Kompis, vi behöver prata om Malmö. Samtalsaktivisterna har i veckan besökt fem skolor runt om i Malmö, för att hålla workshops i hur man för samtal. Detta med syfte att öppna upp det sociala klimatet i staden.

Det är ett klassiskt klassrum, med klassiska klassrumsattiraljer, som under onsdagen får besök av ett gäng inte så klassiska aktivister. Lysrörsskenet flimrar mot whiteboardtavlan. På väggen hänger en stor världskarta som man knappt ser för alla de elever som sitter tätt intill varandra på de gula trästolarna. Sorlet är öronbedövande när en skäggig man i vit t-shirt kliver in i folkhavet av elever. Han sträcker upp en arm i luften.

Eleverna härmar. Alla tystnar direkt.

Det är Navid Modiri som tillsammans med Samtalsaktivisterna besökt gymnasiet Procivitas ettor och treor i Malmö, med workshopen "Kompis, vi behöver prata om Malmö". Med en lugn ton och fast blick förklarar han för eleverna att första halvlek av övningen de just gått igenom är över.

2015 startades organisationen Samtalsaktivisterna, men mycket har hänt sedan dess. Enligt Navid Modiri har behovet efter deras metoder och verktyg varit så pass eftertraktade att teamet bakom, som han själv uttrycker det, "köttade sig själva rakt in i väggen".

–Det har varit utmanande att försöka tillgodose alla de behoven som fanns, då alla ville att vi skulle komma till deras skola, till deras fritidsgård, till deras grupp och deras kommun. De ville att vi skulle hjälpa dem att lösa konflikter, rasism, psykisk ohälsa, prata om sexism, främlingsfientlighet, homofobi. Det är inga lätta ämnen, det är ganska komplext. Vi märkte till slut att vi inte pallade detta själva, vi mådde rätt dåligt där ett tag, säger han.

Den här omgången när teamet bakom samtalsaktivisterna åker runt i skolor har de en annorlunda strategi än tidigare. De tar en skola per dag. Det är en lärdom från förra gången då målet hellre var att träffa så många elever som möjligt. De återkopplar, sysslar med enkäter och försöker utveckla samtalsmetoden så att den är så delbar som möjligt. Men framförallt är de överens om att de bara kan bidra med en sak: metoden för samtal. Navid förklarar att teamet jämför samtalsaktivismen med Ikea, att man ska inte behöva vara en snickare för att sätta ihop Ikea-möbler och man ska inte behöva vara utbildad processledare eller beteendevetare för att leda ett samtal. Det ska bli folkligt och delbart att kunna prata.

Eleven Amalie Nyholm sitter längst bak i klassrummet och när Navid kör igång andra omgången av övningen, vänder hon sig åter mot sin grupp innan sorlet bryter ut i rummet.

– I dagens samhälle så har vi många olika debatter. Vi är väldigt oense i mycket och det är därför jag tror att det är viktigt att vi möts på en väldigt grundläggande nivå och att vi respekterar varandra inom samtalet. Om vi inte gör det så kommer vi aldrig komma fram till någonting, säger hon om vikten att kunna samtala.

Skolorna som aktivisterna besöker är olika och eleverna reagerar olika på metoderna. Navid beskriver att man redan när man kliver in i en skola kan känna av vilken stämning som råder. Vissa grupper har varit högljudda och stökiga, andra inlyssnande och inkännande som dagens elever.

– Det handlar mycket om klass och socialt kapital, vi har pratat mycket om det i teamet efteråt. Vilka du har som klasskamrater, hur du har det runt dig och vilka lärarna är. Har man en omsättning där lärarna byts ut en gång per år, tro fan att du inte kommer respektera vuxna då. När vi kommer in i en sån grupp måste vi verkligen stå på tå och förtjäna respekt, men det märks väldigt tydligt på skillnaden i gruppen efter att vi har varit där från början till slut, säger han.

Hilda Persson är en av de elever som deltar under dagens workshop. Hon är i samma grupp som Amalie och sitter mitt i smeten av de andra eleverna. Både hon och Amalie är överens om att skolan har ett behov av att öppna upp för samtal.

– Det är många som går på skolan som är privilegierade på olika vis och jag tycker att många här borde bli mer medvetna om sina privilegier, istället för att utnyttja dem och ha en förståelse för dem som inte har samma. Att kunna samtala är ett privilegium, absolut, säger hon.

Andra halvlek av övningen är slut och Navid ber eleverna bryta ut sina små grupper och bilda en stor cirkel. Han går runt i rummet och för varje gång som en elev berättar något, bemöter han det genom att upprepa tydligt vad de just sagt. När eleverna ombeds skriva en utvärdering, får Navid diskreta frågor av eleverna - hur de ska lösa olika konflikter eller vad han hade gjort i någon situation. Han lyssnar. Noga.

– Vi har en 500-årsvision där vi ska förändra människors sätt att prata med varandra. Anledningen till att vi sätter en 500-årsvision är att vi inte vill göra oss själva centrala - vi ska vara döda inom loppet av ett gäng decennier och sen ska det här kunna leva vidare utan oss, säger han.