Det finns intervjuer som förebådar slutet på en politisk karriär.

Om söndagens utfrågning i Agenda i SVT av demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) om arbetet mot våldsbejakande extremism kan räknas dit, det lär visa sig.

Det var hur som helst inte Bah Kuhnkes bästa stund i rampljuset.

Statsrådet bekräftade inte bara bilden av ett allvarligt, överhängande terrorhot från återvändande jihadister. Hon medgav också att det än idag inte finns något fungerande, systematiskt arbete för att hantera dessa återvändare från Islamiska staten och andra terrororganisationer.

Är det så att de som återvänder mer eller mindre lämnas vind för våg när de kommer tillbaka till Sverige?

"Ja, jag kan bekräfta den bilden. Det ser tyvärr så ut", medgav Bah Kuhnke.

Är det så att Sveriges oförmåga att hantera återvändarna riskerar att gynna IS och liknande organisationer?

"Den risken är ju uppenbar."

Så om det vill sig illa kan vi ha terrordåd som dem vi sett i Paris eller Bryssel här?

"Det är ju det som är det stora hotet", erkände ministern.

Det är svårt att se det som något annat än ett öppet medgivande av regeringens kapitala misslyckande.

Fast enligt Bah Kuhnkes sätt att se på saken ligger ansvaret för denna usla beredskap i första hand hos kommunerna, där det inte bara saknas kunskap och erfarenhet utan dessutom vilja att prioritera frågan.

"Många" kommuner "känner sig villrådiga om vems ansvar det egentligen är", hävdade demokratiministern. Hur otroligt det nu än kan låta.

Men Bah Kuhnke och hennes kollegor har själva ett ansvar. Som det inte går att fly från.

Fattar kommunerna inte vad som står på spel och vad som förväntas av dem är det regeringens sak att peka med hela handen. Eller ännu hellre: slå näven i bordet.