Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Ett slöjförbud på arbetsplatser skulle få fler kvinnor att stanna hemma

Svensk polis har sedan 2006 rätt att bära religiös huvudbonad till uniform. Masooma Yaqub, passkontrollant på Arlanda och anställd inom gränspolisen, var tidigt ute när hon 2008 utnyttjade sin rätt att bära slöja.Bild: Fredrik Sandberg / TT
En dryg vecka har passerat sedan EU-domstolen fastställde att förbud mot religiösa symboler på arbetsplatser inte är diskriminerande. Beslutet utlöste en storm i sociala medier. Trots att domen omfattar samtliga religiösa och politiska symboler har den islamiska huvudduken varit i fokus. Jag undrar varför fokuset ligger enbart på huvudduken? Och var i debatten finns alla andra som använder sig av övriga religiösa symboler?
Reaktionerna har varit dramatiska. Maria Liljedahl, SD, lämnade under fredagen en motion till Region Västmanland som proklamerar ett krav på att samtliga anställda i Regionen inte ska bära slöja eller andra religiösa symboler. Slöjan i fokus, alltså.
Hon tydliggör en av anledningarna till motionen genom att säga: ”Om jag som patient är ateist kan det kännas jättemärkligt att behöva söka vård hos någon som inte delar mina värderingar”. Övertygelsen och generaliseringen är tydlig. En persons yrkeskompetens är inte ansluten till dennes religiösa inriktning. Ännu en gång uttalar man sig etnocentriskt, att den egna etniska gruppen är alltings centrum. Detta är ingen väg mot mångfald, utan mer mot en kulturkrock.
Domen från EU har spridit stor oro bland muslimska kvinnor. I en Facebookgrupp som samlar shiamuslimer i Sverige har jag diskuterat saken med unga kvinnor som faktiskt bär på slöja i arbetslivet. Slöjan förknippas ofta med kvinnoförtryck, men kvinnorna pekade på något annat.
När jag undrade vad de såg som den största nackdelen med EU-domstolens beslut svarade en lärarstudent: "Svårigheterna i att få ett arbete ökar och därmed inkluderas inte kvinnan lika mycket i samhället”. En annan kvinna som arbetar inom vården och studerar till civilekonom skrev: ”Man talar mycket om integration, men beslutet leder till att allt fler beslöjade kvinnor stannar hemma”.
Rasism och islamofobi normaliseras när den förankras i lagen. Risken för trakasserier i allmänheten ökar när en EU-domstol ger ett godkännande på det här viset. Om en religion skulle påtvinga en kvinna slöjan, är det i så fall mer rätt när ett system påtvingar ett förbud mot något man själv har valt? Det är ytterst viktigt att vara medveten om att man inte får påtvinga någon något inom islams lära. Givetvis förekommer tvång ändå och därför ska man vara noggrann med att skilja på religion och kultur. Man kan inte döma ett helt citronträd baserat ett fåtal ruttna citroner.
Jag fortsatte diskussionen i Facebookgruppen och frågade hur kvinnorna med slöja tror att domen kommer att påverka dem. En 18-årig kvinna som studerar svarade: ”Det har inte påverkat mig än. Men självklart är jag rädd för hur det ska gå när jag väl ska söka ett arbete”.
Och civilekonomstudenten igen: ”Jag har tidigare blivit nekad jobb på grund av slöjan. Skillnaden är att arbetsgivaren tidigare inte har kunnat uttrycka den riktiga anledningen till att någon med slöja inte har fått jobbet men nu kommer man kunna tala rakt ut och diskriminera öppet”.
Domen försvårar integrationen, exempelvis för de nyanlända kvinnorna som fått uppehållstillstånd. Inte nog med att de redan har en bristfällig språkkunskap och samhällsvana i Sverige, nu kan även deras slöja vara ett hinder i vägen för en god integrering. Vill vi verkligen ha ett mer uppdelat och diskriminerande samhälle?
Diskrimineringslagen (2008:567) beskriver väldigt tydligt vad som gäller för religiös klädsel. Rätten att bära denna typ av klädsel omfattas av religionsfriheten. En arbetssökande som bär en huvudduk för att den påbjuds av dennes religion, har rätt att göra det, såvida inte synnerligen starka skäl talar emot det.
De tre kvinnor som jag har pratat med säger att de självmant valt att använda slöja. De menar att det är en del av deras identitet och att Gud har sagt att de ska bära slöja. Oavsett om man kan hålla med, begripa, föreställa sig eller inte tyder deras svar på att tron är äkta. Att exkludera något äkta som inte är skadligt för någon annan är aldrig gott.
Glöm inte att den svenska flaggan består av ett stort gult kors trots separationen mellan staten och kyrkan. Ska vi verkligen gå så långt att vi också förbjuder vår egen flagga från arbetsplatser? Det finner nog många av oss irrelevant.

Alan Mahmud

Alan Mahmud är 27 år och född och uppvuxen i Lund. Han arbetar med integration och är god man till 12 ensamkommande barn i fem kommuner runtom i Skåne. Han är politisk aktiv i Centerpartiet och ingår i stiftelsen Maskrosen som jobbar för ett tryggare Malmö.
Gå till toppen