Närgånget följer kameran händerna när de smeker och smetar ut leran. Naglarna glänser i regnbågsfärgat pärlemorslack men soundtracket raspar hotfullt. Emil Holmers videoverk "Core temperature" är som en korsning av olycksbådande science fiction och surrealistisk avslappningsövning med tveksam terapeutiskt effekt. I ett gröntonat månliknande landskap utforskar fingrarna märkliga objekt vars glänsande ytor och skrovliga hålrum punkteras av kedjor och karbinhakar. När jag senare förstår att Holmer inspirerats av så kallade ASMR-videos (autonomous sensory meridian response) blir jag snart fast på Youtube. Till ljuva viskningar fingras det på aluminiumfolie, hår borstas och krämer masseras. Under rubriker som "tjugo bästa triggers för att somna" följer meditativa seanser där olika material och strukturer stillsamt berörs. På liknande vis sätter Holmers "Core temperature" sinnena både på helspänn och i trans. Fast i hans fall saboteras den behagliga hypnosen av ljudbilden som växlar mellan det försåtligt dämpade och monstruösa.