm ut.

Nano

Hold on

Nano Omar, Gino Yonan, Ayak, Carl Rydén, Christoffer Belaieff, Rickard de Bruin, DF Jackson.
Den trumpifierade Andra chansen, då Loreen åkte ut, rensade i toppen: bland dem som är kvar är Nano ohotat bäst. Den gripande låten är en vinnande förening av gospel och drum’n’bass som ter sig mycket mer okonstlad än den faktiskt är. När basen droppar ut och pianot tar över får arenan plötsligt livekänsla. Tre extremt väl disponerade minuter, där Nano sjunger passionerat men behärskat.

Wiktoria

As I lay me down

Justin Forrest, Jonas Wallin, Lauren Dyson.
Nanos återhållsamhet är förstås inte Wiktorias melodi – hon går in med fullt vokalt tryck redan från starten. Hennes omvandling från osedvanligt duktig housepopsångerska till Boråsregionens egen Reba McEntire är faktiskt helt övertygande, och när gospelharmonierna brer ut sig över countryrefrängen låter hon som en vinnare.

Benjamin Ingrosso

Good lovin’

Benjamin Ingrosso, Louis Schoori, Matt Parad, MAG.
Han smilar lika mycket som F, O och O tillsammans. Som för att visa hur angelägen han är om att få lite good good lovin’”. Låten rör sig ledigare än pojktrions konkurrent, men framförandet som helhet ter sig kalkylerat i överkant. Ingrossos röst klingar bäst när den klingar med körens, men jag stör mig på hur han förväxlat konsten att waila med ren villrådighet.

Owe Thörnqvist

Boogieman blues

Owe Thörnqvist.
Det där buskisdraget är lite generande – koreografen borde ha satt ner foten när någon kläckte idén med att kasta ut en gummikorv till publiken – men Thörnqvists vigör och faktiskt chosefria manér imponerar, för att inte tala om hans munspelande. En hutlöst gammaldags bagatell, som i all enkelhet ter sig helt far out. Åtminstone här. Säkert också i Kiev.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Läs alla artiklar om: Melodifestivalen 2017
Gå till toppen