Heidi Avellan

Heidi Avellan: Politiken måste ge plats för mera mage.

Kvinnor tar plats i politiken. Nya frågor dyker upp, kvinnors liv blir viktigare. Äntligen. Fast mitt i detta finns ett svart hål: förlossningsvården.

Förlossningsångest?Bild: Jessica Gow / TT
Hon tog till det starkaste hon hade. Magstödet. Hon berättade om graviditeten som kunde ha kostat henne livet. Om blodpropparna, sängläge och dropp, om kryckorna när – den friska – dottern hade fötts. För elva år sedan.
”Då var jag nere för räkning. Nu står jag här hos er.”
När Anna Kinberg Batra (M) i lördags talade inför Moderaternas Sverigemöte kämpade hon åter för sitt liv. Fast nu sitt politiska liv. Och det var hennes bästa tal. Hon blev äkta, inte bara någon som glidit från Djursholm till partitoppen på en räkmacka.
Det ordnade inte upp allt hon ställde till med när hon öppnade för samarbete med SD – och puttade ut Moderaternas opinionsstöd i fritt fall. Det redde inte upp den röra hon skapade i alliansen – och som Annie Lööf (C ) och Jan Björklund (L) rör till ytterligare. Men det återskapade stöd för ledaren inom partiet.
Och påminde om att kvinnor tagit plats, på riktigt.
När kvinnor kommer in i politiken förändras den. Sakta, men den förändras. När partiledare som Annie Lööf (C) och Ebba Busch Thor (KD) är föräldralediga, när en minister som Birgitta Ohlsson (L) föder barn och sedan fortsätter jobba, när andelen kvinnor ökar bland kommunpolitikerna – som i valet 2014 – och fortsätter att vara stor i alla riksdagspartier utom SD, då händer något.
”I varenda val tidigare har jag varit ute extremt mycket … Nu har jag ställt mina mammakrav”, sade Birgitta Ohlsson när hon kampanjade i Lund som nybliven mamma. Går det att ställa sådana krav? undrade Sydsvenskans reporter (13/9 2010).
”Absolut. Det måste man.”
Till kraven hörde att make och dotter kunde följa med på jobbet och att det fanns ett barnrum med plats för amning – en minister kan inte vara föräldraledig.
Politiken måste förändras för att passa kvinnor. Men förändrar kvinnor politiken?
Statsvetaren Lena Wängnerud har undersökt vad en jämnare könsfördelning gör för jämställdheten. Spelar det någon roll om kvinnor eller män fattar besluten? Driver kvinnor andra frågor?
”Det har funnits en uppfattning om att fler kvinnor i parlamentet inte påverkar politiken. Att det handlar om makt och ideologi”, säger Lena Wängnerud intervjuad av Riksbankens jubileumsfond.
Men i sin bok The Principles of gender sensitive parliaments visar hon att frågor som berör kvinnor har kommit högre upp på dagordningen i takt med att kvinnorna har blivit fler. Fast en större andel räcker inte, det krävs också att kvinnor har samma tyngd som män i arbetet och att det finns ett politiskt klimat för frågorna.
Efter valet 1994 – med varannan damernas – blev kvinnorna i riksdagen fler än någonsin tidigare. De drev delvis andra frågor, som sex timmars arbetsdag och förbud mot pornografi. De hamnade mestadels i de ”mjukare” utskotten, som socialutskottet, medan det i finansutskottet fortfarande rådde stabil manlig majoritet.
Idag har skillnaderna suddats ut. Kvinnorna ha tagit plats i finansutskottet och driver inte ”kvinnofrågor” i samma utsträckning.
Samtidigt ser alla partier dessa frågor som centrala och de drivs ofta av manliga politiker.
Bra? Ja. Politiken finns till för människor, inte bara för män. Eller?
Graviditet är politik. Inte bara så att kvinnors roll är att föda nästa generation – en konservativ och nationalistisk syn – utan så att samhället ska ställa upp för kvinnan.
Fast med tanke på de många kvinnorna i beslutande organ och på att männen har börjat ta ansvar också för ”kvinnofrågor” och på att det finns så många duktiga barnmorskor – visst är det konstigt att förlossningsvården lämnar så mycket övrigt att önska?
Både i kvalitet och kvantitet.
I Sollefteå stängdes förlossningen i februari. Nu får kvinnor som ska föda åka tio mil till Örnsköldsvik eller Sundsvall. En baby har redan fötts i bilen. Fler lär det bli.
I tisdags samlades många i protest utanför riksdagen. Regeringen lovade 500 engångsmiljoner kronor mer till förlossningsvården i vårbudgeten. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) träffade företrädare för sju landsting för att diskutera frågan.
Det behövs mycket mer.
Avdelningar som läggs ner och risk för att tvingas åka långt för att hitta plats på BB är inte ett problem bara i Sollefteå. För att pengarna inte räcker. För att det är brist på barnmorskor – i somras sade bortåt 40 barnmorskor upp sig i Helsingborg när att de inte stod ut med sitt pressade schema.
Det duger inte.
Inte i världens mest jämställda land, i landet med feministisk regering är kvinnor oroliga för att föda. Det duger verkligen inte.
Men äntligen talas det åtminstone om förlossningsskador, om bristningar så att sexlivet förstörs, kvinnor kissar på sig eller läcker bajs. Och senare i livet får framfall: livmoder eller urinblåsa hålls inte på plats.
Svenska kvinnor verkar särskilt drabbade, flera hundratusen lider i tysthet. En förklaring är stressen på kliniken: föd kvickt, åk hem. Eller att det inte finns tillräckligt med personal som hjälper till eller upptäcker skadorna. Det duger inte heller.
Skulle det aldrig hända om män födde barn? Jo, men förmodligen åtgärdas snabbare.
Kvinnor betraktades länge mest som kropp; högre utbildning och samhällspositioner blev no go-zoner. Så när kvinnor tog plats i maktens rum var det inte så konstigt att kroppen lämnades utanför. Graviditeter, mens, förlossningar, det blev lite … för kroppsligt, liksom kladdigt.
Men att vara människa handlar om både kroppen och knoppen. Och snoppen, ibland. Politiken måste rymma rubbet.
Det här en opinionstext från tidningens ledarredaktion. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Gå till toppen