Medan Hanne Pålsson studerade industridesign i Lund arbetade hon extra i hemtjänsten. Precis som kollegorna retade hon sig på trygghetslarmet – en teknik som var opraktisk redan när den kom på 1970-talet och i princip inte har förändrats sedan dess.
– Det behövs två stationer för att dagens larm ska fungera: den stora röda knappen som man bär på sig och en basstation som är kopplad till telefonnätet. Larmet fungerar inte utanför hemmet. Ibland fungerar det inte ens där, om det är en vägg eller tjocka möbler emellan. Det har hänt många gånger att signalen inte har gått fram.
– Det finns heller ingen återkoppling som visar att brukaren har tryckt korrekt på larmet, eller att någon har uppfattat signalen. Och om man har trillat i ett rum långt från basstationen hör man inte om någon svarar.
Så här ska det inte behöva vara, tänkte Hanne Pålsson. Hon beslöt sig för att göra något bättre.
– Så jag tryckte ihop alltsammans till ett enda system.
Resultatet är en mobiltelefon och GPS som ryms i ett armband. När användaren greppar armbandet trycks två knappar in och mobilen ringer upp de nummer som är inprogrammerade. Mikrofon och högtalare träder i funktion, liksom GPS:en som gör att den svarande kan se var man befinner sig.
Återkopplingen är tydlig. Armbandet lyser rött när larmet har utlösts samt vibrerar och lyser grönt när någon svarar.
– Den kan ringa upp sju nummer samtidigt. Den första som svarar får samtalet. Det behöver inte vara hemtjänsten, utan kan vara en närstående.
– De flesta samtalen i dagens trygghetslarm är sociala. Man trycker för att man känner sig ensam. Det är svårt för hemtjänstens personal att hinna med alla sådana samtal. Därför ville jag skapa möjligheten att lägga in egna, privata nummer till anhöriga också.
Armbandets första prototyp blev Hanne Pålssons examensarbete vid Industridesignskolan på IKDC (Ingvar Kamprad Design Center) i Lund. Efter examen sökte hon sig till forskningsbyn Ideon och studentinkubatorn Venture Lab. Med bistånd därifrån och universitetets rådgivningsorgan LU Innovation har hon nu en andra prototyp färdig. Det speciella panikgreppet tog hon patent på i somras.
Idag sitter hon på Fast Track accelerator på inkubatorn Minc i Malmö. Häromdagen fick Hanne Pålsson första pris när Lunds universitet och Sparbanksstiftelsen Finn belönade ”framtidens innovationer”.
Nu står en tredje prototyp på programmet. Ingenjörer hjälper Hanne Pålsson att skapa den.
– Jag har sagt att den måste vara slimmad. Och det ska gå. Man kan göra chipkorten böjda, liksom processorerna och GPS.
Om två år hoppas Hanne Pålsson att trygghetslarmet Vevios ska finnas att köpa. Hon planerar samarbete med något av de företag som redan finns i branschen, mycket blir enklare och snabbare då.
Och prislappen?
– Jag tror att priset kan ligga runt tusenlappen. När man väl börjar massproducera detta är det ju så enkla komponenter. Allting finns, det är bara att trycka ner det. Det är de första fem armbanden som kostar...
Regler för kommentarer
Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!
Tänk på att:
Det här är inte ok:
Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.