Lund

Andreas Ekström: Se upp med prepper-tendenserna

”Troligen ska jag också köpa ett flak extra konserver nästa gång jag storhandlar – men jag ska försöka övertyga mig själv om att jag gör det för att det är bra att ha i största allmänhet, inte på grund av rädsla för krig”, skriver Andreas Ekström.

Andreas EkströmBild: Ingemar D Kristiansen
Civilisationens fernissa är tunn, brukar det heta.
Hur skulle du reagera om du behövde vara utan vatten i ett dygn? I två? Tre? Och kanske inte kunde koka det heller?
Skulle du chansa, och hoppas att magen klarar det bakteriestinna vatten som kommer ur kranarna? Skulle du göra upp en eld för att koka vatten så gott det gick i dina teflongrytor?
Världen lider enormt av överdriven undergångsstämning. Det var svårt att inte tänka en del på det när det stora vattenlarmet kom.
Jag för min del tror att det enda som verkligen hotar vår civilisation just nu är vår oursäktliga överanvändning av naturresurser. Jag tror inte att islam gör det, eller att Donald Trump gör det, eller att bostadsbubblan gör det, eller att kärnvapen gör det.
Däremot finns det många rätt otäcka politiska krafter som blir starkare av precis sådan oro.
Därför tar jag det lite varsamt med mina ”prepper”-tendenser. En prepper är en person som förbereder sig för katastrofer av olika slag, och därför förvandlar förråd och sommarstugor och bilens bagageutrymme till rena överlevnadscentraler med vatten och mat och mediciner och vapen.
Jag brukar tänka att det kanske egentligen vore klokt att ta till vana att alltid ha bilen fulltankad, så att man åtminstone kan köra en bra bit åt något håll om det skulle bli nödvändigt. Och kanske borde man ha några dunkar vatten i källaren, det kan väl inte skada.
Frågan är bara vad det gör med ens sinnesfrid. Blir man lugnare av att ha fyra lås på sin dörr, eller blir man oroligare? Kan man ta ett rimligt ansvar, men utan att liksom tänka för mycket på saken?
När VA Syd slog larm i torsdags skickade jag ett meddelande till min fru. Sedan ringde jag förskolan. Det var jag inte först med, kan man lugnt säga. ”Din fru har redan ringt, och VA Syd informerade redan i morse”, sa Roger tålmodigt.
Han har mycket stort tålamod. Det är därför han jobbar på en förskola. Jag undrar bara om någon berättade för honom när han började att det är vi föräldrar som är de mest tålamodskrävande.
Jag tror att jag ska göra som den nyligen bortgångne professor Hans Rosling varje gång jag vrider på kranen den närmsta tiden, och muttra ett rituellt och kort ”tack” för det rena vatten, kallt eller varmt efter mina önskemål, som nästan alltid finns där.
Troligen ska jag också köpa ett flak extra konserver nästa gång jag storhandlar – men jag ska försöka övertyga mig själv om att jag gör det för att det är bra att ha i största allmänhet, inte på grund av rädsla för krig.
Det tankesättet blir en del av mitt mentala totalförsvar:
Jag tänker lita på det här samhället och på mina medmänniskor.
Gå till toppen