FCR

”Jag var frustrerad på slutet - jag var inte så central i spelet”

Marta är tillbaka i Malmö för att packa ihop för flytten till Orlando. Sydsvenskan tog en fika med den brasilianska världsstjärnan. – Min tanke var att gå hela vägen med Rosengård och spela Champions League-final och sluta på ett fantastiskt bra sätt. Men vi lyckades inte, säger hon.

"Det var svårare att lämna Sverige första gången jag flyttade till USA. Nu vet jag att jag kan återvända. Jag har ett liv här i Sverige, kan bo här även när jag slutat spela fotboll."Bild: Max Wiman
Hon dricker kaffet så varmt som möjligt, för en ond hals gör sig påmind - ”det känns bra i halsen” - och berättar om beslutet att lämna Sverige för Orlando i amerikanska Florida.
– Det här var mitt sista år på kontraktet med Rosengård. I januari funderade jag på att skriva på ett nytt, men bestämde mig för att avvakta. Sen kom Orlando nästan direkt med ett bra erbjudande. Då trodde jag att det skulle vara för nästa år, men min agent sa att det var nu. Jag sa ”jag vill spela Champions League, jag kommer inte att åka innan dess” och de accepterade det. Jag hade stannat hela vägen.
Marta grät öppet när Rosengård förlorat mot Barcelona.
– Det var för jag visste att jag spelat min sista match här.
I ett års tid har det cirkulerat snack om lukrativa bud från Kina.
– Jag har sagt från början att skulle jag åka till Kina, skulle det vara två, max tre, år och när jag slutade spela skulle jag inte behöva bekymra mig alls om ekonomi. Man måste tänka på livet också - hur lever man där? Hur är det att vara tjej där? Och så mat och sådana saker, fnissar Marta och fortsätter:
– Det betyder inte att Orlando bjudit lika mycket. Men jämför jag livet och marknaden vi har att jobba med i USA är det något annat. Damfotbollen är stor, man kan exploatera och tjäna pengar på det.
För Marta har egentligen alltid sidoinkomsterna varit större än pengarna från fotbollen. Samtidigt har ligasatsningarna på typiskt amerikanskt vis varit lite svajiga.
– När jag var i Los Angeles satsade investerarna stort. Vi vann serien, men förlorade finalen. Då sa ägarna ”vi slutar med damfotboll”. Så utvecklas inte damfotboll, du måste ha passion och tålamod. Orlando investerar mycket och inte för att få resultat direkt. När man kollar deras struktur, vill man vara en del av det.
Marknadsföringen från Orlando Pride kring Marta är redan massiv, trycket kommer att vara ett helt annat än i Sverige. Men hon bara ler åt det.
– Jag kommer att göra likadant som i andra klubbar. Göra mitt bästa på planen och engagera mig utanför för publik och barn. Resultaten är allas ansvar. Jag hoppas de är långsiktiga - de har i alla fall brasilianska ägare...
För bara ett par månader sedan blev Marta svensk medborgare, en del kopplar ihop det med att det blev USA-flytt när allt var klart.
– Det har vi hållit på med i ett och ett halvt år. Det har inget med USA-äventyret att göra. Men jag har tryggheten att kunna flytta hit i framtiden.
Att det ekonomiska har stor betydelse för valet av Orlando är inget hon hymlar med.
– När det handlar om Marta - handlar det inte bara om Marta själv. Utan alla andra jag hjälper. Vår familj var fattig. Vi har ingen annan väg för att leva utan mig. Nu vet jag att mamma har mat varje dag.
Marta deppar efter Rosengårds uttåg ur Champions League i Barcelona för drygt två veckor sen.Bild: ALEX NICODIM
Samtidigt lägger 31-åringen till att det fanns lite annat bakom beslutet också.
– Jag var frustrerad på slutet. Jag var inte direkt inblandad i spelsystemet. Det var en liten, liten bit av detta som gjorde att jag tog beslutet att flytta också. Jag var inte så central i spelet. Jag måste trivas med allt. Det passade inte så bra för mig.
Redan i fjor stod det ganska klart att tränaren Jack Majgaard Jensen ville att Marta skulle ta större defensivt ansvar.
– Det är inte fel, men ibland blir det för mycket, då har man ingen power kvar att anfalla. Du ser inte Messi gå ner och jobba i försvar hela tiden. Jag var med landslaget nu i Brasilien och spelade forward och gick ner djupt. Då skrek tränaren till mig att stanna där framme, säger Marta med ett skratt.
Hon är också lite kritisk mot hur Rosengård uppträdde mot Barcelona.
– Jag säger inte att tränaren gjorde fel. Men vi skulle vågat mer. Funkar inte det vi tränat på, så måste man hitta alternativ. Vi spelare skulle varit smartare. Det är vi som spelar, vi skulle improviserat ibland.
Med detta sagt säger Marta att hon kommer att se så många matcher hon kan med Rosengård via webben, att hon tror att laget vinner SM och utesluter inte att spela här igen.
– Absolut inte. Ligan i USA är bara sex månader. 2009 och 2010 spelade jag för Santos i Brasilien efter ligans slut. Det kan hända igen. Vi har pratat om Rosengård också, om vi inte går till slutspel, men övergångsdatum är ett problem. Och jag vill förstås helst gå hela vägen med Orlando.
På söndagen är hon på plats på Malmö idrottsplats för att se allsvenska premiären - men också för att hyllas för sina drygt två och en halv säsonger i FC Rosengård.
Kan du tänkas återvända som spelare när de två åren i Orlando gått, kommer du att fortsätta spela då?
– Det får vi se, säger Marta och knackar i bordet. Det kan hända grejor, jag känner mig kanske inte så pigg då.
Läs alla artiklar om: Inför damallsvenskan 2017
Gå till toppen