Gästskribenten

Per Grankvist: Per Grankvist: ”Det är därför PK är något att sträva efter."

Det sägs att när Winston Churchill fick frågan om man skulle dra ner på kulturbudgeten för att betala för krigsinsatsen svarade han med en motfråga:
Vad skulle de slåss för, om inte för kulturarvet?
Samtidens strider står också om kulturarvet, eller mer exakt: rätten att definiera vad kulturarvet står för.
Är det rätten att slippa utländska influenser och få återgå till att vara som vi var förr, när saker kändes tryggare? Eller är det rätten att slippa vår enfaldiga historia och utvecklas till något som kan bli bättre? Är det rätten att äta spagetti med Felix ketchup och dricka Coke och låtsas som om den svenska kulturen klarat sig utan utländska influenser alla dessa år? Eller är det rätten att äta en kebabpizza med ananas och låtsas som att alla kulturer kan blandas utan eftertanke?
Kriget förs med mer eller mindre slipade argument eller med en sådan frenesi att vad som helst tycks funka som tillhygge. I stridens hetta tycks källkritik avfärdas som något för civilister, saklighet en lyx man inte har tid för.
Men man ska inte tro allt man läser på internet, som Abraham Lincoln – kanske – uttryckte det. Inget blir mer sant bara för att du kan länka till det.
En snabb sökning avslöjar till exempel att Churchill aldrig utryckte sig så där om kulturarvet. Däremot sa han ungefär att ”staten är skyldig sig själv att upprätthålla och uppmuntra [konsten]. Det går illa för dem som misslyckas med att hylla konsterna med den vördnad och glädje som de är beroende av.”
I krigstid har symboler och begrepp som tidigare sågs som värda att hedra annekterats och perverterats.
Sveriges flagga har solkats ner med associationer till extremhögeråsikter. Uttrycket ”politiskt korrekt” har gått från att vara en lägstanivå hos en hedersman till att bli en slapp beskyllning för att inte våga säga saker ”som de är”.
Åtskilliga läsare har anklagat mig för att vara en PK-kolumnist i en PK-tidning som är en symbol för PK-media. Inget kunde vara mer hedrande. PK är att vara för ett etablerat och civiliserat sätt att föra diskussioner och förmedla ståndpunkter.
Det inkluderar förmågan att formulera sig utan att använda begrepp som andra uppfattar som nedsättande, att bemöta andras kritik, att kontrollera källor och hålla sig till fakta, att inte förvränga symboler eller pervertera uttryck för vinnings skull.
När någon avstår från att rapportera rykten som inte tycks stämma är det ju inte feghet, utan mod. Som nation är vi skyldiga oss själva att upprätthålla och uppmuntra det politiskt korrekta, även i tider när lägstanivån på det offentliga samtalet tycks sjunka.
Inget avslöjar bristen på motargument så mycket som när man blir anklagad för att vara PK. Det är därför PK är något att sträva efter.
Per Grankvist är författare, skribent och fristående kolumnist.
kontakt@pergrankvist.se
@pergrankvist (Twitter)
Gå till toppen