Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
FCR

Max Wiman: Spelarnas uppgift i CL är att vinna – inte att göra PR

Bild: Bildbyrån
Ibland får faktiskt uppdraget att vara ambassadörer som extraknäck hivas in i garderoben. FC Rosengårds spelare är förstås i första hand spelare. Hajade till när speakern annonserade att när matchen var slut, skulle spelarna försvinna in för ett kort möte, men efter tio minuter skulle de minsann komma ut på planen och skriva autografer.
Det kunde väl inte vara sant? Jo, tyvärr. Alla dök väl inte upp där ute, men ett antal lojala, trogna klubbarbetare gjorde det. Huttrande i matchkläder, när kvicksilvret i termometern dalade i rask takt ner mot nollan, klistrade de på leendet när överlyckliga kids fick ta en groupie. Sen sågs spelare som fått ta emot kartonger från den profilerande sponsrande pizzakedjan, fortfarande huttrande i kvällskylan.
Vi snackar Champions League. Vi snackar inte omgång 22 i allsvenskan mot Kvarnsveden. Vi snackar en vecka till en retur där fortfarande allt i högsta grad är möjligt.
Självklart skulle de bara fått stänga in sig i omklädningsrummet, kasta skor i väggen, skälla på varandra, på klassiskt idrottsvis snacka av sig om matchen, för att sen gradvis bita ihop, duscha av sig besvikelsen, vända på tankarna, pusha varandra och se framåt en vecka.
Helt enkelt bryta ihop och komma tillbaka.
FC Rosengårds spelare bär dagligen den kvinnliga fotbollens utveckling på sin axlar, de gör det med den äran, men det här kändes bara absurt och faktiskt inte särskilt professionellt och jag förmodar att ett påbrå kommit uppifrån att den stora publiken 5037, vem sa att det inte går att locka folk på kvinnlig fotboll? - minsann skulle få sitt. Ett fullständigt felbeslut.
Ett felbeslut kom också att avgöra matchen. Eller möjligen två. Amanda Ilestedt tvekade i en duell och Emma Berglund tvekade ännu mer åt att göra den rensning som var självklar. Misstag som tyvärr inte får göras. Känns hårt med ettor i betyg till mittbackar i ett lag som egentligen i övrigt inte släppte till en chans mot ett lag som lekte med bollen mest hela tiden, men mot just ett sådant lag kan man inte stå och sova en endaste sekund.
Barcelona visade vad en klubb med en tydlig filosofi och enorm målmedvetenhet kan åstadkomma när den sätter den sidan till och satsar, den klassiska tiki-taka touchen fläktade in och blåste bort hemmalagets egna spel totalt. Rosengård jagade sig trötta efter bollen och när de väl fick den blev de trötta av den aggressiva pressen.
Men ska vi vara ärliga saknades udden i grannlåten.
Däri ligger förstås Rosengårds chans. Når laget normal standard i returen, hittar ett spel där inte mittfältet hamnar i knät på backlinjen och bryter ner Barcaspelet åtminstone till viss del på styrka och kvalitet, så är ett mål nästan ingenting.
Det mest oroande är att Lotta Schelin fick kliva av och var rejält bekymrad efteråt när jag pratade med henne, om ett lår som inte tycktes ha brustit, men som plötsligt stramade mer än lovligt. Tyvärr har FCR inte någon annan djupledsspelare med genombrottsklass - om man inte väljer att skicka fram Marta i en central roll.
Frågan är om Inte Jack Majgaard Jensen borde göra den chansningen.
Världsstjärnan var nog den som mådde sämst av alla av att nästan inte få låna bollen.
Aningen hårdraget var det enda pass hon fick den här dagen det svenska. För matchdagen inleddes nämligen med att Marta fick det definitiva beviset på att hon numera även är svenska.
Gå till toppen