Malmö

Anställd: ”Det är bara en tidsfråga innan det händer en olycka”

Sydsvenskan har intervjuat tio personer som arbetar eller nyligen har arbetat på Mekka Traffics verkstad bredvid Öresundsterminalen. Alla anställda som vi talat med vittnar om en hård arbetsmiljö och utbrett fusk med reparationerna.

På verkstaden servas cirka 150 av de bussar som Bergkvarabuss kör i Malmöregionen åt Skånetrafiken, skolor, företag, turister och idrottsklubbar. Här är de anställdas egna berättelser.
Linjebussar uppställda på Bergkvaras område.Bild: Patrik Renmark

Person A: ”De gör ingenting ordentligt.”

”Det är inte alls bra på Mekka. Men ingen bryr sig. De senaste tre, fyra åren är det bara bullshit även med reparationerna. Bussarna ska bara rulla, hela tiden. Det är så bråttom hela tiden, de gör ingenting ordentligt. De ska bara spara, spara, spara. Det går inte att beskriva.”

Person B: ”Om du åker buss: läs på bussen! Står det Bergkvara så sätt dig inte i den.”

”Fusket började redan när bussarna var helt nya. Det tar flera timmar att serva en buss, du har ett helt papper med grejer du ska göra. Men det som kostar pengar hoppar du över, hela tiden. Men du ska ändå stryka det i servicen. Sådant som ska bytas är till exempel tändstift, tändspolar och bromsok.
Ett bromsok kan du renovera till viss del. Sedan är det skrot, då slänger du dem. Men vi har inte fått köpa bromsok. När de är så usla att de sitter fast har vi stått och klabbat och lumpat i flera timmar och försökt smörja upp dem. Men då håller de bara några dagar, sedan hänger de sig igen. Det rinner rost ur bromsoken. De är skrot, men de köper inga nya ok. Jag har sagt till min fru: ”Om du åker buss: läs på bussen! Står det Bergkvara så sätt dig inte i den.”

Person C: ”Det är helt fruktansvärt.”

”Det är under all kritik på Mekka. Man känner bara att det måste få ett jävla slut. Det är helt fruktansvärt.
Det värsta är egentligen att det slarvas med bromsar. Det är fel grejer som sätts dit, det blir inte på rätt sätt. Det kan vara begagnat eller undermåliga grejer, men det kan också vara felkonstruerade grejer som inte ens hör dit. Det snålas så in i helvete på grejer för att vi ska kunna göra ett fullgott jobb. Sedan heter det att vi är idioter allihopa, vi kallas jubelidioter hit och dit.”

Person D: ”En dag har man otur, då blir det riktig katastrof.”

”Ofta beställer vi reservdelar. Men delarna kommer aldrig, för verkstadschefen stryker beställningarna. Då går man till skrotcontainern och plockar reservdelar som någon har slängt. Eller också drar man om kablarna och lurar styrboxen. Den tar in signaler från ABS-systemet, hastighetsmätaren och allt annat. Och styr exempelvis så att bränsleinsprutningen fungerar eller att dörrarna går att öppna.
Om något inte fungerar går det att dra en kabel och koppla förbi styrboxen – så har man sparat 20 000 kronor. Där pratar vi säkerhetsrisker. Dörrarna kan öppnas i hög hastighet. Och tänk om det blir överhettning. Då lägger bussen av helt. Tänk vad som händer om bussen är full med folk och kör i 90 km/h mellan Malmö och Trelleborg i rusningstrafik. De spelar med människors liv! Än så länge har det klarat sig. Men en dag har man otur, då blir det riktig katastrof.”

Person E: ”Det är som en fasad.”

”Det är bara en tidsfråga innan det händer en olycka. Nu kör turistbussarna upp till Alperna, till Val Thorens och Val d'Isère. Det är högt upp längs smala, slingriga vägar. Det är livsfarligt att köra där med dåliga bromsar.
Bergkvara är ett så stort företag så att alla tror att allt är bra. Men det är som en fasad.”

Person F: ”Visst slarvas det med reparationer.”

”Det är katastrof på det stället. Det var väldigt dålig stämning, många som inte tyckte om chefens ledarskap. Jag har sett hur folk blivit bestraffade. Jag har sett chefen skrika rätt upp och ner till en anställd: ’Är du dum i huvudet!?’ När de bara hade språkliga svårigheter.
Och visst slarvas det med reparationer. Där fanns absolut saker som man kunde tycka borde bytas ut, men de körde på ett tag till. Men jag vet inte om jag vill skriva under på att det innebär fara för passagerarna. Fast det kan ju ha blivit sämre sedan jag var där.”

Person G: ”Stressen dödar alla mekaniker.”

”Chefen sparar mycket pengar genom att inte köpa in grejer. Men stressen dödar alla mekaniker. Det finns inga reservdelar, ändå måste bussen vara klar till morgonen.”

Person H: ”Hur ska vi spara pengar om vi dödar 60 människor?”

”Chefen säger åt oss att koppla bort bromssensorn. Men det är farligt, för då vet du inte hur mycket bromsar du har kvar. Och chauffören vet inget heller, de ser det inte på instrumentbrädan. Chefen skriker om att spara pengar. Varje dag, varje dag. Men hur ska vi spara pengar om vi dödar 60 människor?
Bussarna fungerar. Men det är en fråga om tid innan det händer någonting. Bussarna har problem med elektroniken. Kablarna bara klipps av eller kopplas om. Och bilprovningen ser inte att kablarna är feldragna. De ser inte att saker är hopsvetsade och övermålade.”

Person I: ”Nästa gång du trampar på bromsen är den kanske kaputt.”

”Om ABS-bromsarna har problem på ena sidan så säger chefen att vi inte ska laga felet, utan klippa kabeln istället. Det är inte bra. Nästa gång du trampar på bromsen är den kanske kaputt.
Fram till 2013 fanns alla reservdelar på lagret. Nu finns inga reservdelar, inte ens bromsskivor och nödhammare. Om du går på parkeringen ser du att många bussar saknar nödhammare. Om en buss ska till besiktning går man ut och demonterar nödhammare från de andra och sätter in i bussen som ska besiktas.”

Person J: ”Alla vill sluta.”

”Ingenting är bra där. Alla vill sluta. De hotar folk. De säger: ’Gör du inte si eller så så får du sparken.’ Och mekanikerna får knappt några reservdelar eller verktyg.”
Läs alla artiklar om: Bussolyckan i Härjedalen
Gå till toppen