Kultur

Måleri som lurar ögat

Bertil Warnolf, "Uppgiften".Bild: Galleri Final

Bertil Warnolf

RECENSION. Galleri Final, t o m 9/4.
Gråsparven smyger in i bilden. Ibland väntar den på golvet, eller balanserar på ett klot. Från sin plats på toppen ser den allt som är dolt för den bandagerade figuren i "Blir det mörkt när jag blundar". Sannolikt har den flera roller; som budbärare och vägvisare, på flykt eller på väg. Inget undgår dess plirande ögon, även om det återstår att få klarhet i exakt vad den ser.
När Bertil Warnolf håller i penseln går blicken inte längre att lita på. Hårda material tycks mjukna, plana ytor sväller och pannån blir till fjädrar, rep och kropp.
På Galleri Final glänser han i vanlig ordning i illusionsmåleriets konst. Fast i hans fall har det aldrig stannat vid den tekniska skickligheten, förmågan att osvikligt framkalla känslan av att tingen går att väga i handen. Lika mycket som hur, handlar det om vad han målar. Utan att förlora ett uns i trovärdighet frigör han motiven från verklighetens tyngd. Men låt inte den behagliga färgskalan bedra. Medvetet låter han det nyckfullt levande möta det stumt dämpade. I skarven däremellan pockar oron som sparven med sin näbb. Nog bär ytan på skönhet, men också ett ruvande hot. I målningen "Uppgiften" finns inga illusioner kvar. Bakom masken möter han blicken med sorgsen saklighet.
Några år har gått sedan han ställde ut i hemstaden Malmö och det är en fint sammanhållen utställning han nu visar. Även en svit mindre målningar utövar stark dragningskraft, men jag kan möjligen finna deras breda inramning väl dominant. Ändå lyckas han också i dessa utsnitt förena det gåtfulla med det självklara.
Gå till toppen