Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

"Den enda vägen": Malmöfilm når bara halvvägs

Mikael Cvetkovic och Daniel Cvetkovic i Manuel Conchas "Den enda vägen". Filmen utspelar sig i Malmöstadsdelen Lindängen.Bild: The bakery entertainment

Den enda vägen

BIO. DRAMATHRILLER. Sverige, 2017. Regi: Manuel Concha. Med: Daniel Cvetkovic, Mikael Cvetkovic, Miodrag Stojanovic. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.26.

I sina bästa stunder har Manuel Conchas ”Den enda vägen” något Ken Loachskt över sig. Anslaget är rakt, och Concha har en varm, patosfylld känsla för sin barndoms Lindängen, och för det kämpande jobbar-Malmö som de serbisk-svenska bröderna Michel och Alex i filmens centrum representerar. Concha förstår vad saker som att ha en fin bil kan betyda för dem, lika väl som han vet precis vilka associationer två invandrarsnubbar i en Audi eller BMW kan ge. När sådana blir beskjutna en kväll i ett förortsområde kan de väl inte vara helt oskyldiga? Filmen visar vilken hjälplös vrede det utlöser att som offer automatiskt också bli misstänkt.
Detta är den andra filmen på kort tid som tar utgångspunkt i Peter Mangs brott: nyligen hade Manal Masris starka dokumentär ”Brev till en seriemördare” premiär. Conchas brödrahistoria – alltid dessa bröder – är inspirerad av verkliga händelser, men berättelsen är fiktiv och nog så uppskruvad.
Alex blir illa träffad av den maskerade mannens skott. Han behöver en operation, men i Sverige är väntetiden lång. Återstår att göra den i Köpenhamn och betala ur egen ficka. Men har bröderna råd?
Filmen utvecklar sig till en anklagelseakt mot ett i alla stycken dystert samhälle. Här får man vänta i åratal på livsavgörande sjukvård, polisen är korrupt och arbetslösa tvingas till meningslösa ritualer på arbetsförmedlingen – betydligt mindre pricksäkert skildrade än i exempelvis Gabriela Pichlers ”Äta, sova dö”. Och gissa om hissen är trasig när Michel kommer hem med Alex i rullstol? Inte undra på om hederliga människor drivs till kriminalitet, vilket är filmens logiska svar på ett samhälle som sviker.
Tanken att visa hur Peter Mangs rasistiska strategi fruktansvärt nog bekräftades är viktig. Mangs räknade kallt med att hans offer skulle misstänkliggöras, dels på grund av det faktum att de attackerades, dels på grund av sin utländska bakgrund och kopplingen till förortsområden. Han fick alltför länge rätt, och detta är ett trauma.
Tyvärr är filmens manus (Manuel Concha och Claudia Galli Concha) för grovhugget och oprecist. Bredsidan mot samhället i allmänhet blir flack och stereotyp, och dialogen bär inte alls i vissa stycken. Det uppvägs bara delvis av ett stiligt, känsligt foto –också signerat Concha –och en snygg och genomtänkt produktion. Daniel Cvetkovic (tidigare känd som musikern Lilleman) gör med små gester något fint av rollen som Michel.
Läs också Han har gjort den första thrillern om Mangs hatbrott
Gå till toppen