Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Gösta Ekman – mer än slapstick

Bergmans regiassistent blev revystjärna, komiskt geni, skådepelare och Dramatenregissör. Gösta Ekman är död, och därmed har en av Sveriges mest älskade nöjes- och kulturpersonligheter gått ur tiden.

Gösta Ekman. Arkivbild.Bild: Anders Wiklund/TT
För att använda ett av Gösta Ekmans egna många bevingade uttryck: Han var känd redan som spermie. Med en far som hette Hasse Ekman och en farfar som hette Gösta Ekman den äldre föddes han praktiskt taget rakt in i yrket och har roat svenskarna i decennier.
Men barndomen i den kulturtunga familjen Ekman var inte enkel. Gösta Ekman har tidigare berättat om den komplicerade relationen till sin ofta frånvarande far, som lämnade familjen när Gösta var fem år.
I en intervju med TT 2010 berättade han att uppväxten med tre småbröder, två styvsystrar och "lite föräldrar" präglade honom på ett svårdefinierbart sätt.
Säker var han dock på två saker, att Lill-Gösta blev "skrattretande" och att det blev trångt om saligheten.
– Det är sorgligt att säga, men jag tror att jag alltid kände mig i vägen. När min morsa prioriterade mig för att jag var äldst blev de andra avundsjuka. Där stod de som små fågelungar, sade han.
Ekman var öppen med självmordstankarna han hade i 20-årsåldern, om hur han rensade farmors tablettburkar och skar sig med rakblad. Men den äldre Gösta vittnade ofta i intervjuer om att vara tillfreds i tillvaron på Södermalm i Stockholm.
Med samarbetet med Hasseåtage, figuren Papphammar, rollen som Sickan i "Jönssonligan" blev Gösta Ekman en av Sveriges mest folkkära skådespelare och i och med rollerna gjorde han avtryck som komiskt geni.
Men karriären började som regiassistent åt pappan och åt "en lynnig Ingmar Bergman" i slutet av 1950-talet. Han revydebuterade i Alfredsons och Danielssons revy "Konstgjorda Pompe" 1963, och året därpå kom det stora genombrottet i dundersuccén "Gula hund". Ekman blev uppskattad för sin slapstickhumor, och som vishetsläraren Mahatma Ekman i just ”Gula hund” snavade han fyra tusen gånger.
Det kändes i knäna. Hela livet.
– Jag har själv kallat det för slappstickskador. Jag var hos en idrottsläkare som sade ”så kan du inte göra, det är så djävla dumt, men du har ju gjort det med flit. Du får skylla dig själv", har han berättat för TT.
Men Gösta Ekman var mer än bara slapstick. 1964 spelade Ekman i Hasseåtages prisade "Att angöra en brygga" och 1985 debuterade han som långfilmsregissör med "Morrhår och ärtor" där han spelade mot bland andra Margaretha Krook.
Under åren som följde spelade Ekman i otaliga filmer, tv-serier och pjäser. Han medverkade också i många av hustrun Marie-Louise Ekmans produktioner. De senaste åren slog han av på takten men var ändå verksam som skådespelare och regissör vid Dramaten och som professor vid Teaterhögskolan.
Hans sista film blev kortfilmen "Gunnar & Anette", som hade premiär 2006, och 2013 regisserade han Dramatens "Främmande språk".
I ett pressmeddelande understryker Dramatenchefen Eirik Stubø Ekmans betydelse inom svensk teater, film och kultur: "Beskedet om hans bortgång är tungt att ta emot. Nu sörjer vi honom, och känner samtidigt glädje över att han under en följd av år kom att stå Dramaten nära – både som regissör och som vän, med nyfikenhet och öppet sinne för teaterns hantverk och för scenens och skådespelandets innersta hemlighetsfulla liv".
Och även om karriären blev ovanligt lång hade Gösta Ekman tänkt på pension länge. Väldigt länge. När han fyllde 65 år 2004 sade han till Aftonbladet:
– Jag har gjort väldigt, väldigt mycket och jobbat väldigt, väldigt länge. Jag har sett fram emot pensionen sen jag var 19.
Gösta Ekman avled natten till lördagen efter en tids sjukdom. Han blev 77 år.

Fakta: Tidslinje

1939: Hasse Ekman och Agneta Wrangel får sonen Gösta, som enligt egen utsago var "kändis redan som spermie".
1955: Gösta Ekman får sitt första teaterjobb på Skansens friluftsteater i Stockholm, som student i "Markurells i Wadköping". Senare samma år är han regiassistent åt pappa Hasse Ekman i filmen "Sjunde himlen".
1956: Ingmar Bergman anlitar Gösta Ekman som regiassistent vid produktionen av "Smultronstället". Skådespelaren Victor Sjöström skänker Gösta Ekman August Strindbergs samlade verk som tack för sällskapet. Första filmrollen kommer i Stig Olins "Swing it, fröken".
1959: Gösta Ekman söker till Dramatens elevskola men klarar inte proven.
1960: Stockholms stadsteater invigs, med Gösta Ekman som del av ensemblen. Han spelar i uppsättningar som "Fårakällan", "Tango", "Måsen" och "Vännerna".
1963: Uppträder i revyn "Konstgjorda Pompe" av och med Hans Alfredson och Tage Danielsson. Samma år gifter sig Gösta Ekman med Fatima Gerhard, adoptivdotter till revykungen Karl Gerhard. De får sonen Måns Ekman. Äktenskapet varar fram till 1971.
1964: Gösta Ekmans stora revygenombrott i Hasseåtages "Gula hund" på Chinateatern. Ekman gör rollen som "indisk vishetslärare".
1965: Samarbetet med Hasseåtage blomstrar vidare i filmen "Att angöra en brygga". Senare gör de även filmer som "Äppelkriget" (1971), "Mannen som slutade röka" (1972), "Ägget är löst" och "Släpp fångarna loss – det är vår" (1975) och "Picassos äventyr" (1978) tillsammans.
1965–1966: Gösta Ekman arbetar i tv-ensemblen och gör bland annat Arthur Millers "Alla mina söner" och Stig Dagermans "Skuggan av Mart".
1967: Gösta Ekman och Fatima Ekman, Ernst-Hugo Järegård, Sven-Bertil Taube, Fred Åkerström, Bibi Andersson, Cornelis Vreeswijk med flera medverkar i en afton till förmån för Afrika, i regi av svenska Amnesty, på Dramaten.
1973: Gösta Ekman tilldelas en Guldbagge för bästa manliga huvudroll för "Mannen som slutade röka".
1979: Gösta Ekman gifter sig med sin andra hustru Pia Harahap. De adopterar två barn och förblir gifta fram till 1986.
1981: Ekman ikläder sig det som blir en av hans mest folkkära roller: Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson, i filmen "Varning för Jönssonligan". Samma år släpps "Från och med herr Gunnar Papphammar", en samling sketcher med en annan av Ekmans mest älskade rollfigurer.
1985–1986: Gösta Ekman spelar i farsen "Hotelliggaren" på Folkan i Stockholm. Föreställningen blir en utsåld succé.
1989: Gösta Ekman gifter sig med Marie-Louise De Geer Bergenstråhle. Samma år spelar han Charles-Ingvar Jönsson för sista gången i "Jönssonligan på Mallorca".
1993–1994: Ekman axlar rollen som Sjöwall/Wahlöös polis Martin Beck i filmerna "Brandbilen som försvann", "Roseanna", "Polis polis potatismos", "Mannen på balkongen", "Polismördaren" och "Stockholm Marathon".
1996: Återigen en Guldbagge för bästa manliga huvudroll, den här gången för filmen "Nu är pappa trött igen".
1999: Gunnar Papphammar återvänder i SVT-serien "Papphammar", en produktion gjord i samarbete med Socialdepartementet.
2005: Gösta Ekman gör sin sista filmroll i "Asta Nilssons sällskap".
2007: Gösta Ekman regisserar "Gäckanden" på Dramaten. Senare ska han även regissera "Den girige" (2009), "Hantverkarna" (2010) och "Främmande språk" (2013).
2008: Ekman tilldelas en Hedersguldbagge.
2012: Gösta Ekman tilldelas Kungliga priset av Svenska Akademien, en prestigefylld utmärkelse med anor från 1800-talet, samt Teaterförbundets guldmedalj.
2014: Gösta Ekman tilldelas Piratenpriset.
2017: Avlider den 1 april.
Källa: Myggans nöjeslexikon, TT, Svensk filmdatabas.

Fakta: Gösta Ekman

Född 1939, död 2017. Son till regissören, manusförfattaren och skådespelaren Hasse Ekman. Sonson till den berömda skådespelaren Gösta Ekman den äldre.
Fick sitt första teaterjobb på Skansens friluftsteater 1955 och filmdebuterade året därpå i "Swing it, fröken!". Arbetade som regiassistent till Ingmar Bergman och för sin far under ett par år, innan han 1960 började arbeta på Stockholms Stadsteater.
Medverkade i många av HasseåTages revyer och i flera av deras filmer, bland annat "Att angöra en brygga" (1965), "Äppelkriget" (1971), "Mannen som slutade röka" (1978), "Ägget är löst" (1975) och "Picassos äventyr" (1978).
Skapade den omåttligt populäre figuren Gunnar Pappphammar tillsammans med Lena Söderblom i slutet av 70-talet. Papphammar blev både tv-serie och film.
Under 1980-talet fick han stora publikframgångar som "Sickan" i Jönssonligan-filmerna och Ekman spelade senare rollen som Martin Beck i sex filmatiseringar av Sjöwall–Wahlöös kriminalromaner.
Långfilmsdebuterade som regissör med filmen "Morrhår och ärter" 1985.
Medverkade i flera av hustrun Marie-Louise Ekmans filmer, bland annat ”Nu är pappa trött igen” (1996), ”Puder” (2001) och ”Asta Nilssons sällskap” (2005). Spelade huvudrollerna i TV-serierna ”Soldater i månsken” (2000) och ”En fot i graven” (2001).
Källor: Myggans Nöjeslexikon, Nationalencyklopedin.
Gå till toppen