Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Stark kritik i iransk Oscarsfilm

Taraneh Alidooski och Shahab Hosseini i "The salesman".Bild: Scanbox

The salesman

BIO. DRAMA. Iran/Frankrike (Forushande), 2016. Regi: Asghar Farhadi. Med: Shahab Hosseini, Taraneh Alidooski, Babak Karimi. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.05.

Fönsterrutorna och väggarna i det stora hyreshuset i Teheran spricker på grund av ett närliggande bygge i den dramatiska upptakten på årets Oscarsvinnare i kategorin Bästa icke engelskspråkiga film. Det är en tydlig metafor för vad som kommer att hända i det barnlösa äktenskapet mellan läraren och skådespelaren Emadi och hans skådespelande hustru Rana. Paret flyttar in i en annan lägenhet, där en kvinna med många manliga bekanta, omskrivning för prostituerad, har bott. En kväll uppsöker en av dem Rana då hon är ensam hemma.
Det Hitchcockartade dramats sista kvart utspelar sig på nytt i den första, nu tomma, skadade lägenheten, där en hämndlysten Emadi tänker utsätta förövaren för en offentlig förnedring. De många öppna och stängda dörrarna blir en sinnebild för det äktenskapliga tillståndet och dess eventuella framtid.
Jag har svårt att tänka mig ett bättre bildmässigt gestaltande av den dramatik som ”The salesman” skildrar.
Efter Asghar Farhadis likaledes Oscarsvinnande ”Nader och Simin – en separation” samt ”Det förflutna” känns hans personliga signatur igen. Historierna är sammansatta, komplexa, med utvikningar som till synes kan verka ovidkommande och bagatellartade men som ändå alltid dramaturgiskt leder framåt. Till exempel då Emadi delar taxi med en kvinna som vill byta plats, eftersom han ”brer ut sig” för mycket.
Jämfört med de tidigare filmerna innehåller ”The salesman” en starkare kritik av den patriarkala mansrollen, något som därmed också blir en tydligare kritik av det auktoritära iranska samhällssystemet. Den äktenskapliga makten böljar här inte lika mycket fram och tillbaka. Även om Emadi i början tycks vara en person som glömmer sig själv för att rädda andra, påverkas han uppenbart av vad grannar och omgivningen anser. Hans inre kompass svajar.
Få filmare kan likt Farahadi med den rörliga kameran och en snabb klippning gestalta skiftningarna inom rollgestalterna. Det finns en gedigen skådespelartradition i Iran även om många av Farhadis kollegor arbetat med amatörer. Här är det superproffs och filmen blir också en kommentar till landets svårigheter med den internationella teatern. Filmens titeln syftar på amerikanen Arthur Millers ”En handelsresandes död”, där Emadi och Rana spelar Willy och Linda Loman.
Millers pjäs handlar om hur den amerikanska drömmen utmynnar i en livslögn. Asghar Farahis referens till pjäsen är inte hela tiden uppenbar men påminner om hur förhållandet mellan lögn och sanning påverkar och styr individens handlingar. Och i slutändan hela samhällets moral.
Läs mer:Filmare i skuggan av politiken
Läs alla artiklar om: Filmfredag 24 mars
Gå till toppen