Kultur

”Minnen av min mamma”: Italiensk journalist på jakt efter sanningen

Valerio Mastandrea och Bérénice Bejo.Bild: Simone Martinetto

Minnen av min mamma

BIO. DRAMA. Italien/Frankrike (Fai bei sogni), 2016. Regi: Marco Bellocchio. Med: Valerio Mastandrea, Bérénice Bejo, Guido Caprino, Emanuelle Devos. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.14.

Marco Bellocchios filmatisering av La Stampa-journalisten Massimo Mastandreas självbiografi innehåller visserligen ett par av veteranregissörens återkommande teman, det vill säga kritiken mot kyrkan och inte minst mot den slutna, borgerliga, familjen. Ändå lyckas han inte riktigt göra filmen till något eget och originellt.
”Minnen av min mamma” förmedlar utmärkt i ett sepiafärgat foto känslan av det tidiga 60-talet, twistdansen, klippen från underhållningsprogram i den ständigt brusande tv:n med mera och fram till våra dagar. Massimos älskade mamma dör när pojken är nio år och varken den tystlåtne, känslokalle fadern med Napoleonkomplex eller någon annan berättar sanningen om hur hon dog. Det påverkar inte oväntat den lille killen och senare mannen långt upp i vuxen ålder. Först när han drabbas av panikångest och söker hjälp, tvingas han konfronteras med minnen och slå hål på lögner.
Det är ingen ointressant historia men Bellocchio hoppar nästan omotiverat mellan en rad olika episoder både under Massimos uppväxt och senare i början av hans yrkeskarriär. Här finns ett avsnitt då Massimo som krigsreporter i Sarajevo 1993 bevittnar hur en fotograf arrangerar en ”drabbande” bild genom att placera en dataspelande liten pojke vid sidan av den döda modern. Scenen understödjer filmens starkaste tema, alltså känslomanipulation, lögner och människans olika masker. Trots det hade episoden lätt kunnat utgå för att göra filmen tätare och ändå vara fullständigt begriplig i vad den vill berätta.
Sanningen är att åskådaren betydligt snabbare än huvudpersonen räknar ut vad som hände mamman och då blir Massimos färd mot den psykologiska insikten onödigt utdragen. Dramat tar en ny känslomässig riktning när den alltid lika sevärda Bérénice Bejo träder in som sund, inkännande läkare, men det sker tyvärr inte förrän mot slutet av filmen.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 21 april
Gå till toppen